Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musikaliska akademien i Stockholm - Musikaliska konstföreningen - Musikaliskt kvodlibet. Se Kvodlibet - Musikaliskt tidsfördrif - Musikant, handtverksmässig musikidkare - Musikantskrån (medeltiden) - Musikapparater. Se Mekaniska musikapparater - Musikdiktat. Se Diktat - Musikdirektor, ty. Se Musikdirektör - Musikdirektör (jfr Direktör) - Musikdirektör 1. I sverige enl. äldre bestämmelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musikfest. 1865–73 utgåfvos akad:s "Handlingar" af
trycket. Elevantalet var 1794 6, 1804 34, 1814 27,
1824 6, 1834 41, 1844 100, 1854 248, 1864 235, 1874
157, 1884 149, 1894 164, 1904 166 och 1913 176 (124
manliga och 52 kvinnliga); som hufvudämne studerade 41
sång, 30 orgel, 31 stråkinstrument, 41 blåsinstrument,
20 piano, 2 harpa, 12 kontrapunkt, 4 instrumentation
och 4 komposition. Akademiens direktörer (med titeln
inspektörer 1811–82) ha varit F. Zellbell 1771
–74, J. Kraus – 1792, J. Vogler 1794–95, F. Uttini
1795, J. Wikmanson 1796–1800, O. Åhlström 1803–05,
J. B. Struve 1805–11, P. Frigel 1811–34, E. Drake
1834–60, K. Ehrenreich 1861–63, A. Berwald 1864–66,
O. Byström 1867–72, A. Rubenson 1872–1901, V. Svedbom
1901–05, O. Bolander 1905–10 och B. Beckman sedan
1910. – Som akad:s sekreterare ha varit anställda
G. G. Adlerbeth 1771–77, K. F. Muller 1777–97,
P. Frigel 1797–1841, E. Drake 1841–60, J. P. Cronhamn
1860–75, V. Svedbom 1876–1901 och K. Valentin sedan
1901. På akad:s stat uppfördes 1894 ett årligt anslag
å 6,000 kr., afsedt dels till stipendier åt yngre
svenska musikidkare, dels till belöning åt inhemska
tonsättare. Anslaget höjdes 1909 till 15,000 kr. På
framställning från akad. aflät K. M:t 1911 till
riksdagen en proposition, som af denna bifölls,
hvarigenom till höjande af musiklifvet i landet
anvisades och ställdes under akad:s förvaltande ett
belopp af 28,000 kr. för 1912 att utgå med 13,500
kr. hvardera till två sådana föreningar, som i någon
större landsortsstad anställa en orkester med uppgift
att utföra värdefull musik, äfven å folkkonserter och
i angränsande kommuner, samt biträda vid utförandet
af större vokala verk, under villkor att kommunalt
penningbidrag af minst samma belopp som statsbidraget
tillskjutes. Af anslaget utgå 1,000 kr. till akad:s
inspektör öfver dessa statsunderstödda orkestrar. Två
sådana, i Gäfle och Hälsingborg, ha verkat sedan
nyåret 1912, riksdagen beviljade 1913 anslag till en
tredje orkester, och i planen ingår, att till år 1920
tio sådana orkestrar skulle, med statsmakternas
goda vilja, kunna bildas. V. häradshöfding
A. Lundwall (f. 1838, d. 1898) testamenterade
till akad. 100,000 kr., hvaraf räntan må
användas till bekostande af större musikverks
uppförande i hufvudstaden. – Jfr J. P. Cronhamn,
"Kongl. Musikaliska akademien åren 1771–1871"
(1871), Svedbom och Rubenson, "Historisk-statistiska
uppgifter rörande musikkonservatorium" (1897),
samt Svedbom, "K. Mus. akad:s donationsbref" (1899).
(E. F-t.)
Musikaliska konstföreningen stiftades i Stockholm
15 nov. 1859 och har till syftemål den svenska
tonkonstens främjande genom att, om möjligt årligen,
inköpa och från trycket utge företrädesvis större,
förut icke utgifna, värdefulla tonverk af svenska
tonsättare. För detta ändamål dels inbjuder föreningen
genom kungörelse i tidningarna svenska tonsättare
att anonymt inlämna något sitt arbete, som ej förut
varit med angifvande af författarens namn offentligen
utfördt (granskning af dessa kompositioner uppdrages
åt tre tonkonstnärer af erkändt värde, bland dem en
svensk, och arbete antages till utgifning, om två
af granskarna
tillstyrka det), dels ock inköper och utger
föreningen, på förslag af styrelsen eller ledamot,
värdefulla verk af lefvande eller aflidna svenska
tonsättare, efter enhälligt beslut af en inom
föreningens ledamöter utsedd inköpsnämnd af
tre personer. Styrelsen eger att kostnadsfritt
öfverlämna exemplar af sålunda utgifna tonverk
till in- och utländska bibliotek, konsertinstitut,
teatrar, musiksällskap, enskilda tonkonstnärer
och musikskriftställare. Ord. sammankomst
hålles en gång årligen, dessutom vid behof extra
sammankomster. Ledamöternas antal plägar vara
öfver 400, och med deras årsafgifter (4 kr. hvar)
bestrides publikationernas kostnad. Föreningen
har utgifvit öfver ett 70-tal tonsättningar, de
flesta af större omfång, bland hvilka återfinnas
många af F. A. Berwald och L. Norman samt verk
af A. F. Lindblad, G. Wennerberg, I. Hallström,
P. U. Stenhammar, O. Byström, A. Rubenson,
Aug. Söderman, F. Arlberg, J. Lindegren, A. Hallén,
W. Heintze, J. Dente, J. E. Gille, A. Andersén,
Elfrida Andrée, A. Körling, E. Sjögren, E. Åkerberg,
V. Stenhammar, H. Alfvén m. fl. I betraktande af de
ringa utsikter, som våra tonsättare sedan gammalt
haft att inom landet finna förläggare till sina
större instrumental- och körverk samt såmedelst
göra dessa till en lefvande insats i konstodlingen,
har föreningens verksamhet varit till ej ringa
båtnad för den nationella tonkonsten. – Initiativet
till föreningens bildande togs 1858 af Härnösands
musiksällskap genom en framställning till Musikaliska
akademien.
E. F-t.
Musikaliskt kvodlibet. Se Kvodlibet.
Musikaliskt tidsfördrif, titel på en fortlöpande
musikantologi, utg. i Stockholm 1789–1834 af
tonsättaren O. Åhlström (se d. o.).
Musikant, handtverksmässig musikidkare utan högre
uppfattning. – Musiker l. Musikus (lat. musicus),
den som gjort musik till sitt hufvudstudium
och lefnadsyrke, vare sig som tonsättare eller
instrumentspelare.
Musikantskrån under medeltiden bildades på 1300-
och 1400-talen i städerna bland bofasta pipare,
fidlare, tornblåsare o. s. v., och dessa gillen
fingo uteslutande privilegium på att inom området
utföra musik mot betalning, dels offentligen,
dels vid bröllop, begrafningar o. s. v. De stodo
under ledning af en stadsmusikus (ty. pfeiferkönig
m. m., eng. marshal, fr. roi des ménétriers) och
åtnjöto medborgerliga rättigheter, i motsats mot de
kringvandrande lekarna (ty. fahrende leute).
E. F-t.
Musikapparater. Se Mekaniska musikapparater.
Musikdiktat. Se Diktat.
Musikdirektor, ty. Se Musikdirektör.
Musikdirektör (jfr Direktör). 1. I Sverige
enl. äldre bestämmelser titel för dem, som vid statens
konservatorium aflagt fullständig musikdirektörsexamen
(hvari äfven sång och stråkinstrumentspelning
ingingo); f. n. (1913) särskildt titel för dem,
som där aflagt (militär) musikdirektörsexamen
samt för dem, som på grund af sådan anställts
som ledare af militär musikkår (för de efter 1905
utnämnda är titeln musikunderlöjtnant; se
Musikpersonalen). Kompetensfordringarna för musikdirektör
(musikunderlöjtnant) äro godkända kunskaper såväl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
