- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
441-442

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rinism - Rinit - Rink, Hinrich Johannes - Rinkaby. 1. Socken i Kristianstads län - Rinkaby. 2. (Rinkarleby) Socken i Örebro län - Rinkart (Rinckhart), Martin - Rinkesta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talströmmen tar vid sådant förhållande vägen genom näsan,
och språkljudets kvalitet påverkas af näsresonans,
det "nasaleras". Med rinism hos ett språk förstås en
där märkbar böjelse till uttal genom näsan. Vanligen
framkallas sådant genom angränsande nasal (m, n),
som senare kan bortfalla, t. ex. i fr. sermo för
äldre sermõn. Bland de indoeuropeiska språken
äro franska och portugisiska, fornslaviska och
polska särskildt kända för rinism. Böjelse för
tal genom näsan har vidare engelskan i amerikanskt
uttal. Karakteristiskt för auktions- och gaturopare
är, att de, för att spara energi, tala med hängande
gomsegel, d. v. s. med ständigt öppen näsväg.
Lll.

Rinit (af grek. rhis, gen. rhinos, näsa), med.,
inflammation i näsan. Se Snufva.

illustration placeholder

Rink, Hinrich Johannes, dansk geograf, f. 26 aug. 1819
i Köpenhamn, d. 15 dec. 1893 i Kristiania, var af tysk
börd, blef 1838 student och vann 1843 universitetets
guldmedalj för en prisuppgift i kemi. 1845—47
deltog han i korvetten "Galatheas" världsomsegling,
undersökte jordlagren på Nikobariska öarna och
skref efter sin hemkomst Die Nikobarischen inseln
(1847). 1848-51 reste han på Grönland för geografiska
och geologiska undersökningar och utgaf därom en
fullständig beskrifning, Grönland (2 bd, 1852—57;
ty. o. eng. öfv.). R. utnämndes 1853 till inspektör
i Julianehaabs distrikt; 1857 utsträcktes denna
myndighet till södra Grönland, och sedan hälsoskäl
1868 tvungit honom att lämna Grönland, verkade han
1871—81 som direktör för den grönländska handeln. Han
bosatte sig sedan i Kristiania. R. författade viktiga
afhandlingar om Nord-Grönlands geognosi (1853),
om Indlandsisen og isfjeldenes oprindelse (1854
och 1877) och Om Grönlands indland og muligheden
af at berejse samme
(1875). Han studerade dessutom
noggrant eskimåernas lif och utgaf Eskimoiske eventyr
og sagn
(1866, suppl. 1871) samt The eskimo tribes,
especially in regard to language, with a comparative
vocabulary
(1887). Med mycken ifver arbetade han för
grönländarnas civilisation, utverkade inrättandet
af särskilda "forstanderskaber" af infödingar
och befordrade till tryck de första alstren
af grönländsk litteratur genom ett månadsblad
sedan 1861. Hans hustru Signe R., f. 1836 på
Grönland, d. 1909, författade Koloniidyller fra
Grönland
(1888) och "Kajakmænd, fortællinger
af grönlandske sælhundefangere" (1895).
B. Bbg.

Rinkaby. 1. Socken i Kristianstads län, Villands
härad. 2,403 har. 961 inv. (1914). Annex till Gustaf
Adolf, Lunds stift, Villands kontrakt. — 2.
(Ringkarleby) Socken i Örebro län, Glanshammars
härad. 2,906 har. 778 inv. (1914), Annex till
Glanshammar, Strängnäs stift, Glanshammars kontrakt.

Rinkart (Rinckhart), Martin, tysk präst och skald,
f. 1586 i Eilenburg, d. där 1649, studerade i Leipzig,
blef 1610 kantor och sedan diakon i Eisleben, kröntes
1613 till poëta laureatus och vardt 1617 ärkediakon i
sin födelsestad. R. verkade under Trettioåriga krigets
hemsökelsetid outtröttligt och själfuppoffrande för
mildrandet af pestens och nödens fasor. Han hörde
till Gustaf II Adolfs varmaste beundrare och firade
efter slaget vid Breitenfeld hvarje dess årsdag
med en minnessång. Som skald var R. en af Opitz’
hängifnaste lärjungar, men stod i litterär kultur
långt efter mästaren. Han författade flera dramatiska
arbeten med ämnen från reformationsseklet, bl. a. Der
eislebisch-christliche ritter
(1613; ny uppl., utg. af
K. Müller, 1883), som skildrar Luthers verk, och
Indulgentiarius conjusus oder eislebisch mansfeldische
jubelcomödia
(skrifven till reformationsjubileet 1617,
tr. 1618; ny uppl., utg. af H. Rembe, 1885). Som
andlig skald är R. känd genom Jesu herzbüchlein
(1637) och Meissnische tränensaat (1645). Den förra
samlingen, som bevisligen förelåg i handskrift
redan vid början af 1630-talet, innehöll bl. a. den
ursprungligen som en hem- och måltidsvisa diktade
Nun dancket alle Gott (försvenskad af J. Svedberg;
n:r 272 i 1819 års psalmbok), hvilken psalm blifvit
kallad "det tyska Te deum" och förskaffat författaren
hedersnamnet "protestantismens Ambrosius". Den länge
gängse uppgiften, att denna lofsång skulle vara
diktad i anledning af westfaliska freden, är sålunda
ogrundad. R:s Geistliche lieder utgåfvos 1886 i en
kritisk upplaga af J. Linke. — Biogr. af L. Plato
(1830), J. D. Vörckel (1857) och W. Büchting (1903).
E. N. S-g.

illustration placeholder

Rinkesta slott i nutiden.

Rinkesta, gods i Arla socken, Södermanlands län,
med hufvudgården belägen nära den lilla Norrsjön. 2
mtl säteri med 11,1 mtl underlydande i socknen,
tax. till 773,400 kr. (1914). Egovidd
omkr. 3,800 har, hvaraf 1/3 åker. Sägnen har velat
göra R. till kloster. Med säkerhet nämnes det först
1379, då Bo Jonsson till domkyrkan i Strängnäs skänkte
l öresland R. 1395 skänkte Katarina Erengislesdotter
(Tre sjöblad) till själamässa för sig och sin man
1/2 markland jord i R till samma domkyrka. En del
af R. har således varit kyrkogods, om än munkar där
varit boende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:36:55 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free