Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morphy, Paul Charles - Morr., vid växtnamn förkortning för Ch. F. A. Morren - Morra, Mora, italienskt fingerspel - Morren, belgiska botanister - Morren 1. Charles François Antoine M. - Morren 2. Charles Jacques Edouard M. - Morren, Teophil, pseud. Se Hofmannsthal, H. v. - Morris, stad i staten Illinois - Morris, Robert - Morris, Gouverneur - Morris, George Pope - Morris, sir Lewis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europa, där han öfvervann Anderssen, Harrwitz,
Löwenthal, Lange m. fl. Han var äfven stark
blindspelare, men öfveransträngde sig som
schackspelare och vardt slutligen sinnesrubbad. Se
arbeten om M. af F. M. Edge (1859) och Max Lange
(1859; 3:e uppl. 1894).
Morr., vid växtnamn förkortning för Ch. F. A. Morren
(se d. o. 1); Morr. & Desne = densamme
samt Joseph Decaisne (se d. o. 2).
Morra, Mora [må7rra], italienskt fingerspel, som
förekom redan i forntiden, då det kallades digitis
micare (lat., "glimma med fingrarna"). Det begagnas
mycket bland de bredare samhällslagren och tillgår
så, att två spelande stå midt emot hvarandra och
blixtsnabbt sträcka fram ett antal fingrar, samtidigt
med att de högt utropa, hur många fingrar de anse,
att motspelaren sträckt fram. Den, som gissat rätt,
har vunnit; gissa båda eller ingen rätt, är spelet
oafgjordt. Något dylikt lär äfven förekomma i Kina
och på vissa Söderhafsöar.
J. C.
Morren [mårä^], belgiska botanister och
hortikultörer. 1. Charles François Antoine M.,
f. 3 mars 1807 i Gent, d. 17 dec. 1858 i Liège,
1835 t. f. professor i botanik vid universitetet i
Liège och t. f. professor i zoologi, ord. professor
i botanik 1837 och i agrikultur 1842. Redan vid
mycket unga år var M. en flitig och framgångsrik
författare inom flera vetenskaper, botanik, zoologi,
paleontologi m. m., och har efterlämnat ett stort
antal skrifter inom botanikens skilda grenar. Han
var framstående trädgårdsföreståndare och lyckades
bl. a. anlägga en vaniljodling (från 1836), som
gaf årlig skörd. Han uppsatte tidskr. "La Belgique
horticole" 1850 och ett par liknande för agrikultur
och agronomi. – 2. Charles Jacques Édouard M.,
den föregåendes son, f. 2 dec. 1833 i Gent,
d. 28 febr. 1886 i Liège, blef 1861 e. o. och 1868
ord. professor i botanik i Liège. M. var mycket
verksam som hortikultör och deskriptiv botanist. Den
af fadern uppsatta tidskr. "La Belgique horticole"
redigerade han från 1854. Han egnade sig särskildt
åt den stora tropiska växtfamiljen bromeliacéernas
odling och vetenskapliga utredande. Då dessa växter
på grund af storlek, saftighet och lysande färger äro
svåra att preparera, lät han framställa ett stort
antal målningar i jättefolio af de flesta odlade
arterna, en samling, som nu eges af herbariet i Kew.
1–2. C. Lmn.
Morren, Teophil, pseud. Se Hofmannsthal, H. v.
Morris [må’ris], stad i nordamerikanska
staten Illinois, vid floden Illinois
och Illinois–Michigankanalen. 4,273
inv. (1900). Stora stenkolsgrufvor.
J. F. N.
Morris [må’ris], Robert, nordamerikansk finansman,
f. 1734 i Liverpool, d. 1806 i Philadelphia,
emigrerade 1747 till Nord-Amerika, var vid
oafhängighetskrigets utbrott en förmögen och ansedd
köpman i Philadelphia, satt 1775–78 i kontinentala
kongressen, därefter till 1781 i Pennsylvanias
legislatur och var 1781–84 superintendent öfver
finansväsendet, därvid verksamt biträdd af sin namne
Gouverneur Morris (se d. o.). I stor utsträckning
anlitade han sin egen kredit, som var större än de
stridande koloniernas, för att det kritiska året 1781
uppbringa penningar till Washingtons
fälttåg. S. å. grundade han "The bank
of North-America". M. var medlem af 1787
års författningskonvent och understödde
1789–95 som senator kraftigt Alex. Hamiltons
finanspolitik. Omfattande jordspekulationer
(han egde vid ett tillfälle 5 mill. acres) bragte
honom 1798 till ekonomisk ruin och för de närmaste
tre åren i bysättningshäkte. Jfr W. G. Sumner,
"The financier and the finances of the american
revolution" (1891), och E. P. Oberholtzer,
"Robert M., patriot and financier" (1903).
V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>