- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1373-1374

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mur, Murverk - Murad, namn på fem turkiska sultaner - Murad 1. M. I Rasi - Murad 2. M. II - Murad 3. M. III - Murad 4. M. IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstruktion i en byggnadslämning, bestämma byggnadens
ålder och ofta äfven dess ändamål. – Om ringmur se d. o.
L. W:son M.

Mur [mor], biflod till Drau (fr. v.), den förnämsta
floden i Steiermark, upprinner i Radstädter Tauern
(Niedere Tauern) inom Salzburg, strömmar först
i östlig riktning till Bruck, där den mottar
sitt största tillflöde, Mürz (se d. o.), från
n. ö. (Semmeringpasset), vänder sig där i en trång
tvärdal mot s., strömmar genom Graz, böjer sig
längre ned åt s. ö., blir segelbar vid Radkersburg
och är under en sträcka gräns mellan Steiermark
och Ungern, flyter in i detta land och faller
ut i Drau vid Légrád. 438 km. lång, flodområde
27,180 kvkm. Från h. mottar M. bl. a. Kainach
och Sulm. Den öfversta delen af floddalen kallas
Murwinkel, det bördiga slättlandet mellan
nedre M. och Drau kallas Murön (ung. Muraköz).
J. F. N.

Murad (arab., "åstundad", "efterlängtad"), namn på
fem turkiska sultaner. 1. M. I Rasi ("segraren"),
f. 1319, efterträdde 1359 sin fader, sultan Orkhan,
på tronen. Begåfvad med stor fältherretalang,
kraftfull och rättvis, förstod M. att i betydlig mån
utvidga och befästa det unga osmanska väldet. Sedan
han tvungit fursten af Karaman att afträda Angora,
gick han öfver sundet vid Dardanellerna (1360),
bemäktigade sig det följande året Adrianopel
m. fl. städer och hela det öppna landet ända till
Balkan, vände sig sedan mot de förbundne furstarna
af Ungern, Serbien, Bosnien och Valakiet samt slog
dem i grund vid Maritza (1363). Därefter förlade han
rikets residens till Adrianopel (1365), utsträckte
sina eröfringar öfver allt större delar af Tracien och
gjorde 1375 furstarna Lasar af Serbien och Sisman af
Bulgarien samt 1379 bysantinske kejsaren Johannes V
skattskyldiga. De följande åren egnade M., som redan
1365 infört tugra (se d. o.) som sultanens signet,
åt den redan af Orkhan påbörjade organisationen
af hären och förvaltningen, men snart fortsattes
eröfringarna. M:s storvesir Ali pascha eröfrade
Bulgarien, och M. själf slog i grund serberna vid
Kosovo polje (juni 1389), men blef på själfva segerns
dag nedstucken af en fången serber, Milosch. Han
efterträddes af sin son Bajasid I.

2. M. II, f. 1401, d. 5 febr. 1451 i Adrianopel,
följde 1421 sin fader, Muhammed I, på tronen. Hans
regeringstid upptogs nästan h. o. h. af krig. I
början hade han att kämpa först med en upprorsmakare,
den redan 1402 som död ansedde sonen till Bajasid I,
Mustafa, och sedan sin egen yngre broder Mustafa. Den
förre besegrades och stryptes i början af 1422 i
Adrianopel. Hvad den senare angår, hade M:s försök
att storma Konstantinopel 1422, som förbundit sig
med Mustafa, misslyckats, men Mustafa blef därefter
slagen och undanröjd. M. tvang kejsar Johannes VIII
att erkänna sig skattskyldig (1425). I Asien eröfrade
M. efter hand furstendömena Kastamuni, Isfendiar,
Sinope och Mentesche (1423–30), och i Europa gjorde
han furstarna af Epirus och Akarnanien skattskyldiga
(1431) samt låg i ständiga strider med ungrare
och serber. Påfven Eugenius IV arbetade ihärdigt
på att förena Västerlandets furstar till försvar
för kristenheten mot den segerrike M. Efter den
misslyckade långvariga belägringen af Belgrad (1440)
led M. det ena nederlaget efter det andra i kampen mot
János Hunyadi (1441–43), som på slutet understöddes
af konung Vladislav III af Polen. Efter freden i
Szegedin (juni 1444), där M. måste afstå det eröfrade
Serbien och Hercegovina åt Georg Brankovitj, konung
af Serbien, afsade M. sig regeringen till förmån
för sin son Muhammed II. Men då ungrarna bröto
freden, skyndade han emot dem och vann en lysande
seger vid Varna (nov. 1444), där konung Vladislav
föll, hvaremot Hunyadi ledde återtåget i ordning
öfver Donau. Sedan han 1445 kufvat ett uppror af
janitscharerna, vände han sig mot Grekland och
tvang Johannes VIII att afträda allt land mellan
Pindusbergen och Korintiska näset, hvarjämte
Morea blef skattskyldigt under turkarna. M:s plan
att göra slut på det då maktlösa bysantinska riket
hindrades dels af János Hunyadis infall i Serbien,
där M. dock tillfogade honom ett blodigt nederlag vid
Kosovo (okt. 1448), dels ännu mer af den obetvinglige
albanske frihetshjälten Skanderbegs lysande framgångar
1441–48. M. efterträddes af sin son Muhammed II.

illustration placeholder

3. M. III,, f. 1546, d. 1595, efterträdde 1574 sin
fader, Selim II, på tronen och lät genast strypa sina
fem bröder. Han var en feg, grym, girig och genom
alla slags utsväfningar förslappad regent, som förde
styrelsen h. o. h. efter harems nycker. Under hans
regering eröfrade turkarna (1590) från Persien efter
ett 14-årigt förhärjande krig Georgien, Luristan,
Schirvan och Tebris jämte en del af Aserbejdschan.
Äfven med Österrike utkämpades ständiga, af
stillestånd då och då afbrutna, strider i Ungern
ända till M:s död. Den enda fredliga handlingen
under hans regering var afslutandet af den första
turkiska handelstraktaten med England (1580). M.
hade konstnärliga och vetenskapliga intressen. Under
hans tid uppfördes flera betydande byggnadsverk. M.
efterträddes af sin son Muhammed III.

illustration placeholder

4. M. IV, f. 1609, d. i febr. 1640, Achmed I:s
andre son, kom redan i aug. 1623 som minderårig
på tronen genom ett uppror, som störtade hans
farbroder Mustafa I. Efter en treårig, af modern
ledd förmyndarregering öfvertog M. själf styrelsen
och förde denna med stor kraft, ehuru han snart nog
öfverlämnade sig åt de bägge laster, som satte
prägeln på hans lif, dryckenskap och grymhet. M:s
regering upptogs af ständiga krig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0715.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free