- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
857-858

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moll, mus. - Moll, text. (tyg) - Moll, kommun i belgiska Antwerpen - Moll, svensk släkt - Moll 1. Karl Tom M. - Moll 2. Viktor Ludvig M. - Moll, Willem - Moll, Karl - Moll, Albert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvertonerna till c (g, e, o.s.v.), bildas en mollklang (F
moll) från c nedåt genom de harmoniska "undertonerna"
till c (f, ass, o. s. v., eller m. a. o. de toner, i
hvilka c själf ingår som öfverton). För att emellertid
undertonerna skola kunna sägas vara likställda med
öfvertonerna, måste de liksom dessa vara objektivt
hörbara i och med anslåendet af hufvudtonen (c),
men detta ha undertonsteoriens anhängare icke lyckats
bevisa. Det betviflas också af Helmholtz, som kallar
mollklangen en grumlad ("getrübte") konsonans
och uppfattar densamma som en tvåfald af klanger
(t. ex. c ess g = c-klang + ess-klang), hvilken
af Hostinsky t. o. m. kompletteras till en trefald
(ass- + c- + ess-klang). Helmholtz’ förklaring torde
tills vidare vara den antagligaste, dock synes den
hota mollklangens egenskap af konsonans, så sant
konsonans är = klangenhet. – Ej blott ackordiskt,
utan äfven till sin skala har moll visat sig mera
vacklande än dur. F. n. plägar man uppställa tre
former af mollskalan, en harmonisk (a h c d e f
giss a
) och två melodiska (uppgående: a h c d e
fiss giss a; nedgående: a g f e d c h a
). Den sistnämnda
motsvarar den eoliska kyrkotonarten. Tänka vi oss den
nedgående mollskalan från dominant till dominant,
ha vi den frygiska kyrkotonen, eller grekernas
doriska oktavsläkte, som verkligen i intervallernas
läge bildar en polarisk motsats till dur: e d c‿ h a g f‿ e =
c d e‿ f g a h‿ c. – Om molltonsläktets allmänna karaktär som
känslouttryck se Musik. Jfr äfven Dissonans, Dur och
Klang.
A. L.*

Moll (af lat. mollis, mjuk), text., ett mycket fint
och mjukt, halft genomskinligt tvåskaftadt bomullstyg,
som användes till bluslif, sommarklänningar,
hattgarnityr m. m. Det förekommer mest enfärgadt i
ljusa, lätta färger. I Tyskland betecknar moll äfven
en mjuk halftjock hel- eller halfylleväfnad, liknande
flanell och liksom denna afsedd till underkläder,
foder m. m.
G. A. W.

Moll, kommun i belgiska prov. Antwerpen,
i Campine. 8,333 inv. (1904). Stor
boskapshandel, ullspinneri och väfveri.
J. F. N.

Moll [måll], svensk släkt, som härstammar från
holländske läkaren Johan Adam M., hvars änka med sin
son 1754 flyttade öfver till Sverige.

1. Karl Tom M., den ofvannämnde J. A. M:s
sonsons sonsons son, skolman, läroboksförfattare,
f. 8 aug. 1853 i Stockholm, blef 1872 student i
Uppsala, 1877 filos. kandidat, 1887 filos. licentiat
och 1888 filos. doktor på afhandlingen Bidrag till
kännedom om urladdningen af Ruhmkorffs induktorium

(1887). Redan 1875 ingick han på lärarbanan som
lärare vid Uppsala privata elementarläroverk, 1889
blef han vikarierande lektor vid Realläroverket å
Norrmalm i Stockholm, 1892 lektor i fysik där
och var 1905–09 läroverksråd. M. har genom en
mängd uppsatser i pedagogiska ämnen och särskildt
genom sin Lärobok i fysik (1897–1901; dess
olika delar ha utgått i 3–5 uppl. 1906–08; en
förkortad upplaga utgafs 1904–06 och har delvis
omtryckts 1906–08) inlagt stor förtjänst om
en förbättrad undervisning vid våra läroverk,
särskildt i fysik och närsläktade ämnen.

2. Viktor Ludvig M., den föregåendes
broder, politiker, finansman, f. 24 juli 1858 i
Stockholm, tjänstgjorde först på affärskontor
i Stockholm och anställdes 1886 i Allmänna
hypoteksbanken, där han 1893 blef kassör, 1896
kamrer och 1908 verkställande direktör. 1902–08 var
M. led. af Andra kammaren, som 1906 insatte honom
i bankoutskottet, 1907 i konstitutionsutskottet och
1908 i bevillningsutskottet. Han tillhörde Liberala
samlingspartiet, men begränsade sitt uppträdande
i diskussionen till finansiella och ekonomiska
spörsmål. Bland på hans initiativ vidtagna åtgärder
må nämnas: utvidgning af området för placering af
Postsparbankens medel; meddelande åt Riksgäldskontoret
af rätt att upplåna 15 mill. kr. för vidmakthållande
af kassareserver i utlandet, motsvarande beloppet af
de på Riksgäldskontoret anvisade två kreditivsummorna;
reorganisation af bankinspektionen samt skydd för
bankinspektionens handlingar mot offentliggörande;
utredning för vinnande af fullständigare kännedom
om, hvad de särskilda stämpelafgifterna inbringa,
samt bättre kontroll öfver, att stadgade afgifter
behörigen erläggas. Riksdagen visade sin uppskattning
af M:s insikter som finansman genom att först 1905–12
utse honom till fullmäktig i Riksgäldskontoret och
sedermera 1912 till förste deputerad i Riksbanken,
samtidigt som löneförmånerna för denna post höjts
till ett mot dess betydelse mera svarande belopp
(40,000 kr.). – M. är sedan 1908 öfverrevisor i
Järnvägsstyrelsen och från 1909 ordf. i styrelsen för
de Enskilda järnvägarnas pensionskassa. Han har varit
led. af kommittéerna för ordnande af pensionsväsendet
vid järnvägarna (1903 och 1907), ang. aktiebolag
(1905), för omorganisation af bankinspektionen
(s. å.) och ang. stämpelskatten (1909) samt är
led. af försvarsberedningens finanspolitiska afdelning
från 1911.
1. S. A–s. 2. V. M.

Moll [måll], Willem, nederländsk kyrkohistoriker,
f. 1812, d. 1879 som professor vid Athenæum illustre
i Amsterdam, skildrade det kristna kyrkliga lifvets
äldsta historia i Geschiedenis van het kerkelijke
leven der christenen gedurende de zes eerste eeuwen

(1844–46; 2:a uppl. 1855–57) och Nederländernas
kyrkohistoria före reformationen i det monumentala
Kerkgeschiedenis van Nederland voor de hervorming
(6 bd, 1864–71).

Moll [måll], Karl, österrikisk målare, f. 1861 i
Wien, var elev af E. Schindler, är Wien-secessionens
ledare och har utvecklat en outtröttlig verksamhet
som agitator och reformator. Han gjorde sig ett
namn framför allt som ljusmålare; hans solglödande
Salutorg och Romerska ruiner i Schönbrunn (den
sistnämnda i kejs. målningsgalleriet) tillhörde
secessionistutställningarnas bästa alster. Jämte
soliga landskap målade han interiörer (Barocksal i
Hofbiblioteket
blef särskildt berömd) och färgrika
stilleben. Senare koncentrerade han sig på motiv
från sitt eget hem (Frukosten, 1904, i Wiens moderna
museum) och från naturen däromkring. Han har äfven
utfört kärnfulla träsnitt i färg (representerad på
Nationalmuseum).
G–g N.

Moll [måll], Albert, tysk läkare och psykolog,
f. 1862, sanitetsråd, praktiserande läkare i Berlin,
känd framför allt som hypnotisör och författare till
Der hypnotismus (1:a uppl. 1889) och Der rapport in
der hypnose
(1892). I sina skrifter står M. närmast
Nancy-skolan. För honom är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free