Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyrrhosiderit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
683
Pytiska spelen-Påfve
684
megrad än omgifningens; hos dessa kallblodiga djur
eger således en verklig rufning rum. Nätormen,
P. reticulatus, har en grop i hvardera af de fyra
främsta öfre läpp-plåtarna på hvarje sida; kroppens
grundfärg ljusare eller mörkare brun på ryggen med
nätlika teckningar af mörkare fläckar; på hufvudet
finnas tre svarta längsstreck. Den uppnår enligt
uppgift en längd af öfver 8 m. Detta är släktets
allmännaste art i Indo-Kina och på de malajiska
öarna. - Tigerormen, P. molurus
Tigerorm (Python molurus}, gripande ett rof
(papegoja).
(se fig.), har en grop i hvardera af de två främsta
öfre läpp-plåtarna; å ryggen ljusbrun med en rad
stora, oregelbundet fyrkantiga rödaktiga fläckar;
på kroppssidorna smärre längsfläckar af samma färg;
hufvudet gulaktigt, med köttfärgad panna och nos och
brun, framtill klufven fläck på bakhufvudet. Lär
ej uppnå fullt samma storlek som den föregående
(högst 8 m.). Är karakteristisk för Ostindien och
Ceylon, men sträcker sitt utbredningsområde ock till
Indo-Kina. - Hieroglyformen, P. sebce; på kroppen
grågul, bottenfärgen med oregelbundna brunaktiga
fläckar med vanligen ljusare kärna samt med tvärband,
som äro förenade med ett längsband; hufvudets öfre
sida upptages af en svartaktig, pilformig fläck; blir
4-6 m. lång. Har sitt hem i hela tropiska och södra
Afrika, kanske med undantag af östra Afrika. I södra
Afrika lefver klippormen, P. natalensis. - De här
anförda arterna visas ofta i menagerier och zoologiska
trädgårdar. Liksom släktingarna i Nya världen ha
också pythonormarna skildrats som enormt stora och
farliga äfven för människan. I själfva verket
förmå de endast bemäktiga sig djur ej större än våra
rådjur; i regel lif nära de sig af mindre djur, såsom
harar, jordekorrar, råttor o. s. v. Infödingarna
äta deras kött, och huden användes till allehanda
prydnader och småsaker. L-e-
Pytiska spelen. Se Pythiska spelen.
Pytssprutor. Se B r a n d v ä s e n d e, sp. 1495.
Py’ttis (fi. Py’htää), kustsocken i Yiborgs län,
Finland, vid mynningen af Kymmene älf. P. hör till
Kymmene domsaga och härad samt utgör ett imperiellt
pastorat af 3:e kl., Fredrikshamns kontrakt, Nyslotts
stift. Areal 279 kvkm. 4,815 inv. (1911), flertalet
finsktalande. A. G. F.
PuMilingen, by i preussiska reg.-omr. Trier,
vid järnvägen Saarbriicken-Konz. 16,757
inv. (1910). Stenkolsgrufvor och sandstensbrott.
J- F- N-
Piittlingen, Johan n. Se Vesque von Piittlingen.
Piitz, Wilhelm, tysk läroboksförfattare, f. 1806,
d. 1877, skref en mycket använd Grundriss der
geographie und geschichte der alten, mittleren und
neueren zeit, som i Tyskland upplefde åtskilliga
upplagor samt 1843-78 utkom i svensk öfversättning,
här likaledes i flera upplagor i trots af sin katolska
tendens.
Pyuri (af grek. py’on, var, och uron, urin), med.,
var i urinen, kan komma från njurarna, njurbäcke-net,
blåsan, prostata eller urinröret. F. B.*
Py’xis, Pyxld (grek. pyxi’s, dosa, ask), en rund
eller sexkantig, med lock försedd dosa, i hvilken det
invigda brödet, hostian, förvarades. Dosan var i äldre
tider af trä eller ben (se fig.); senare användes
metall, ädelstenar eller elfenben som material. Locket
gjordes senare ganska högt, spetsigt, liknande en
tornspira, i hvilket fall pyxi-den eller c i b o r i e
t, som det då vanligen kallas (se Ciborium med fig.),
försågs med en hög fot, som påminner om motsvarande
del hos kalken. Samma slags förvaringskärl nyttjades
stundom till inrymmande af reliker.
[Fig: Elfenbenspyxis från
800-talet, i kyrkan S:t
Gereon, Köln.]
Pyxus. Se Policastro.
På bar gärning, jur. Se In flagrant i.
På befallning, krigsv. Se Högkvarters-order.
På borst, petrogr. Se Borst 3.
Påfliga kurian. Se Kurian.
På flis, petrogr. Se F l is 1.
Påfve (grek. pappas, fader, lat. papa)
1. Den helige
fadern benämnes Roms biskop. Enligt katolsk åskådning
öfverlämnade Jesus (Matt. 16:18, 19) åt Petrus
himmelrikets nycklar och insatte honom sålunda som sin
ställföreträdare ("Kristi ståthållare") med all makt i
kyrkan; och denna ställning skulle öfvergå till alla
Petrus’ efterträdare som Roms biskopar. Kristus har
sålunda instiftat påfvedömet. (Jfr unionsdekretet
i Florens 1439, romerska katekesen I kap. 10
och II kap. 7, Constitutio dogmatica I vid
Vatikankonsiliet 1870 och Pius X:s syllabus 4 juli
1907.) I verkligheten möter ett monarkiskt episkopat
(förut ett flertal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
