- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1105-1106

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudberg, Fredrik - Rudberg, Karl Leonard - Rudder, Isidore de - Rude, François

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rudberg, Fredrik, fysiker, f. 30 aug. 1800 i
Norrköping, d. 14 juni 1839 i Uppsala, student i
Uppsala 1815, där han vid 21 års ålder blef filos.
magister och docent i matematik. Sin första
vetenskapliga afhandling, Mathematisk theori
om de capillära phenomenen
, insände han redan
1819 till Vet. akad. (tr. i dess "Handlingar"
s. å.). Gradualdisputationen, De principiis vivum
vivarum
, var i motsats till hvad vid denna tid
eljest var brukligt författad af honom själf. Efter
promotionen egnade han sig uteslutande åt studiet
af fysiken samt företog på egen bekostnad 1824 en
studieresa genom Danmark och Tyskland till Paris, där
han uppehöll sig ett och ett halft år. Under vistelsen
där hade han tillfälle att träda i personlig beröring
med flera af den tidens mest framstående fysiker,
Arago, Biot, Fresnel m. fl. Efter hemkomsten kallades
han 1827 till led. af Vet. akad., och 1828 blef han
med förbigående af flera äldre medsökande utnämnd till
professor i fysik vid Uppsala universitet, i hvilken
egenskap han verkade till sin död. Hans alltför tidiga
bortgång var en mycket stor förlust icke blott för
universitetet, utan framför allt för den vetenskap,
åt hvilken han outtröttligt och med ständigt glödande
intresse egnade sina krafter. Han medhann dock att
utföra ett stort antal vetenskapliga undersökningar,
berörande olika områden inom fysiken, hufvudsakligen
värmeläran och optiken. De flesta af hans arbeten
finnas publicerade i Vet. akad:s "Handlingar",
hvarjämte åtskilliga influtit i Poggendorffs "Annalen
der physik und chemie". "Om också hans namn icke
är fäst vid någon verkligt epokgörande upptäckt,
har han genom sina undersökningar på mer än en punkt
bidragit till fysikens utveckling". Som akademisk
lärare var han synnerligen framstående och förstod
att i ovanligt hög grad väcka och vidmakthålla
intresset för sin vetenskap hos den talrika
åhörarskara, som samlades vid hans föreläsningar.
(T. E. A.)

Rudberg, Karl Leonard, läkare, f. 28 jan. 1852
i Skedevi, Östergötland, blef student 1871,
med. licentiat 1881 och med. doktor 1888, inträdde
redan 1876 i flottans tjänst, deltog i ett flertal
expeditioner, bl. a. med Vanadis 1877-78 vid S:t
Barthélemys högtidliga öfverlämnande till Frankrike,
världsomseglingen med Vanadis 1883-85, samt var
1898 krigsstipendiat i kriget mellan Spanien och
Förenta staterna. R. vardt läkare vid Allmänna
garnisonssjukhuset 1885-87 och var samtidigt
bataljonsläkare vid armén samt utnämndes 1888
till förste bataljonsläkare vid flottans station i
Stockholm. Då marinläkarkåren organiserades 1902
efter de grunder, som R. i offentliga föredrag,
tidningsuppsatser m. m. angifvit, utnämndes R. till
marinöfverläkare och chef för densamma samt till chef
för Marinförvaltningens sanitetsafdelning. R. blef
hedersled. af örlogsmanna-sällsk. 1913.
J- K.

Rudder, Isidore de, belgisk konstnär, f. 1855
i Bruxelles, är målare, kopparstickare, ciselör,
keramiker och skulptör. Bland hans plastiska verk med
genreartade ämnen märkes Boet (Antwerpens museum). Han
har utfört dekorativa skulpturverk af förtjänst,
reliefer i porslin m. m. G-g N.

Rude [ry;d], François, fransk skulptör,
f. 1784 i Dijon, d. 1855 i Paris, var son till en
kaminsmed, arbetade som gosse i dennes yrke, men
besökte äfven konstskolan i födelsestaden. Från denna
tid finns en marmorstaty, Brottare i hvila (1806; i
Dijons museum), kom vid 22 års ålder till Paris 1807,
fick tack vare baron Denon biträda vid utförandet af
den spiralformiga reliefen rundt om Vendomekolonnens
cylinder, studerade äfven vid konstakademien och vann
Rompriset 1812. Till följd af statens penningbrist
under krigsåren kunde han emellertid ej resa till Rom,
vistades under de "hundra dagarna" 1815 i Dijon och
följde s. å. en bonapartistiskt sinnad familj till
Bruxelles.
illustration placeholder

Där mottogs han vänligt af David, fick
arbete, bl. a. vid kungliga palatset och slottet
Tervueren, gjorde sig känd som skicklig skulptör
och upprättade äfven en skola. 1827 återvände han
till Paris och intog där genast en plats i främsta
ledet bland konstnärerna. Han utställde Merkurius,
efter striden bindande sina sandaler
(1827, i brons
1834, Louvre; ett nytt delvis ändradt exemplar
1837 i Thiers’ samling därstädes) och Neapolitansk
fiskargosse lekande med en sköldpadda
(1831, i marmor
1833, Louvre). På beställning af staten gjorde han
teckningar till fyra monumentala reliefer för Arc de
l’Étoile, men fick utföra endast en af dem, Krigarnas
afmarsch
(1836). Det är ingen historisk skildring af
de frivilliges aftåg 1792, utan snarare en symbolisk
framställning af hänförelsen för striden. De figurer,
som ej äro nakna, bära gammalromerska dräkter, öfver
deras hufvud sväfvar segergudinnan, pekande framåt
med svärdet och ropande sitt "framåt!" Marseljäsen
har hon blifvit kallad (en gipsafgjutning af
hennes hufvud finns i Glyptoteket i Köpenhamn). R:s
förslag att kröna triumfbågen med en jättestor örn
sittande på jordgloben blef såsom alltför utmanande
ej antaget. Bland R:s följande arbeten märkas Morits
af Sachsen
(staty i Versailles 1838), Ludvig XIII som
gosse
(statyett i silfver 1842, slottet Dampierre,
ett verk af aristokratisk hållning, utfördt med sirlig
elegans), general Cavaignacs monument (i brons 1847,
Montmartrekyrkogården; den döde ligger utsträckt,
kroppen höljd af ett draperi). S. å. fullbordades
framställningen af Napoleon, som vaknar upp ur dödens
sömn. Det mäktiga hufvudet med det slutna, mörka
uttrycket är af storslagen verkan, öfver kejsaren
höjer en örn sina vingar. Monumentet utfördes för
en privatman och uppställdes i parken vid dennes
bostad i Fixin nära Dijon; gipsmodellen ses i
Louvre. 1848 aftäcktes Gaspard Monges staty i Beaune,
vetenskapsmannen framställes föreläsande; figuren
är öfverlägsen i karakteristik och intressant i sin
rörelse; gipsmodellen finnes i Louvre). Jeanne d’Arc,
lyssnande till änglarösterna (marmor 1852, Louvre),
är ett af R:s mindre betydande arbeten. Från s. å. är
general Bertrands staty i Châteauroux. 1853 aftäcktes
marskalk Neys staty i Paris. Ney framställes gående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free