- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1485-1486

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mutation 3. Språngvariation, Spontan variation - Mutation 4. Paleont. - Mutaatis Mutandis, lat. - Mutawile, muhammedansk sekt. Se Islam - Mutaziliter, muhammedansk sekt. Se Islam - Mutbevis, provisoriskt tillståndsbevis - Mutenebbi. Se Mutanabbi - Mutera, bot., språngvariation. Se Mutation 3. - Mutesárrif, högre turkisk ämbetsman. Jfr Kaimmakam och Liva - Mutesarriflik, distrikt - Mutevelli, förvaltare - Mutha. Se Khond - Muther, Theodor - Muther, Richard - Muthesius, Hermann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller mindre slag, som genom olika kombination med
förutvarande kunna i utomordentlig grad mångfaldigas
och lämna material för artbildningen. Genom
insikten om att den ärftliga variationen,
åtminstone hos de högre organismerna, i hufvudsak
består af en kombinationsvariation och af relativt
sällsynta, så vidt hittills säkert kändt är, endast
genom mutation uppkommande förändringar i det
"genotypiska grundlaget" (Johannsen), d. v. s. af
de faktorer, som bilda grundlaget för den stora
mångfalden kombinationer, och vidare genom det stränga
åtskiljandet af ärftliga variationer och icke ärftliga
modifikationer, hvilka båda grupper tillsammans bilda
den s. k. individuella variationen, har den nutida
forskningen likväl tagit ett viktigt steg framom
Darwin, som betraktade variationen i sin helhet som
gifven, utan att befatta sig med frågan om dess natur
och uppkomst. Hvad kulturarterna och deras förädling
beträffar, ha äfven här ofta nog variationer och
afvikande former betecknats som mutationer, ehuru de
icke utgöra annat än nykombinationer, uppkomna genom
korsbefruktning mellan olikartade individer, former
eller arter. I fråga om verkliga mutationer gäller här
framför allt, om de beteckna något nytt. I flertalet
hittills säkert kända fall är detta icke förhållandet:
hvithafre uppkommer ej sällan och tvifvelsutan rent
spontant ur svarthafre, men hvithafre är ingen nyhet,
utan känd förut o. s. v. Exempel på en värdefull,
högst sannolikt som förlustmutation en gång under
kulturen uppkommen ny form är dvärgärten. Vid sidan
af förbättring på grundval af redan förefintliga
olikheter och systematiskt kombinationsarbete genom
korsning har sålunda förädlingen liksom förut alltjämt
att aktge äfven på eventuella spontana förändringar,
som kunna leda till något framsteg, äfven om exempel
på dylika hittills äro mycket sällsynta. Särskildt
gäller det kanske framdeles att mer än hittills
aktge på sådana spontana variationer, som äro af
mer obetydlig art, men möjligen allmännare, med
särskild hänsyn till just de egenskaper, som man vill
förbättra. På detta sätt synes man i själfva verket
ha uppnått vissa framsteg t. ex. både hos potatis och
sockerrör, där det då är frågan om knoppvariationer.

Litt.:
de Vries, "Die mutationstheorie" (1901–03),
Johannsen, "Elemente der exakten erblichkeitslehre" (1909;
ny omarb. upplaga att vänta),
Baur, "Einführung in die experimentelle erblichkeitslehre" (1911),
Goldschmidt, "Einführung in die vererbungswissenschaft" (s. å.), och
Heribert-Nilsson, "Die variabilität der Oenothera Lamarckiana und das problem der mutation"
(i "Zeitschrift für induktive abstammungs- und vererbungslehre",
bd 8, 1912, med fullständig förteckning öfver speciallitteratur
rörande mutationsspörsmålet).

4. Paleont., enligt flera paleontologers bruk af
ordet en djur- (eller växt-)form, i tiden (d. v. s. i
olika geologiska perioder) på hvarandra följande
utvecklingsstadier, till skillnad från "varieteter":
de samtidigt uppträdande afvikelserna inom samma art.

1. A. L.* 3. H. N–E. 4. L–e.

Mutatis mutandis, lat., "sedan det, som bör ändras, blifvit ändradt",
med vederbörliga förändringar (säges vid jämförelse mellan två föremål l. begrepp).

Mutawile, muhammedansk sekt. Se Islam, sp. 919.

Mu’taziliter, muhammedansk släkt. Se Islam, sp. 920.

Mutbevis, provisoriskt tillståndsbevis vid
inmutning. Vid sidan af mutsedel, utfärdad
af bergmästare, omförmäles i tidigare rätt (jfr
k. förordn. 6 dec. 1757 ang. grufvors utmål m. m. samt
1855 års grufstadga) äfven bevis, utfärdadt af viss
annan tjänsteman, hvilket skulle inom viss kort tid
företes hos bergmästaren för mutsedels erhållande. I
1884 års grufstadga förekommer icke mutbevis.
Se Inmuta och Mutsedel.

A. E–g.

Mutenebbi. Se Mutanabbi.

Mutera, bot., språngvariera, stötvis
förändras. Adj. Mutant. Se Mutation 3.

Mutesárrif (arab., "maktegare"), högre turkisk
ämbetsman. Jfr Kaimmakam och Liva.

Mutesarriflik (Mütesarryflyk), turk. (af
arab. mutesárrif, "styresman", "guvernör", och det
turkiska suffixet -lik l. -lyk), distrikt (se d. o.).

Mutevelli (arab., "förvaltare"), i Turkiet namn på en person,
som sköter egendomar tillhörande någon from stiftelse.

Mutha. Se Khond, sp. 1475.

Muther [moter], Theodor, tysk rättslärd, f. 1826,
d. 1878 som professor i Jena, utgaf åtskilliga
arbeten, bland hvilka må nämnas
Zur lehre von der römischen actio (1857; riktad mot Windscheid),
Aus dem universitäts- und gelehrtenleben im zeitalter der reformation (1866),
Zur geschichte des römisch-kanonischen prozesses in Deutschland (1872) och
Zur geschichte der rechtswissenschaft und der universitäten in Deutschland (1876).

E. K.

Muther [moter], Richard, tysk konstförfattare,
f. 1860 i Ohrdruf, d. 1909, studerade i Heidelberg och
Leipzig, blef 1885 konservator vid kopparstickskabinettet
i München och 1895 professor i Breslau. Verksam som
kritiker och konsthistoriker, utgaf han i slutet af
1880-talet i förening med G. Hirth
Meisterholzschnitte aus vier jahrhunderten samt
Der cicerone (2 dlr, vägvisare i museer i München och Berlin)
och intog en framstående plats bland tyska
konsthistoriker med
Geschichte der malerei im XIX jahrhundert (3 dlr, 1893–94).
Denna följdes af
Ein jahrhundert französicher malerei (1901),
Studien und kritiken (2 dlr, 1901–02),
Geschichte der englischen malerei (1903),
Geschichte der belgischen malerei (1904),
Rembrandt (s. å.) och
Courbet (1908).
Dessutom författade han flera småvolymer i den
monografisamling, "Die kunst", som han utgaf från 1902.
Hans i 5 små delar 1900 utgifna
Geschichte der malerei (från kristendomens uppkomst till 1800)
utkom 1909 efter hans död i 3 dlr, utarbetad i större
omfång och fullföljd till innevarande tid. M. var en
ytterst lifaktig och smidig författare med rask
framställningsförmåga och en ibland rent af förbluffande
skicklighet i att kombinera och att draga slutsatser.
Det är mycken konstruktion i hans sätt att skildra
konstens utvecklingsgång och vägar, och han bör läsas
med vaken kritik. Men han var alltid underhållande, han
lämnade läsaren ej likgiltig, och han förstod att väcka
intresse både för sitt ämne och sina synpunkter.

G–g N.

Muthesius [mot-], Hermann, tysk arkitekt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free