- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
865-866

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosen. 5. Adolf Eugène von R. - Rosen. 6. Johan Georg Otto von R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1834-36 vistades han i Grekland, betrodd med det
hedrande uppdraget att organisera denna stats nya
sjöförsvar, och bar där titeln marinprefekt. Han
fann där en maka i skalden Rizos Rangabes’
dotter. Sedan R. efter ett för honom ogynnsamt
ministerombyte tagit afsked, biträdde han någon tid,
på inbjudning från Österrike, "med uppgörande af
plan för nya försvarsverk vid Adriatiska hafvet och
med organiserandet af Donauflottiljen". Därefter
arbetade han i England 1837-39 med John Ericsson
på propellerns fullkomnande. För att få denna
uppfinning antagen vid engelska och franska marinen
kvarstannade R. flera år i utlandet, och i Frankrike
byggde han den första fregatten med propeller och
med maskineriet lagdt under vattenlinjen. Hösten
1845 vände han omsider åter till hemlandet. Klart
inseende, hvilken betydelse järnvägar skulle få för
ett land med så tunga frakter, stora afstånd och lång
vinterspärrning, beslöt han göra till sin lifsuppgift
att införa detta samfärdsmedel i Sverige. Äran
af initiativet till denna reformsak tillkommer
honom. Visserligen förverkades hans 1845 erhållna
koncession på anläggandet af järnbanor i riket (se
Järnväg, sp. 424 o. 427), men han lyckades få till
stånd en linje Köping-Örebro. Under åtta år bearbetade
han outtröttligt allmänheten och statsmakterna till
förmån för sin idé, förfäktade den med framgång på
Riddarhuset samt gjorde noggranna undersökningar och
trafikberäkningar, som sedermera blefvo till gagn. Han
vardt föremål för mycken ovilja, t. o. m. smädelser,
men afgick slutligen med seger. – R. var juryman
vid världsutställningen i London 1851 och ledamot af
järnvägskommittén 1855-56. Han utnämndes 1855 till
öfverste vid Flottans mekaniska kår och hugnades 1856
med lifstidspension på 3,000 kr. af Rikets ständer
för sina förtjänster om järnvägars anläggande i
riket. 1856-73 var han grekisk generalkonsul för
Sverige och Norge. På 1870-talet tog han verksamt del
i utvecklandet af skånska stenkolsindustrien. Hans (af
I. Fallstedt modellerade) byst aftäcktes 20 juni 1898
på järnvägsplanen utanför norra stationen i Örebro.

Fig. 1. Georg von Rosen.

6. Johan Georg Otto von R., grefve, den föregåendes
son, målare, f. 13 febr. 1843 i Paris, kom vid fem
års ålder till hemlandet, visade redan som barn
konstnärliga anlag, tecknade för J. Arsenius,
blef 1855 lärjunge i akademiens principskola och
1857 i antikskolan, målade för Plagemann och gjorde
åtskilliga resor i utlandet. 1860 målade han i
Leipzig akvarell för Karl Werner; vintern 1861-62
studerade han i Weimar för Portaels. 1862 lärde
han på världsutställningen i London känna H. Leys’
målningar med historiska och genremotiv från Flandern
på 1500-och 1600-talen. Redan året förut hade han
försökt sig på ett svenskt historiskt ämne, Allmogen för
Engelbrekts lik till Mellösa kyrka
. 1863 begaf han
sig till Antwerpen, där han påverkades af personligt
umgänge med Leys. Under starkt inflytande af dennes
konst fullbordade han 1864 Sten Sture d. ä:s intåg i
Stockholm efter slaget på Brunkeberg
, som s. å. erhöll
akademiens kungliga medalj (motivet hade R. valt;
det var ej akademiens prisämne). S. å. reste han till
Egypten, Palestina, Turkiet och Grekland och hemförde
därifrån en mängd akvareller – arkitekturmotiv,
stämningar, folklifsbilder. Efter sin hemkomst målade
han 1865 i akvarell Vigsel i ett smedsgilles kapell
på 1500-talet
(i privat ego i Philadelphia). I
den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866
deltog R. med 18 nummer, flertalet akvareller
från österlandet, erhöll hösten s. å. akademiens
resestipendium, tillbringade vintern i Rom, där han
målade på Simonettis ateljé, såg världsutställningen
i Paris 1867 och reste därifrån till Bruxelles. Där
fullbordades 1868 porträtt af konstnärens fader
(knästycke, Nationalmuseum), 1869 ett litet
själfporträtt (Konstakademien) och akvarellen
Blomstermarknad i Brabant samt etsningarna Göran
Persson åskådar Nils Stures skymfliga intåg
(1868)
och Ture Jönsson återvänder från riksmötet i Västerås
(1869; se pl., fig. 3; den sistnämnda framför allt
ett mästarblad såväl i typ- och tidskarakteristik
som i det tekniska – en förberedande teckning
till den sistnämnda på Nationalmuseum). På vintern
öfverflyttade han till München, där han dock ej,
som flerstädes uppges, studerade för Piloty. Han
fullbordade där 1871 sin stora målning Erik XIV
(fig. 2; konungen mellan Göran Persson, som räcker
honom en dödsdom att underskrifva, och Karin
Månsdotter, som söker afhålla honom därifrån;
Nationalmuseum). Hösten s. å. återvände han till
Stockholm, där han sedan varit bosatt, frånräknadt
vintern 1873-74, då han vistades i Paris, samt flera
resor, hvaribland två till Madrid (1880 och 1902)
och en till österlandet 1901. Under 1870-talet målade
han i olja mestadels porträtt, dessutom akvareller
(Julmarknad 1872, Ahasverus 1875, De öfvergifna s. å.,
Morfars namnsdag 1877, Nyårshälsningar 1878). Af
"Blomstermarknaden" utförde R. en replik i olja
1874. Modellfiguren En bravo målades 1879 (museet i
Aarhus). Från detta skede äro etsningarna Slagsmålet
(1870), Dopet (1874), Ture Giäddes predikoresa
(s. å.) samt pennteckningarna Målet (1874) och
Rofvet (1879). En senare märklig pennteckning är
Pierrot (1892). Under 1880-talet och senare målade
R. i olja Karin Månsdotter hos Erik XIV i fängelset
(1881, Köpenhamns konstmuseum), Den förlorade sonens
återkomst
(ämnet flyttadt till 1500-talet, 1885,
Nationalmuseum), Drottning Dagmars uppväckelse (1898,
Frederiksborg, Danmark; den är afbildad i fig. till
art. Dagmar) och Sfinxen (signerad 1887-1907;
taflan utställdes 1905, ommålades sedan delvis,
Nationalmuseum). R:s verksamhet som porträttmålare
inledes efter hans hemkomst med Karl XV (fig. 4;
konungen framställes stående framför sin tron,
1873, Frijsenborg i Danmark; en kopia på Stockholms
slott). Ett helfigursporträtt af Oskar II följde
1875 (Stockholms slott). Själfporträtt (knästycke, Uffizigalleriet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free