Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Quarterly and yearly meetings ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Q. var led. af Vitt. hist. o. ant. akad. och af
Fysiogr. sällsk. i Lund.
H. A.*
Quatre mains, mus. Se À quatre mains.
Quatremère [katr*mär], Étienne Marc, en
af sin tids lärdaste orientalister och kännare af
arabiska, persiska, turkiska, syriska och koptiska
litteraturerna, f. 1782 i Paris, d. där 1857, blef
professor i grekiska språket vid fakulteten i Rouen
1809, medlem af Franska institutet 1815, professor
i hebreiska och syriska vid Collège de France 1819
och därjämte professor i persiska vid École des
langues orientales vivantes 1833. Q:s förnämsta
arbeten äro Recherches historiques et critiques sur
la langue et la littérature de l’Égypte (1808),
Mémoires géographiques et historiques sur l’Égypte
(2 bd, 1811), Histoire des sultans mamlouks de
l’Égypte par . . . Makrizi (öfv., med högst
värdefulla noter; 2 bd, 1837–41), Histoire des mongols
en Perse, par Rachid-ed-din (utg. på persiska i
"Collection orientale", bd I, 1836), Chrestomatie en
turc oriental (1842), Prolégomènes d’Ebn-Khaldoun
(utg. på arabiska 1858) och Mélanges d’histoire et
de philologie orientales (utg. af
Barthélemy-S:t-Hilaire, 1861).
H. A.*
Quatremère de Quincy [katr*mär d* käsi’],
Antoine Chrysostome, fransk
konstförfattare, f. 1755 i Paris, d. 1849, studerade under
fem år antik konst i Italien, blef 1791 medlem af
lagstiftande församlingen, 1792 dömd till döden,
räddade sig genom flykten, blef 1797 medlem af de
femhundrades råd, proskriberad s. å., återkallad
efter 18 brumaire (1799), invaldes 1804 i
Académie des inscriptions, blef 1815 intendent öfver
konster och minnesmärken, 1816 sekreterare i
Konstakademien och 1818 professor i fornkunskap.
Han författade böcker och uppsatser, lärda, men i
en utsväfvande stil, bland dem Dictionnaire de
l’architecture (3 dlr, 1795–1825), Le Jupiter
olympien ou l’art de la sculpture antique (1814,
hans mest betydande arbete), Histoire de la vie
et des ouvrages des plus célèbres architectes (2 dlr,
1830, omfattar 1000–1700-talen) samt
monografier öfver Rafael (1824), Michelangelo (1829) och
Canova (1834). – 1796 hade Q. igångsatt en
protest mot fransmännens konstrof i Italien och mot
öfverflyttningen till Paris af de bästa antika och
moderna konstverken från Rom och andra städer.
Protesten, undertecknad af 50 franska konstnärer,
inlämnades till regeringen, men ledde till intet
resultat.
G–g N.
Quattrino [kvattrinå]. Se Bajocco.
Quattro-cento [kva’ttrå tje’ntå], it., fyra
hundra, kallas af italienarna 1400-talet, särskildt då
det är fråga om den konstnärliga och litterära
produktionen i Italien under denna den s. k.
ungrenässansens period. Jfr Cinque-cento.
Quattuor (Quatuor), lat., fyra ; kvartett. –
Quattuor species (lat.; "fyra slag"), mat.,
kallas inom elementar-aritmetiken de fyra enklaste
räknesätten l. räkneoperationerna: addition,
subtraktion, multiplikation och division. Under
medeltiden var antalet af dessa räknesätt betydligt större.
Man hade då vanligen 8 eller 9 sådana, nämligen
numeration (läran om tals beteckning och
utnämning), addition, subtraktion, fördubbling,
halfvering, multiplikation, division, kvadrat- och
kubikrotutdragning samt stundom progression (läran om
aritmetiska och geometriska progressioner). Redan
under 1500-talet började räknesätten
"fördubbling" och "halfvering" att utelämnas såsom
varande specialfall af multiplikation och division;
däremot behölls numeration som särskildt "species"
ända in på 1700-talet.
Quattuor doctores, lat. Se Glossatorer.
Quebec [fr. uttal kebe’kk, eng. k*ibe’k]. 1.
(Fordom Nedre l. Östra Canada) Provins
i Dominion of Canada, ligger mellan 59° 7’ (Anse
Sablon vid Belle Isle-sundet) och 79° 40’ v. lgd
(sjön Temiscaming) samt mellan 45° 0’ 2" och
62° 30’ n. br. (kap Wolstenholme på Labradors
nordkust) och gränsar i s. till Förenta staterna
(New York, Vermont, New Hampshire och Maine),
New Brunswick och Chaleur-viken, i ö. till S:t
Lawrencegolfen och Newfoundlands andel af
Labrador, i n. till Ungavaviken och Hudsons sund
samt i v. till Hudsons vik och prov. Ontario samt
har, efter utvidgningen 1912 med distriktet Ungava
(d. v. s. halfön Labrador utom den till
Newfoundland hörande kuststräckan), omkr. 878,000
kvkm., en areal af 1,830,700 kvkm., hvaraf 41,360
kvkm. vatten. Provinsen består till sin
naturbeskaffenhet af tre delar: den s. k. Laurentiska
platån (se Amerika, sp. 788), till hvilken hela
Labrador (se d. o.) hör, en under istiden tämligen
jämt eroderad s. k. pene-plain med en oräknelig
mängd sjöar, S:t Lawrencedalen, det förnämsta
jordbruksområdet, samt s. om denna Notre
Dame-bergen (Sutton mountain, 945 m.) och Gaspéhalfön,
hvars högsta del utgöres af Shickshockbergen (M:t
Bayfield, 1,211 m.). Till prov. höra Anticosti samt
Magdalene-öarna i S:t Lawrencegolfen. Södra
delen af prov. tillhör S:t Lawrenceflodens bäcken,
det öfriga är deladt mellan Hudsons viks, Hudsons
sunds och Atlantiska hafvets nederbördsområden (se
Hudsonsvik och Labrador). Af provinsens
äldre område anses öfver 300,000 kvkm. vara
bevuxna med skog, i n. öfvervägande furu och gran,
längre söderut lönn och andra löfträd; gran, lind
(Tilia americana) och poppelarter afverkas intensivt
för tillverkning af pappersmassa. Klimatet
karakteriseras genom varma somrar och kalla vintrar.
Staden Q. har ett årsmedium af 3,6° (vintern 11°,
sommaren 17,5°); dock blir vintertemperaturen
mildare högre uppför S:t Lawrence, och äfven
sommarvärmen stiger där några grader, hvaremot
Labrador, hvars norra del ligger på samma breddgrad
som Svealand, har synnerligen stränga vintrar.
Befolkningen utgjorde 1911 (således före
områdesfördubblingen) 2,003,232 pers. (984 kvinnor
mot 1,000 män). Omkr. 75 proc. äro
fransktalande, härstammande dels från fransmän, som
funnos där före den brittiska eröfringen, dels från
invandrade skotska, engelska och irländska
kolonister. Den engelsktalande befolkningen finnes
hufvudsakligen i städerna, särskildt Montreal.
Indianerna, mest tillhörande algonkin-, iroquois-, huron-,
abenakis- och micmacstammarna, uppgå till omkr.
11,000, spridda i olika delar af provinsen på
"reservationer", som de mer eller mindre flitigt odla.
I Labrador finns äfven ett eller annat tusen
eskimåer. 1911 voro 86 proc. katoliker (fransmän,
irländare och indianer), återstoden utgöres af
anglikaner, presbyterianer, metodister, baptister
o s. v. Katolikerna äro delade på två ärkestift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
