Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regula virginum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Reich-Reichard
1258
slaget slutade ju som nederlag för svenskarna -, men
orsakerna till både det ena och det andra få kanske
sökas bland de, för att använda ett mildt uttryck,
egendomliga förhållanden, som under dagens lopp
visade sig finnas inom den högre både civila och
militära ledningen. K. blef i slaget fången. Under
den långa fångenskapen hade han, till en början
jämte Piper, ledningen af de fångne svenskarnas
angelägenheter om hand, hvilka han väl skötte. Det
har äfven påpekats, att Piper haft olika åsikter än
R. i fråga om krigföringen och att denna åtskillnad i
åsikter grundlagt personlig fiendskap dem emellan. Man
må i detta fall icke förundra sig, om den erfarne
fältmarskalken i dylika frågor ansett sin sakkunskap
gå utanpå den civile överstemarskalkens. Utväxlad i
juli 1718, var R. med vid norska fälttåget s. å. och
ledde sedermera försvarskriget mot Danmark på ett
framstående sätt. Efter krigets slut intog han sin
plats i rådskammaren. Som den äldste i rådet satte han
kronan på Fredrik I:s hufvud vid dennes kröning. Under
en resa till Kungsör insjuknade R. hastigt till följd
af ett gammalt sår, erhållet vid Viprek, och afled
efter endast ett par dagars sjukdom. F. R. A.
Reich [rajch], Philipp Erasmus, tysk bokhandlare,
f. 1717 i Laubach, d. 1787, studerade yrket i
Frankfurt a. M., gjorde därefter en resa till England
och Sverige samt erhöll i Stockholm anställning som
ledare af en bokhandel. 1747 lämnade han Stockholm
och erhöll plats i den af Georg Weidmann i Leipzig
upprättade bokhandeln, som han genom energisk
verksamhet lyckades upparbeta till Tysklands den
tiden främsta affär af detta slag. Sedan 1762 var han
delegare i firman, som nu kallades "Weidmann’s erben
und Reich". R:s betydelse för den blifvande tyska
bokhandelsmetropolen i Leipzig, sedan Frankfurt
a. M. upphört att vara centrum för den litterära
verksamheten i Tyskland, var så stor, att han
erhållit tillnamnen "Leipzigbokhandlarnas furste"
och "nationens förste bokhandlare". Han stiftade
1765 bl. a. den första tyska bokhandlarföreningen,
som hvars ordförande han fungerade till sin död. Han
utöf-vade äfven en storartad förlagsverksamhet, som
förde honom i nära beröring med den tidens lärde
och författare, såsom Goethe, Wieland, Lavater,
m. fl., hvilkas skrifter han utgaf och hos hvilka
han åtnjöt ett stort anseende. - Om hans uppehåll
i Stockholm känner man däremot så godt som intet.
I. Collijn.
Reich [rajch], Ferdinand, tysk bergsingenjör och
kemist, f. 1799 i Bernburg, d. 1882 i Frei-berg,
blef 1824 professor i fysik och teoretisk kemi
vid bergsakademien i Freiberg. R. förbättrade
svafvelsyretillverkningen genom att införa regelbundna
analyser af rostgaserna, men är mest känd genom sin
upptäckt tillsammans med Th. Richter (se d. o.) 1863
af metallen indium (se d. o.) i zinkblände från
Freiberg. K. A. V-g.
Reich, Kristian Emilius, dansk militär, f. 1822,
d. 1865, vardt 1842 löjtnant i artilleriet. De
följande åren tjänstgjorde han som konstruktör
vid artillerimaterielen och var i kriget 1848-50
adjutant hos artilleriets chef samt deltog som sådan
i de flesta träffningarna. 1851 blef R. lärare vid
krigshögskolan (han utgaf 1854 Föreläsning er i
ballistik], 1855 sekreterare i befästningskommissio-
nen och 1856 direktör i krigsministeriet (till 1863)
samt därjämte 1856 kungavald medlem af riksrådet. Där
röstade han i regel med Andrse, dock ej emot
novemberförfattningen 1863. Under 1864 års krig var
R. stabschef hos general Lunding i Fredericia och
blef i maj krigsminister. Han var den ende minister,
som röstade för antagandet af skiljedom i fråga
om delningslinjen i Slesvig, emedan han ej trodde
på någon gynnsam utgång af krigets förnyelse. I
juli 1864 afgick R. liksom den öfriga ministären
Monrad och var till sin död chef för krigshögskolan.
E- Ebg.
Reich [rajch], Ed u ar d, österrikisk författare
i medicin, psykologi, politik m. m., f. 1836 i
Sternberg, bosatt som privatlärd i La Panne i Belgien
sedan 1909. R., som är filos, och med. doktor och en
tid varit docent vid universitetet i Bern, har utgett
en massa skrifter, hvilkas huf-vuduppgift han uppger
vara att grundlägga hygienen som politisk-moralisk
vetenskap. Skrifter: Die hygiene, der en studium und
ausubung (2:a uppl. 1877), Beiträge zur anthropologie
und psychologie (1879), Geschichte der seele,
die hygiene des geisteslebens und der civilisation
(1884), Religion und seelsorge (2 bd, 1910) m. fl.
S-e.
Reich [rajch], Emil, österrikisk estetiker,
f. 1864 i Koritschan, professor i estetik
vid Wiens universitet sedan 1904, verksam för
universitetsutvidgningen och sekreterare vid Wiens
"Volks-heim". Skrifter: Schopenhauer als philosoph
der tragödie (1888), Grillparzers kunstphilosophie
(1890), Gravina als ästhetiker (s. å.), Henrik
Ib-sens dramen (1894; 9:e uppl. 1913), Grillparzers
dramen (1894; 3:e uppl. 1909) och Volkstiimliche
universitätsbewegung (1897), Kunst und moral (1901)
och Aus leben und dichtung (1911). R. är sekreterare
i Grillparzergesellschaft. S-e.
Reicha [ra7]-], Anton, österrikisk musikteoretiker
och tonsättare, f. 1770 i Prag, d. 1836 i Paris,
var 1788-94 anställd jämte den unge Beethoven vid
kurfurstliga kapellet i Bonn (som flöjtist), reste
därpå till Hamburg och 1799 till Paris, där han
väckte uppmärksamhet som instrumentalkompositör och
dit han efter en tids vistelse i Wien (1802-08)
återkom för att slutligen (1818) hamna som
kompositionsprofessor vid Pariskonser-vatoriet. Hans
operor vunno ringa framgång. Anseende åtnjöto
däremot hans instrumentalverk (symfonier, oktett,
kvintetter, kvartetter, trior, duetter för olika
sammanställningar af stråk- och blåsinstrument,
violinsonater, pianosonater, etyder, fugor m. m.) och
i ännu högre grad hans teoretiska arbeten: Traité de
mélodie (1814; 2:a uppl. 1832), Cours de composition
musicale (1818), Traité de haute composition musicale
(1824-26) samt Art du compositeur dramatique (1833).
A. L.*
Reichard [ra7jchart], Christian Gottlieb, tysk
kartograf, f. 1758, d. 1837, samarbetade med Stieler
på dennes "Handatlas", hvars l:a uppl. utkom 1817-23
i 75 blad, och utarbetade äfven en världskarta i
Mercators projektion i 4 blad m. m.
Reichard [ra’jchart], Paul, tysk Afrikaresande,
f. 1854, ledde 1880 med Kaiser och R. Bohm för Tyska
afrikanska sällskapet en expedition från Bagamojo
till Uniamwesi och därifrån mot s., efter Kaisers död
(1882, vid Rikwasjön), till Tan-ganjika, vid hvars
västra strand stationen Mpala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
