Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Municipalsamhälle - Municipalstyrelse. Se Municipalsamhälle - Municipalstämma. Se Municipalsamhälle - Municipes, lat. Se Municipium - Municipios, sp. Se Mexico - Municipium, lat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i och med sådant förordnande utan vidare blir
gällande inom området. Den viktigaste följden
af K. M:ts förordnande är med hänsyn härtill, att
stadsplan skall upprättas för området eller del däraf
samt att, intill dess så skett, nybyggnadsförbud
gäller inom hela municipalområdet. Från detta
förbud må K. M:ts befallningshafvande i särskilda
fall medge undantag. De förvaltningsuppgifter,
som enligt den eller de tillämpliga stadgorna,
resp. stadsplanelagen, tillkomma stadskommun,
bilda alltså muncipalsamhällets kompetensområde. Med
afseende på de municipala ärendenas förvaltning är
samhället att betrakta som en särskild kommun, för
hvars styrelse och förvaltning kommunalförordningen
för landet enligt samma förordnings § 80 i tillämpliga
delar skall ligga till grund, med iakttagande däraf,
att i st. f. kommunalstämma, kommunalfullmäktige
och kommunalnämnd (se Kommun, sp. 649–651,
652–653) motsvarande myndigheter inom samhället skola
benämnas municipalstämma, municipalfullmäktige
och municipalnämnd. Stadsstadgorna och
stadsplanelagen förutsätta emellertid jämte dessa
myndigheter äfven åtskilliga andra organ: magistrat,
byggnads- och hälsovårdsnämnd m. fl. Vid förordnandet
om municipalsamhälles bildande meddelar K. M:t
därför vissa allmänna hufvudbestämmelser rörande
de myndigheters sammansättning och befogenhet,
som inom samhället skola öfvertaga dessa särskilda
organs uppgifter, samt lämnar vidare vederbörande
K. M:ts befallningshafvande i uppdrag att med
ledning af dessa bestämmelser utfärda erforderliga
föreskrifter med afseende på "stadgornas bringande i
tillämpning". I regel föreskrifves, att magistratens,
polismyndighetens eller drätselkammarens befogenhet
jämlikt ordnings-, byggnads- och brandstadgorna
skall tillkomma samhällets municipalnämnd eller
undantagsvis en särskild municipalstyrelse
(nämnden med en af K. M:ts befallningshafvande
tillsatt ordf., s. k. ordningsman). Härvid iakttagas
dock vissa inskränkningar framför allt med afseende på
polisbefogenheterna. Så stadgas exempelvis alltid,
att municipalnämnden, resp municipalstyrelsen,
icke såsom magistraten eger att utfärda nya med
bötesbestämmelser förenade ordningsföreskrifter
och icke heller har rätt att genom föreläggande af
vite göra sig hörsammad. I fråga om byggnads- och
hälsovårdsnämnderna göres samma förbehåll, men eljest
sker i allmänhet icke någon väsentlig afvikelse från
stadgornas föreskrifter rörande dessa nämnder.
Municipalsamhällets bildande inom en socken
medför icke förändring af dess område. Samhället
tillhör fortfarande i alla afseenden landskommunen i
fråga. Medlemmarna af municipalsamhället äro alltjämt
medlemmar af kommunen och ha som sådana samma
rättigheter och skyldigheter som kommunens öfriga
medlemmar, men äro dessutom förpliktade att ensamma
sörja för och bekosta municipalsamhällets särskilda
förvaltningsuppgifter. Denna kommunala dubbelställning
ger anledning till en tvåfaldig kommunal beskattning,
som för vissa samhällen med utvecklad egen förvaltning
är synnerligen tyngande. Efter tillkomsten af
stadsplanelagen är municipalsamhälle dessutom i likhet
med köping underkastadt en verklig dubbelbeskattning,
hvad gatu- och vägväsendet angår. Dessa
samhällen ha nämligen enligt denna lag att
själfva bekosta gatuhållningen inom stadsplan,
men kvarstå samtidigt i väghållningsdistriktet,
som alltså fortfarande mottar fullt bidrag från
samhällena, utan att härför behöfva prestera
något underhåll af deras viktigaste trafikleder,
gatorna. Med hänsyn till antydda otillfredsställande
beskattningsförhållanden torde en omläggning af
hela municipalsamhällsinstitutionen, som erhöll sin
nuv. utformning 1898, snart nog visa sig erforderlig.
– Municipalsamhällen ha funnits alltsedan
1875. Stadsstadgorna, af hvilka de tre viktigaste
just nämnda år började tillämpas, förutsatte redan då,
att äfven landsbygdsområden – "hamn-, fiskeläge eller
annat ställe med större sammanträngd befolkning"
– genom särskildt k. förordnande kunde inbegripas
under deras föreskrifter om stad. Dessa områden
kallades äfven före 1898 municipalsamhällen, men
först detta år erhöllo de genom lagen 27 maj s. å.
(§ 80 kommunalförordningen för landet) ofvan angifna
fastare former for sin allmänna förvaltning och laglig
rätt att för sina behof verkställa utdebitering bland
sina medlemmar enligt gällande kommunala grunder.
I socialt och demografiskt afseende
äro municipalsamhällena att hänföra till
stadsbygd. Förordnande om municipalsamhälle utgör hos
oss det första rättsliga konstaterandet däraf, att
ett landsbygdsområde dragits in i stadsbildningen. Vid
1911 års utgång funnos mera än 160 municipalsamhällen,
hvaraf 30 nådde ett invånarantal af 2,000 eller
därutöfver. Enligt 1910 års folkräkning hade 6
municipalsamhällen mera än 5,000 inv., nämligen
Liljeholmen (9,131) – tillhör fr. o. m. 1913 Stockholm
–, Kiruna (8,199), Gårda (6,493), Lunden (5,254),
Höganäs bruk (5,186) och Krokslätt (5,067). Litt.:
R. Malmgren, "Stadsbildningen från rättslig synpunkt"
(1910). Jfr ock Y. Larsson, "Inkorporeringsproblemet"
(1912).
H. L-lm.
Municipalstyrelse. Se Municipalsamhälle.
Municipalstämma. Se Municipalsamhälle.
Municipes, lat. Se Municipium.
Municipios, sp. Se Mexico, sp. 357.
Municipium, lat., betecknade hos forntidens
romare i allmänhet en italisk kommun under romersk
öfverhöghet, men med kommunal själfständighet. Den
romerska staten bestod urspr. af en enda kommun,
staden Rom med närmaste område, till följd hvaraf
statens och kommunens styrelse och förvaltning
sammanföllo, och efter statens utvidgning var
staden Roms kommunalstyrelse alltfort på samma
gång centralregering för romerska staten. De
urspr. själfständiga stadssamhällen (kommuner),
som införlifvades med den romerska staten, fingo
däremot sitt kommunalväsen ordnadt särskildt för
sig; municipierna åtnjöto vid förvaltningen af sina
lokala angelägenheter stor själfständighet, medan
de voro underkastade den romerska statens för alla
gemensamma lagar och äfven administrativa bestämmelser
(af senat och ämbetsmän). Från de kommuner, som
under namn af kolonier (coloniæ) bildades genom
utsända nybyggare från Rom och som erhöllo en del af
vederbörande samhälles område, skilde sig municipierna
i administrativt hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
