- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
1193-1194

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Refuge ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1193

Regel-Regemente

1194

skriften "Gartenflora" och var dess utgifvare
t. o. m. 1884. Hans deskriptiva arbeten omfatta
dels den rysk-asiatiska floran, dels en stor
mängd trädgårdsbotaniska uppsatser öfver prydnads-
och gagnväxterna, såsom Monographia Betulacearum
(1861), Plantas Raddeance öder aujzählung der
pflanzen Ostsibiriens (1861-62), Descriptiones
plantarum novarum (1873-82), Alliorum monographia
(1875), Flora Turkestanica (1876), Tentamen Rosarum
monographice (1877) m. fl. och af mera praktisk
betydelse Die kultur und aujzählung der Eriken
(1843), en rysk dendrologi, en rysk pomologi
m. m. K. blef led. af Yet. akad. 1891. - 2. Johan
Albert R., den föregåendes son, Asiaforskare,
f. 1845 i Zürich, d. 1908 i Odessa, var 1876-85
läkare i Kuldsja, hvarifrån han företog flera
resor (1876 till Karatau, 1878-80 i Iliområdet,
1880 till Fergana, 1881-84 till Amu darja och Merv)
och undersökte växtvärlden. Jämte botaniska arbeten
och reseberättelser (i Petermanns Mitteilungen)
skref han (på ryska) Resebref från Turkestan (1876).
1. C.Lmn.

Regel, Fritz, tysk geograf, f. 1853, sedan 1899
professor i geografi i Wiirzburg, har offentliggjort
flera arbeten om Timringen (bl.a.Beiträge zur ländes-
und volkskunde des Thuringer waldes, 1884 -87,
och Thuringen, ein geographisches handbuch, 3 bd,
1892-96) samt Landeskunde der Ibe-rischen halbinsel
(Sammlung Göschen, 1905).

Regelatiön (af fr. regeler, åter frysa till),
fys., återfrysning. Genom inverkan af tryck kan
isens smältpunkt sänkas. En trycktillväxt af l
atmosfär sänker smältpunkten med 0,0075°. Härpå
beror det fenomenet, att två isstycken, som pressas
mot hvarandra, frysa tillsammans. Genom trycket
bringas isstyckena att smälta vid beröringsytan,
och när trycket upphör, öfvergår smältvattnet genast
åter till is. Under inverkan af tryck förhåller
sig därför is som en plastisk massa. Isbitar
frysa sålunda tillsammans till ett enda stycke,
om de hårdt sammanpressas, och ett isstycke, som
utsattes för starkt tryck, kan tvingas att antaga
hvilken form som helst. Faraday, som först iakttog
fenomenet, gaf det namnet regelation och visade, att
fenomenet måste uppträda vid glaciärerna. Härigenom
kan man förklara, att glaciärerna, som långsamt
röra sig utför dalarna, därvid forma sig
efter dalarnas alla krökningar och dalbottnens
ojämnheter, som om isen vore en plastisk massa.
T. E. A.

Regellås, mek. Se L å s, sp. 155.

Regelsberger, Aloys Ferdinand Friedrich Woldemar, tysk
rättslärd, f. 10 sept. 1831 i Gunzenhausen, Bajern,
d. 28 febr. 1911 i Göttingen, blef 1857 juris doktor
och 1858 privatdocent i Erlangen, 1862 e. o. och
1863 ord. professor i Zürich samt kallades till
professor 1868 i Giessen (efter R. v. Jhering), 1872 i
Wiirzburg, 1881 i Breslau och 1884 i Göttingen. Bland
alstren af hans omfattande, mycket högt ansedda
författarverksamhet på privaträttens område må
nämnas Zur lehre vom altersvorzug der pfand-rechte
(1859), Civilr’echtliche erörterungen I (1868), Das
bayerische hypothekenrecht (1874-77; 3:e uppl. 1897;
ingår i v. Meiboms "Deutsches hypothekenrecht"),
Die handelsgeschäfte, allgemeine grundsätze (1882;
i Endemanns "Handbuch des

deutschen handels-, see- und wechselrechts"),
Pandekten I (1893; i Bindings "Systematisches
handbuch der deutschen rechtswissenschaft"), äfvensom
åtskilliga bidrag till "Jherings jahrbiicher fur
die dogmatik des biirgerlichen rechts", för hvilken
tidskrift R. stod som medutgifvare och i hvilken
(serien 2, bd 24) K. Knoke har skrifvit hans nekrolog.
C. G. Bj.

Regelstång 1. S p a n j o l e’t t, bygnk.
Se Fönster, sp. 362.

Regemente (lat. regime’ntum, styrelse), ledning,
styrelse, regering; krigsv., en i nästan alla
arméer förekommande benämning på den viktigaste
enheten inom alla truppslag. Då framemot slutet
af medeltiden värfvade trupper började alltmera
användas och en framstående krigare erhöll i uppdrag
att värfva ett antal "fanor", fick han i egenskap af
fältöfverste "fullt regemente" öfver dessa, hvarmed
följde rätt att till- och afsätta officerare, utöfva
rättskipning o. s. v. Under 1500-talet öfver-gick
ordet regemente att beteckna den truppstyrka, öfver
hvilken öfversten hade "regemente". Regementet var
sålunda en uteslutande administrativ enhet, och
dess styrka växlade från 100 till 5,000 man. Det
delades alltefter sin styrka i ett större eller
mindre antal "fanor", senare i skvadroner och
kompanier. Mot slutet af 1500-talet gjorde sig en
sträfvan gällande att bestämma regementenas styrka,
och det österrikiska infanteriregementet skulle
efter 1594 utgöras af 10 "fanor" om 300 man. Under
de stora krigen var det dock omöjligt att bibehålla
regementena vid en viss styrka, och först mot
slutet af 1600-talet fingo infanteriregementena
en fast indelning i 2 eller 3 bataljoner med ett
visst antal kompanier och kavalleriregementena i
ett bestämdt antal skvadroner eller kompanier. -
Det svenska krigsfolket till fots indelades af Erik
XIV i 3 regementen, af hvilka hvart och ett borde
bestå af 12 fänikor om 500 man, till hvilka kom
ytterligare ett skeppsregemente. Denna indelning torde
dock aldrig ha blifvit fullständigt genomförd, och
under den närmaste tiden förenades ett större eller
mindre antal fänikor for-kortare eller längre tid
till regementen. Sådana uppsattes äfven af värfvadt
folk utan hänsyn till deras styrka. Under Gustaf II
Adolfs tid bestämdes infanteriregementets normalstyrka
till 8 kompanier och 1,200 man, kavalleriregementets
till 8 kompanier och 1,000 man. På grund af 1634
års riksdagsbeslut fick svenska armén 1636 en fast
indelning i regementen med nyssnämnda styrka. Vid
slagordningens uppgörande"fäste man ännu föga afseende
vid regementsindelningen. Först på 1700-talet blef
detta vanligt. - Infanteriregementet utgöres numera
i de flesta arméer af 3, i ryska af 4, i engelska af
2 bataljoner (i sistnämnda här är regementet endast
en administrativ enhet). Kavalleriregementet räknar
i Frankrike 4 skvadroner och l depå, i Tyskland
och Italien 5 skvadroner, i Österrike och Ryssland
6 skvadroner, i Sverige 5 eller 8 (hittills 10)
skvadroner (4 eller 8 fältskva-droner), de stora
regementena delade i 2 bataljoner. Artilleriregementet
(i Ryssland kalladt brigad) motsvarar i allmänhet
en infanteridivision (fördelning), i Tyskland V»
sådan och räknar 6-12 batterier. I Tyskland är
fästnings-(fot-)artilleriet sammanfördt i regementen
i Frankrike och öster-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free