Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Risgrynsrätter - Risharf. Se Harf - Rishi - Rishton - Risico - Risinge - Risinge, Hällestads och Tjällmo tingslag - Risingh, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna användas till kokt höns eller annat kött; man
kan koka dem i buljong eller däraf göra bottnar till
flera slags rätter. Vanliga äro också efterrätter af
risgryn, varma eller kalla, ofta med allehanda mosade
eller syltade frukter såsom äpplen, päron, apelsin,
aprikos, smultron, hallonsylt eller med likör. Kakor,
puddingar, kroketter o. d. kunna också förfärdigas
af risgryn, som genom sin allsidiga användbarhet
och sitt höga näringsvärde vore förtjänta att spela
en större roll i det svenska hushållet, än som nu
är fallet. Som bekant utgöra risgryn i hela östra
Asien den hufvudsakliga folkfödan; äfven i Italien,
i synnerhet i norra delen, äro de mycket använda.
Risharf, landtbr. Se Harf.
Ṛishi (sanskr. ṛṣi, ṛshi, "siare") är namn på
författarna till veda-hymnerna (särskildt Rigvedas),
som icke tänktes diktade, resp. nedskrifna, utan
tillkomna genom en omedelbar siarverksamhet,
inspiration. Som upphof till den vediska kanon
(uppenbarelsen) betraktades ṛishi’erna som
öfvernaturliga väsen vid sidan af gudar, demoner
o. s. v. I bramanska skrifter nämnas särskilt de sju
ṛshier Gotmna, Bharadvāja, Viçvāmitra, Jamadagni,
Vasishṭa, Kaçyapa och Atri, såsom bärare af denna
uppenbarelse och tydligen att i stort sedt identifiera
med de ṛishi-släkter, som anges som de särskilda
rigvedaböckernas siare (författare). Den bramanska
symboliska tolkningen identifierade de sju ṛishi’erna
med kroppens sju lifsandar, som de framträda i ögon,
öron, näsborrarna och munnen (rösten). I senare
föreställningen äro de sju ṛ. ett slags heroer eller
patriarker som stamfäder för hela skapelsen. Hvarje
världsperiod har sina sju (resp. tio) patriarker. I
astronomien beteckna de sju ṛ de sju stjärnorna i
stjärnbilden Stora Björnen. I betydelsen "vis man",
"helig man" i allmänhet ingår ordet i följande
benämningar på olika grader eller klasser af visa män:
devarshi "guda-ṛishi", brahmarshi "brahma-ṛishi"
och rājarshi "kunga-ṛishi". Inom buddismen betecknar
isi (så i pāli, ur sanskr. ṛṣi) en helig, vis
man i allmänhet. Där talas om de tio isi’erna som
siare till de vediska mantra (hymner): Aṭṭaka,
Vāmaka, Vāmadeva, Vessamitta, Yamataggi, Angirasa,
Bhāradvāja, Vāseṭṭha, Kassapa, Bhagu, hvari vi
igenkänna de ofvan nämnda vediska namnen. Buddha själf
kallas isi. Jfr Muir, "Original sanskrit texts",
III, och Oldenberg, "Religion des Veda" (1894).
K. F. J.
Rishton [ri’ʃtn], urban district i engelska
grefskapet Lancaster, 5 km. n. ö. om
Blackburn. 7,441 inv. (1911). Stenbrott,
stenkolsgrufvor, bomullsindustri.
J. F. N.
Risico [-ka], it., risk.
Risinge, socken i Östergötlands län, Finspånga läns
härad. 37,297 har. 7,304 inv. (1914). R. utgör
ett pastorat i Linköpings stift, Bergslags
kontrakt. — Risinge ödekyrka, tillkommen under flera
byggnadsperioder, har 1908 öfverlämnats till staten,
som 1913 anslagit 9,875 kr. till dess konservering,
som ännu icke afslutats. Kyrkan är särskildt
bekant för sina orestaurerade senmedeltida hvalf-
och väggmålningar.
Risinge, Hällestads och Tjällmo tingslag, sammanfaller
med Finspånga läns härad (se d. o).
Risingh, Johan, ämbetsman,
nationalekonomisk författare, födelseår okändt (i Leidens
studentmatrikel uppger han sig 1644 vara 27 år),
d. i april 1672 i Stockholm, var brorson till biskop
Johannes Botvidi. I äldre biografiska uppgifter
har han ofta förväxlats än med sin äldre broder,
som äfven hette Johan R. (denne var född 1611 och dog
1649 som kamrerare i Stettin), än med en annan namne,
som var stadssekreterare i Göteborg. R. studerade i
Uppsala under Loccenius, var 1646—47 lärare åt Klas
Tott och företog 1647—48 med denne en utländsk resa
(till Holland, England och Frankrike). R. blef 1651
sekreterare i Kommerskollegium, i hvars direktör,
Erik Oxenstierna, han fick en välvillig gynnare. Som
kommissarie och assistensråd utsändes han 1654
till kolonien Nya Sverige på skeppet Örnen med en
expedition utvandrare. Han aflöste (maj s. å.) som
guvernör Johan Printz’ måg och ställföreträdare
Johan Papegoja, men måste i sept. 1655 kapitulera
för holländarnes anfall. Om hans verksamhet som
koloniguvernör, på hvilken post han visade större
uppslagsrikedom än praktisk förfarenhet, se Nya
Sverige, sp. 156—157. Återresan anträddes öfver
England och Holland till Elbing, där han 1656
uppvaktade Erik Oxenstierna och till regeringen
ingaf ansökan om en tjänst eller jordområde som
ersättning för lidna förluster. 1657 fick han fullmakt
som öfverinspektor öfver Sveriges "gränse- och
strömtullar" m. m. i Preussen och Pommerellen. Till
Stockholm återkom han 1660, sysslade några år mest
med författarskap och tvister med direktörerna i
Amerikanska kompaniet samt blef 1665 assessor i
sjörätten. Sina sista år tillbragte han i stort
armod. — R. anses vara den förste vetenskaplige
författaren i Sverige på nationalekonomiens
område. Redan 1651 hade han börjat författa en
afhandling om köphandeln och för detta verks främjande
erhållit ett stipendium af drottning Kristina. Af
detta hans vidlyftigt planerade, men aldrig
fullbordade arbete, Tractat om kiöphandelen finnas
nu i behåll endast första delens första och tredje
bok samt kapitelindelning å de öfriga. Ett utdrag, Itt
Uthtogh om kiöphandelen eller commercierne med thess
bestånd nytta och vesentelige deelar, utgafs 1669
med understöd af M. G. De la Gardie, som bekostade
tryckningen. I detta arbete visade sig R. som en
skarpsynt och ganska själfständig framställare
af sin tids nationalekonomiska idéer, praktiskt
tillämpade på fäderneslandets förhållanden. Han
skref hufvudsakligen i merkantilismens anda, men var
ej någon klafbunden doktrinär och satte konsekvent
den svenska handelns upphjälpande som målet för sina
ekonomiska spekulationer. Holland var för honom det
ekonomiska mönsterlandet, och hans sträfvan gick
ut på att till Sveriges fromma utleta orsakerna
till den holländska handelns blomstring. Äfven
af de engelske ekonomerna hade han rönt stark
påverkan. Det har emellertid uppvisats (af Ellen
Fries), att Fryxell gör sig skyldig till öfverdrift,
då han kallar R. "stamfader för läran om den svenska
näringsfriheten" och tyckes räkna honom bland de
banbrytande andarna inom nationalekonomien. Han var
emellertid en förfäktare af handelns frihet och ansåg,
att monopol "dämpa mer handeln än förkofra honom";
dock gillade han monopol på utförselvaror, när
därigenom en svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
