- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
23-24

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reuss, två suveräna furstendömen i Tyskland - Reuss, Heinrich VII, prins R. - Reuss, Ferdinand Friedrich von - Reuss, Édouard Guillaume Eugène - Reute. Se Reutte. - Reutélien. Se Paleolitiska perioden, sp. 1282 o. fig. 1-4 - Reuter, Christian - Reuter, Heinrich Ludwig Christian Fritz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tre hederskors för civila och militära förtjänster. De
furstliga residensen äro för den äldre linjen Greiz,
för den yngre slottet Osterstein vid Gera och
Schleiz. – Den historiskt kände stamfadern för
de i R. regerande linjerna är en Erkenbert (1122),
hvilken var kejserlig fogde i Weida och Gera och
genom giftermål blef fogde äfven i Greiz, Hof och
Plauen. Hans ättlingar bildade tre linjer: Weida
(utdöd 1531), Gera (utdöd 1550) och Plauen. En
medlem af linjen Plauen förvärfvade sig genom
vapenbragder mot polacker eller västryssar omkr. 1247
hedersnamnet "der reusse" (lat. ruthenus, den ryske),
som enligt en uppgift gaf anledning till furstehusets
benämning. (Enligt en annan berättelse tillkom detta
namn omkr. 1300, till följd af ett giftermål af en
Henrik af Plauen med en polsk prinsessa, hvars moder
var ryska.) De reussiska länderna hade förr en vida
större utsträckning än nu, i det de omfattade delar af
nuv. Bajern och hela den sachsiska vogtländska kretsen
m. m. Af de många linjer, i hvilka familjen delade
sig, utslocknade nästan alla, så att 1616 endast
de två funnos kvar, som ännu fortlefva. Sedermera
delade dessa sig i flera bilinjer, och det var icke
förr än 1848, som den yngre linjens furstendömen
(Schleiz, Lobenstein-Ebersdorf och Gera) förenades
till ett helt. Herrarna af R. erhöllo 1673 greflig
och 1778 riksfurstlig värdighet. 1807 ingingo
furstendömena i Rhenförbundet. Till följd af
furstinnan-regentinnans sympatier för Österrike
besattes den äldre linjens land 1866 af Preussen,
men löstes från ockupationen genom erläggande af
100,000 taler och inträdde därefter liksom den yngre
linjens land i Nordtyska förbundet. Sedan 1871 ha
båda furstendömena tillhört Tyska riket. – Litt.:
Marquardsen, "Handbuch des öffentlichen rechts",
bd 3, abt. 2 (1884), och B. Schmidt, "Die Reussen,
genealogie des gesamthauses Reuss" (1903).

(J. F. N.)

Reuss [röjs], Heinrich VII, prins R., tysk
diplomat, f. 14 juli 1825 i Klipphausen, d. 2 maj
1906 i Trebschen vid Züllichau, tillhörde linjen
R.-Schleiz-Köstritz, ingick 1853 på diplomatbanan,
blef 1863 preussiskt sändebud i Kassel, 1864 i
München, 1867 preussiskt sändebud och 1871 Tyska
rikets ambassadör i Petersburg samt drog sig 1876
tillbaka ur diplomattjänsten, men återinträdde i
denna redan 1877, då han blef utomordentlig ambassadör
i Konstantinopel. 1878–94 var han tysk ambassadör i
Wien och undertecknade som sådan det tysk-österrikiska
förbundsfördraget af 7 okt. 1879. Sedan 1873 var han
generaladjutant hos kejsar Vilhelm I och preussisk
general af kavalleriet samt sedan 1876 medlem af
preussiska herrehuset.

Reuss [röjs], Ferdinand Friedrich von, tysk
naturvetenskapsman f. 18 febr. 1788 i Tübingen,
d. 14 april 1852 i Stuttgart, blef 1800 med. doktor
i Tübingen, 1801 docent i medicinsk kemi vid
universitetet i Göttingen, 1804 e. o. och 1808
ord. professor i kemi vid universitetet i Moskva,
där han verkade till 1832. Han var dessutom professor
i kemi och farmakografi vid Moskvaafdelningen af
kejserliga ryska mediko-kirurgiska akademien, erhöll
1839 pension och tillbragte sina sista lefnadsår
i Stuttgart. R. utöfvade en mångsidig vetenskaplig
författarverksamhet inom fysikens, kemiens och
medicinens områden samt forskade särskildt om
den elektriska strömmens verkningar vid dess gång
genom vätskor; bl. a. är han känd som upptäckare
(1809) af det fenomen, som kallas elektrisk endosmos
(se d. o.). 1830 utgaf R. på ryska en skrift "Om
bruket af klor som skydd mot kolera".

illustration placeholder

Reuss [röjs], Édouard Guillaume Eugène, fransk
reformert teolog, f. 1804 i Strassburg, d. där 1891,
blef 1834 e. o. professor och 1836 ord. professor i
de orientaliska vetenskaperna vid sin födelsestads
universitet. 1872 utbytte han denna professur mot
en lärostol inom den teologiska fakulteten. R:s
författarverksamhet var betydande. Hans ståndpunkt
är kritiskt forskande. Sina kritiska och filologiska
forskningar på det bibliska området har han framlagt
i det stora bibelverket
La Bible, traduction nouvelle avec introductions et commentaires (17 bd, 1875–81;
ty. öfv., 7 bd, 1892–94).
Af hans öfriga arbeten må nämnas
Geschichte der heiligen schriften des Neuen testaments (1842; 6:e uppl. 1887),
Geschichte der heiligen schriften des Alten testaments (1881; 2:a uppl. 1890),
Histoire de la théologie chrétienne au siècle apostolique (2 dlr, 1852; 3:e uppl. 1884; "Apostlatidens christendom", 1866–67) och
Histoire du canon des Saintes écritures (1863; 2:a uppl. 1864).
1847 började R. utge "Beiträge zu den theologischen
wissenschaften"(6 bd), till hvilka han lämnade en mängd bidrag.

J. P.

Reute [rö’jte]. Se Reutte.

Reutélien [röteliä’], fr. Se Paleolitiska perioden, sp. 1282 o. fig. 1–4.

Reuter [rö’j-], Christian, tysk författare, f. 1665
nära Halle, studerade i Leipzig, men förvisades
som paskillant, vistades 1703–12 i Berlin, där han
skref festspel för hofvet; hans senare öden äro
okända. R. gjorde sig känd som kvickhufvud och egde
stor formell förmåga, hvarpå bl. a. hans förtyskning
af Molières "Précieuses ridicules", lustspelet Die
ehrliche frau zu Plissine
(1695; flera uppl.; nytryck
af Ellinger 1890), är ett bevis. R:s förnämsta verk
är romanen Schelmuffsky (1696–97; nytryck 1885,
faksimileuppl. 1905), där titelhjälten, en dum och
dålig man, ljuger ihop en mängd reseäfventyr. Se
arbeten om R. af Zarncke (1884) och Gehmlich (1891).

Reuter [rö’j-], Heinrich Ludwig Christian Fritz,
tysk humorist, den främste författaren på plattyska,
f. 7 nov. 1810 i småstaden Stavenhagen (Mecklenburg),
där fadern var borgmästare och landthushållare,
d. 12 juli 1874 i Eisenach, blef student i Rostock
1831. Svärmande för Tysklands politiska enhet
och frihet, slöt han sig 1832 i Jena till en
"burschenschaft". Vid ett besök i Berlin hösten
1833 häktades han på den halfförryckta preussiska
reaktionens anstiftan, och ehuru han ej kunde anklagas
för annat än att ha burit de tyska riksfärgerna,
vardt han för försök till högförräderi dömd till
döden, benådades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free