- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1445-1446

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musik - Musik, Musiklitteratur - Musikakademi. Se Akademi, Konservatorium och Musikaliska akademien - Musikalier, nothäften - Musikalisk, melodisk - Musikaliska akademien i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvinten, och en stor mängd melodier uppvisar femtonig
skala (jfr ofvan, sp. 1438). Melodirörelsen
är oftast nedstigande; rytmiken antar egendomliga
former; icke sällan förekommer växelsång mellan
föresångaren och kör (mest refräng), och början till
flerstämmighet yppar sig. — Sedan 1890-talet har
fonografen möjliggjort tillförlitliga uppteckningar
af naturfolkens musik, och vid flera vetenskapliga
institut i Europa och Amerika ha fonogramarkiv
inrättats för bevarande af musik- och språkprof
från utdöende naturfolk. Vid bearbetningen af
detta material nyttjar man exakta fysikaliska
metoder för fastställande af de exotiska ton- och
tidsförhållandena oberoende af de i europeisk musik
vanliga. (Jfr Stumpf, "Die anfänge der musik", 1911.)

Musiklitteratur. De viktigaste skriftställarna om
tonkonsten under antiken och medeltiden äro ofvan
nämnda. Om musikens teori skrefvo sedermera Fux,
Rameau, Mattheson, Marpurg, Kirnberger, Vogler,
Momigny, Cherubini, Albrechtsberger och, i nyare tid,
G. Weber, Fétis, Marx, Lobe, Hauptmann, H. Bellermann,
André, Richter, Weitzmann, Bussler, Grädener, Paul,
Helmholtz, Tiersch, Reissmann, v. Oettingen, Riemann,
Hostinsky, Jadassohn, Prout, Capellen (se Harmonilära
och Kontrapunkt). — Musikens estetik har behandlats
af Kant, Schelling, Krause, Hoffmann, Hegel,
Weisse, Schopenhauer, Wagner, Herbart, Hanslick,
Zimmermann, Ambros, Vischer, Köstlin, Carrière,
Lazarus, Lotze, Fechner, Stumpf (jfr H. Ehrlich,
"Die musikæsthetik", 1881). — Musikens historia
har bearbetats af Martini, Hawkins, Burney, Forkel,
Gerbert, Ambros, Fétis, Kiesewetter, Brendel, Becker,
Eitner, Coussemaker, v. Dommer, Schletterer,
Langhans, Naumann, Lindner, Riehl, Riemann,
Panum-Behrend, Kretzschmar samt författarna i serien
"Oxford history of music". — Biografier ha skrifvits
af Baini, Winterfeld, Marx, Jahn, Chrysander,
Thayer, Spitta, Pohl, Schmidt, Jähns, Nohl,
Bitter, Wasielewski, Karasovski, Niggli, Reimann,
Reissmann, Frimmel, Bekker, Schweitzer, Deiters,
Kalbeck, Niecks, Jullien, Glasenapp, Chamberlain. —
Musiklexika utgåfvo J. J. Rousseau, Gerber, Fétis,
Schilling, Koch, Schladebach, Mendel, Grove,
Riemann, Eitner, Baker. — De viktigaste musikaliska
tidskrifterna äro: "Allgemeine musikalische zeitung"
(1798—1848, 1863—82), "Neue zeitschrift für musik",
"Signale", "Musikalisches wochenblatt", "Allgemeine
deutsche musikzeitung", "Die musik"; "Revue et
gazette musicale", "Ménestrel", "Guide musical";
"Musical times", "Musical standard", "Musical world";
"Gazetta musicale", "II trovatore", "Rivista musicale
italiana". — De största svenska musiktidningarna
äro: "Ny tidning för musik" (1853—57) och "Svensk
musiktidning" (från 1881). Svenska musiklexika ha
skrifvits af K. Envallsson, J. L. Höijer, T. Norlind;
musikhistoriska kompendier af V. Bauck, A. Mankell,
finländaren M. Wegelius, en svensk musikhistoria af
T Norlind; teoretiska läroböcker af A. Hülphers,
Vogler, E. Drake, O. D. Winge, J. E. Nordblom,
I. Dannström, J. P. Cronhamn, K. J. Fröberg,
A. Bergenson; sångteoretiska skrifter af F. Arlberg
och A. Lange; biografiska, historiska eller
estetiska uppsatser dessutom af F. S. Silverstolpe,
Piscator, K. A. Forssman, K. M. Rosén, P. K.
Boman, Palmstedt, A. Blanche, Crusenstolpe, C.
R. Nyblom, L. Norman, J. A. Josephson, N. P. Ödman,
F. Hedberg, J. Lindegren, J. Bagge, J. Flodmark,
K. Valentin, O. Bensow, G. Widén, finländaren
K. Flodin samt främst A. Lindgren och T. Norlind.
A. L. (E. F-t.)

Musikakademi. Se Akademi, sp. 411, Konservatorium
och Musikaliska akademien.

Musikalier (af musik, se d. o.), tryckta eller skrifna
tonstycken, nothäften.

Musikalisk (af musik, se d. o.), som tillhör eller har
afseende på tonkonsten; som har vård om tonkonsten;
som har anlag eller talang för musik; begåfvad med
sinne och öra för musik; välljudande, melodisk.

Musikaliska akademien i Stockholm stiftades,
till tonkonstens befrämjande i Sverige, 1771 af
hofkapellmästaren Ferd. Zellbell (d. y.) i förening
med åtskilliga andra tonkonstens idkare och vänner,
såsom hofmarskalken frih. A. G. Leijonhufvud,
riksråden grefvarna Ad. Horn, Karl Rudenschöld och
N. A. Bielke, kommerseråden Patrik Alströmer och Erik
Skjöldebrand, hofsekreterarna Gabr. Olin och Lars
Lalin, kapellmästaren Johnsen m. fl. Enligt det af
Gustaf III 8 sept. 1771 utfärdade stadfästelsebrefvet
för akad. skulle ämnena för dess verksamhet bli
"allt hvad till musikaliska vetenskapen hörer,
såväl komposition som exekution tillika med
skaldekonsten, såsom till vokal musik nödig, samt
teorien om orgelverks och alla andra musikaliska
instrumenters förfärdigande", hvarjämte akad. skulle
besörja nya musikaliska arbetens författande och
granskning samt åtaga sig att af svensk ungdom utsöka
tjänliga ämnen, hvilka på dess bekostnad skulle
undervisas i komposition, sång och på musikaliska
instrument. Till akad:s förste ordförande utnämndes
A. G. Leijonhufvud; dess förste direktör blef
F. Zellbell. Genom sammanskott af ledamöterna och
inkomster af 8 abonnemangskonserter 1772 erhöllos
medel till aflöning åt lärare i harmoni, sång samt
klaver- och violinspelning, så att läroverket
sistn. år kunde öppnas. Men sedan akad. i den
nybildade operan erhållit en gynnad medtäflarinna,
måste undervisningen redan följande år upphöra af
brist på tillgångar. Akad. erhöll då privilegium på
ett månatligt lotteri (1773), hvilket dock lämnade
osäkra inkomster (och som 1808 ersattes med årligt
anslag af 200 rdr b:ko). Sedan man ytterligare genom
konserter och gåfvor samlat en nödig fond, öppnades
läroverket åter, 1794, då en "principskola för sång"
inrättades, hufvudsakligen för bildande af sånglärare
vid skolorna samt Hæffner anställdes som lärare i
harmoni och Karsten i solosång. Akad. gaf emellanåt
konserter, mest för välgörande ändamål eller för att
illustrera festligheter; bl. a. introducerade den
1801 Haydns "Skapelsen" i Stockholm. Den inhemska
instrumentfabrikationen uppmuntrades verksamt af
akad. Under åren 1812—13 var läroverket återigen
stängdt af brist på medel. En lyckligare tid tycktes
ingå för detsamma, då kronprinsen Karl Johan 1814
skänkte akad. 10,000 rdr b:ko att användas till
undervisningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0751.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free