- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
39-40

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reuterholm. 3. Gustaf Adolf R. - Reuterholmska papperen - Reutern (Rejtern), Michail Christoforovitj - Reuterskiöld, adlig och friherrlig ätt. 1. Alexander Fabian Zefanias R. - Reuterskiöld. 2. Karl Ludvig August Axel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samfund. Den inrikes fråga, som mest sysselsatte
R., var emellertid den s. k. Armfeltska
sammansvärjningen. Onekligen var denna så till vida
brottslig, som Armfelt och några hans vänner velat
med Rysslands hjälp störta R., men då det hela stannat
vid blott lösa förslag, var saken i själfva verket en
obetydlighet. Inför R:s sårade fåfänga och uppskrämda
inbillning antog den dock de väldigaste mått, och
för att få tillfredsställa sin hämndlystnad skydde
han inga medel och glömde hvarje hänsyn. Också har
R:s förhållande i denna sak mer än något annat skadat
hans rykte.

Gustaf IV Adolfs tillträde till regeringen, l
nov. 1796, gjorde ett hastigt slut på R:s välde. Han
hade genom sitt pockande uppträdande ådragit sig
den unge konungens missnöje, och denne ej blott
beviljade hans öfverilade ansökan om afsked från
alla sina ämbeten, utan förvisade honom (2 nov.) från
hufvudstaden. Hans fall uppväckte en allmän glädje,
ty genom sin fåfänga, despotism och hämndgirighet
hade han gjort sig förhatlig för alla partier -
äfven för oppositionen, som dock genom honom i
viss mån kommit till makten. R. reste nu utrikes,
återkom 1797, men ådrog sig en ny förvisningsorder
genom sin öppet visade ovilja mot konungen och blef
äfven missnöjd med hertigen, emedan denne under dessa
förhållanden vägrade mottaga honom. 1800 lämnade han
åter Sverige och irrade sedan under flera år från
land till land under namnet Tempelcreutz, plågad
af förföljelsemani och rufvande på sitt hat och
sin gäckade ärelystnad. Äntligen mottog han 1809 i
Berlin underrättelsen om den händelse, efter hvilken
han under denna sin "förföljelseperiod" feberaktigt
längtat: Gustaf IV Adolfs afsättning och Karl XIII:s
tronbestigning. Hans glädje grumlades visserligen
genom nyheten, att adelns privilegier blifvit
inskränkta genom 1809 års "efter franskt mönster
tillskurna eländiga" regeringsform, men han begaf sig
dock nu (aug. 1810) till Sverige, där han hoppades bli
riksdrots. Äfven efter osämjan med hertig Karl hade
han stundom brefväxlat med denne, vanligen för att
begära penningunderstöd, och sedan han anländt till
Skåne, skref han och begärde att få råka honom. Svaret
på R:s bref blef en af statsministern L. v. Engeström
utfärdad skrifvelse, som förbjöd honom att visa sig
för den nye konungen, men lämnade honom fritt att för
öfrigt vistas i Sverige. Utom sig af förbittring,
ej minst mot sin forne höge gynnare, begaf R. sig
då åter i landsflykt (sept. 1810) och förblef så
till sin död. Han begrofs 1821 i Strängnäs domkyrka
(i Olivekransska grafkoret), där ock hans fader,
Esbjörn Kristian R., ligger begrafven. Reuterholmska
ätten utslocknade 1864. - Jfr O. P. Sturzen-Becker,
"Reuterholm. En fotografi" (1862), Schinkels
"Minnen", S. Boëthius, "Gustaf IV Adolfs
förmyndareregering och den franska revolutionen" (i
"Hist. tidskr.", 1888-89), och O. Malmström, "Till
G. A. R:s historia" (läroverksprogram, Örebro 1907).
1-3. S. B.*

Reuterholmska papperen [röj-], en hufvudsakligen af
frih. G. A. Reuterholm bildad samling af viktiga
aktstycken rörande Sveriges historia i synnerhet
under 1700-talet, som staten 1824 för 8,000 rdr b:ko
inköpte af änkan efter presidenten A. K. Reuterholm
(G. A. Reuterholms broder).

Reutern (Rejtern), Michail Christoforovitj,
rysk grefve, statsman, f. 1820, d. 1890, blef 1858
statssekreterare och 1862 minister för det ryska
finansväsendet, som han genom energi och sträng
kontroll lyckades upphjälpa ur dess dåliga läge. Han
återställde jämvikten i budgeten genom att förbättra
det privata kreditväsendet, vidga järnvägsnätet
och öfver hufvud utveckla landets produktiva
förmåga. Mindre lyckade voro hans åtgärder i fråga
om den ryska valutaregleringen. Han var en öppen
motståndare till det rysk-turkiska kriget 1877-78,
hvars fördärfliga statsfinansiella följder han
förutsåg; 1878 erhöll han begärdt afsked. 1881 blef
han ordförande i ministerkommittén för att lösa den
ryska bondefrågan och arbetade däri till 1886. S. å.,
som han dog, upphöjdes han i grefligt stånd.
A-d J.

Reuterskiöld [röj-], adlig och friherrlig ätt,
härstammande från k. räntmästaren Daniel Svensson
Leffler
(d. 1749) som 1719 adlades med namnet
Lagersparre. Hans barn fingo namnet ändradt till R. En
gren af ätten erhöll 1826 friherrlig värdighet.
illustration placeholder

1. Alexander Fabian Zefanias R., militär, statsråd, f. 3
dec. 1804 i Ludvika, d. 26 dec. 1891 i Stockholm,
avancerade från fänrik (1822) till öfverstelöjtnant
(1847) vid Västmanlands regemente samt blef 1856
öfverste och chef för Hälsinge regemente, hvilket
han 1860 utbytte emot Upplands. Själfständig,
driftig och förtrogen med sitt yrke, blef R. 1862
generalmajor och 28 mars s. å. kallad till medlem i
"den bästa bland ministärer" som statsråd och chef
för Landtförsvarsdepartementet. Under 1864 torde
R. i afsevärd mån ha bidragit att förhindra Sveriges
indragande i det dansk-tyska kriget; de uppgifter
han lämnade statsrådet öfver den svenska härens
tillstånd och kostnaderna för en mobilisering torde
mycket ha af kylt krigsifvern. R. var en varm vän
af skarpskytterörelsen, hvari han såg ämne till ett
ortsförsvar, och af indelningsverket som grund för
härordningen. Då 1867 års riksdag anföll den indelta
armén, trädde han 5 juli s. å. tillbaka, så mycket
hellre som riksdagen nedprutat anslagen till hans
departement. Han utnämndes s. d. till generallöjtnant
och generalbefälhafvare i Andra militärdistriktet,
men tog 1872 afsked ur krigstjänsten.

2. Karl Ludvig August Axel, den föregåendes sonson,
universitetslärare, statsrättslärd, f. 12 jan. 1870 i
Stockholm, blef 1888 student, 1893 filos. doktor och
docent, 1901 e. o. och 1909 ord. professor, allt vid
Uppsala universitet, där han 1907 jämväl promoverades
till juris hedersdoktor. R:s särdeles omfattande
författarskap visar mångsidigheten i hans intressen;
till någon del utgör detsamma resultatet af offentliga
uppdrag, som anförtrotts honom. Liksom


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free