- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1011-1012

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montez, Lola - Montezuma, spansk namnform för aztekiska namnet Moteuczoma - Montezuma 1. M. I, f. 1390 - Montezuma 2. M. II, f. 1466 - Montezumas cypress. Se Mexico - Montfaucon, en höjd i Paris - Montfaucon, Bernard de - Mont-Ferrand, stad. Se Clermont 1. - Montferrat. Se Monferrato - Montfort, furste af. - Montfort, fransk familj - Montfort 1. Simon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

M. upphöjdes därefter först till baronessa von
Rosenthal och sedan till grefvinna von Landsfeld.
Hon omgaf sig med medlemmar af en radikal
studentförening i München, "Alamannia", och då
denna befanns underlägsen i konflikter med klerikala
studenterna, utverkade hon Ludvig I:s befallning om
stängning af universitetet. Våldsamma uppträden i
München, där allmänheten harmades öfver konungens
skandalösa eftergifvenhet för M. och ytterligare
upphetsades genom klerikal agitation mot henne,
föranledde 11 febr. 1848 den gifna befallningens
återtagande samt M:s aflägsnande. Händelsen bidrog
i sin mån därtill, att Ludvig I 20 mars afsade sig
kronan. M:s senare lif var i full stil med hennes
föregående. Hon gifte sig 1849 i England med en ung
gardesofficer, G. T. Heald, flydde med honom undan
hotande rättegång för bigami till Spanien, lämnade
där sin nye make och for 1851 till Nord-Amerika, där
hon bl. a. uppträdde i en dramatisk framställning af
sitt bajerska äfventyr, "Lola M. in Bavaria", samt
höll föreläsningar öfver hjältinnor, skönhetskonsten
o. s. v., delvis af romantiseradt själfbiografiskt
innehåll. I Kalifornien var hon 1853 en kort tid gift
med tidningsredaktören P. P. Hull; 1855 for hon till
Australien i spetsen för ett skådespelarsällskap och
vistades från 1857 i Förenta staterna, enligt hvad
det uppges sitt sista lefnadsår ångerfullt sysselsatt
med filantropisk verksamhet bland fallna kvinnor i
New York. – Jfr F. L. Hawk, "Story of a penitent,
Lola M." (1867), Fournier, "Lola M." (i "Deutsche
revue", aug. 1902), och Fuchs, "Ein vormärzliches
tanzidyll. Lola M. in der karikatur" (1904).
(V. S-g.)

Montezuma [måntetho’ma], spansk namnform för det
aztekiska namnet Moteuczoma, hette två af aztekernas
sista konungar. M. I, f. 1390, d. 1464, konung sedan
1436, gjorde flera framgångsrika eröfringståg mot
grannstaterna och anlade, för att trygga hufvudstaden
Tenochtitlan (Mexico) mot öfversvämningar, storartade
dammbyggnader i Tetzcocosjön. – M. II, f. 1466,
d. 1520, efterträdde 1502 Ahuizotl på Mexicos tron,
företog flera lyckade härnadståg mot tlascalanerna
samt nedåt Guatemala, Honduras och Nicaragua,
men lät 1519, måhända till följd af vidskepliga
föreställningar, bedåra sig att med omisstänksam
vänlighet mottaga den i Vera Cruz med en spansk här
landstigne Hernando Cortez, som snart tvang honom
att hylla Spaniens konung och behandlade honom som
en fånge. Se därom Cortez. M. sårades i juni 1520 af
stenkastning vid ett uppror i Tenochtitlan och afled
tre dagar senare efter att ha vägrat intaga någon
föda eller mottaga läkarhjälp. Hans dotter antog
kristna läran efter sin gemål Guatimozins död (1525),
erhöll namnet Isabella och gifte sig först med Pedro
Gallego, sedan med en annan spansk adelsman, Juan
Cano. Hennes söner med den sistnämnde fingo titeln
grefvar af M. En medlem af denna släkt var 1697–1701
vicekonung i Mexico.

Montezumas cypress [måntetho7-]. Se Mexico, sp. 350.

Montfaucon [måfåkå’], en höjd i norra delen af Paris,
emellan de forna förstäderna S:t Martin och Temple,
vid det nuv. Buttes Chaumont, var till 1789 års
revolution Paris’ afrättsplats.
(J. F. N.)

illustration placeholder

Montfaucon [måfåkä7], Bernard de (latini-
seradt Montefalco l. Montefalconius), fransk
fornforskare, f. 1655 på slottet Soulage (Languedoc),
d. 1741 i Paris, tjänstgjorde först vid franska hären
och ingick 1675 i maurinernas kongregation samt
förflyttades 1687 till dennas förnämsta kloster,
S:t Germain-des-Prés i Paris. Där utvecklade
han rik verksamhet för kännedom om forntiden och
om diplomatiken samt utgaf upplagor af kyrkliga
skriftställare och gamla bibelöfversättningar. Bland
hans arkeologiska arbeten må nämnas Diarium italicum
(1702), L’antiquité expliquée et représentée
en figures
(15 bd, 1719–24), Les monuments de
la monarchie française
(till Henrik IV; 5 bd,
1729–33). Till diplomatiken höra bl. a. Palæographia
græca
(1708) och Bibliotheca bibliothecarum
manuscriptorum nova
(2 bd, 1739). Af kyrkofäderna
utgaf han redan 1698 Athanasius’ skrifter (3 bd),
hvartill han 1706 fogade som suppl. Collectio nova
patrum
(2 bd), samt 1718–38 Chrysostomos’ arbeten
(13 bd). Icke minst värdefulla voro de fragment
i Origenes’ bibelöversättning, "Hexapla", som
M. 1713 utgaf under titeln Hexaplorum Origenis quæ
supersunt
(2 bd) och hvilka först genom Fields 1874
fullbordade upplaga af nämnda arbete gjorts umbärliga.
K. H.*

Mont-Ferrand [må-färrä’], stad. Se Clermont 1.

Montferrat [måfärrä]. Se Monferrato.

Montfort [mlfår], furste af, den titel, som Jérôme
Bonaparte (se Bonaparte 10) antog efter
förlusten af konungariket Westfalens tron.

Montfort [måfår], en under 1100- och 1200-talen
berömd fransk familj, hvars medlemmar gjorde
betydelsefulla insatser såväl i Frankrikes som i
Englands historia. Af stamslottet Montfort-l’Amaury
stå ännu ruiner kvar invid den lilla staden
Montfort i dep. Seine-et-Oise.

1. Simon, grefve af M., f. omkr. 1160, d. 25 juni
1218, krigare och korsfarare, deltog 1199–1200 i ett
korståg till Palestina och ledde från 1209 med oerhörd
grymhet korståget mot de kätterske albigenserna i
södra Frankrike. Han besegrade 1213 vid Muret deras
hufvudman, grefve Raimund VI af Toulouse, och dennes
bundsförvant, konung Peter II af Aragonien. Påfven
Innocentius III gaf därefter M. i förläning större
delen af Raimunds grefskap, men några år senare gjorde
hufvudstaden Toulouse uppror, och M. stupade vid
stadens belägring. Genom sitt giftermål med en dotter
till Robert af Beaumont, earl af Leicester, grundlade
M. släktens framtida maktställning i England, där
konung Johan utan land 1207 erkände honom som earl
af Leicester för att kort därpå fråntaga honom gods
och earlvärdighet, då han ställde sig på sin franske
länsherres, Filip II Augusts, sida i dennes strid med
konung Johan. Jfr Canet, "Simon de M. et la croisade
contre les Albigeois" (1891).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free