- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1107-1108

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rude, François - Rudebecks homeopatiska medel. Se Hemliga medel - Rudebecks ört-te vid magkatarr. Se Hemliga medel - Rudeen, Torsten - Rudelbach, Andreas Gottlob - Ruden - Rudenschöld, svensk adlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med dragen, lyftad sabel och ropande "framåt"
till sina soldater. R. utförde många porträtt,
hvaribland högst karaktärsfulla verk (i Louvre,
Dijon, Versailles) samt kyrkliga och antika motiv,
såsom Jesu dop (marmor 1841, Madeleinekyrkan),
Hebe och örnen, Amor, världens härskare (båda
i marmor 1846 och 1855, Dijons museum), Kristus
på korset
(i brons i S:t Vincent de Paul 1852; en
annan i marmor i Louvre). R:s verksamhet betecknar
medelpunkten i den franska skulpturens historia under
1800-talet. Hufvudlinjen i dess utveckling går från
Houdon till R. och vidare till Carpeaux och Rodin. Han
är typiskt fransk, äfven i det deklamatoriska drag,
som är i ögonen fallande i flera hans verk. Han
är revolutionär romantiker utan fanatism, och
han är en djärf och genialisk naturiakttagare och
realist, alltid en personlighet för sig. Samtidens
akademiska riktning kunde naturligtvis ej gilla det
antiklassiska i hans konst; han blef aldrig medlem af
akademien, men erhöll likväl en af hedersmedaljerna
vid världsutställningen 1855. Han lefde ett lugnt och
tillbakadraget arbetslif, omgifven af sin familj och
sina lärjungar. Hans hustru, Sophie, född
Frémiet, f. 1797, d. 1867, var målarinna, representerad
i Dijons museum af Den heliga Jungfruns syn (1831). -
R:s staty, modellerad af Tournois, aftäcktes i Dijon
1888. - Jfr monografier af Legrand (1856), Poisot
(1857), A. Bertrand (1888) och L. de Fourcaud (1903).
G-g N.

Rudebecks homeopatiska medel. Se Hemliga medel.

Rudebecks ört-te vid magkatarr. Se Hemliga
medel
.

Rudeen [-den], Torsten, biskop, skald, f. 9 mars
1661 i Lysviks socken, Värmland, d. 9 sept. 1729
i Linköping, blef student i Uppsala 1678, fil.
magister 1691 samt poëseos professor i Åbo 1692. Där
befordrades han 1706 till teol. professor och
domprost, men kallades 1708 till superintendent
i Karlstad och utnämndes 1716 till biskop i
Linköping. 1719 utnämndes han till teol. doktor
med första hedersrummet, och s. å. blefvo hans barn
adlade, med namnet Rudenschöld.
Vid riksdagarna 1723 och 1726-27 var han talman i prästeståndet.
illustration placeholder

- R. utgaf 46 disputationer, åtskilliga minnestal och
likpredikningar samt Finska Helicons underdånige
fägnesånger
(1704), innehållande två tal på vers
öfver Karl XI:s och Karl XII:s födelsedagar, äfvensom
strödda brud- och grafskrifter. Det var länge blott
dessa, genom Carleson och Sahlstedt omtryckta eller
i utdrag meddelade stycken man kände af R., och de
lades äfven till grund för omdömena om honom. Helt
annorlunda gestaltar sig hans skaldelynne för den,
som tar kännedom om hans från handskrifter utgifna
lyriska stycken (i Hansellis samling, d. 8, 1867,
Wieselgrens "Sveriges sköna litteratur",
d. 3, 1835, och Malmströms "Grunddragen af svenska
vitterhetens historia", 1866). Dessa dikter
härröra från 1680- och 1690-talen, besjunga hans
kärlek till hans blifvande maka, Anna Brunell,
och de få lyckliga åren af deras äktenskap samt
skildra äfven, i några uppsluppna bröllopsskrifter,
kärlekens fröjder och herravälde öfver alla. I
dessa framträder R. som en älskvärd, öm och sinnrik
sångare, hvars toner ljuda, om ej med kraft, dock
med klarhet och behag. Äfven de båda ofvan nämnda
talen innehålla åtskilliga poetiska delar, men äro
i det hela matta. Se A. Hultin, "T. R." (1902).
-rn.*

Rudelbach, Andreas Gottlob, dansk teolog, f. 29
sept. 1792 i Köpenhamn, d. 3 mars 1862, blef
teol. kandidat 1820 och filos. doktor 1822 samt
ställde sig som ortodox lutheran 1825 på Grundtvigs
sida i striden mot H. N. Clausen. Som medarbetare
i Grundtvigs "Theologisk maanedsskrift" (1825-28)
anföll han äfven häftigt den rationalistiske professor
K. F. Hornemann. 1829 blef R. superintendent och
förste prost i Glauchau i Sachsen samt gjorde sig
där bemärkt ej blott som en nitisk själasörjare,
utan också som en ovanligt lärd och flitig
författare, hvilken med kraft förde den lutherska
lärans talan gentemot både rationalismen och den
evangeliska unionen. Bland hans skrifter må nämnas
Die augsburgische confession (1830), Savonarola und
seine zeit
(1835), Reformation, lutherthum und union
(1839) och Christelig biographie (1846-48; tillökad
bearbetning på tyska, 1849-50). Sedan 1840 utgaf
han tillsammans med Guericke "Zeitschrift für die
gesammte lutherische theologie und kirche". Då likväl
de kyrkliga myndigheterna ville införa full frihet med
hänsyn till bekännelseformulären vid konfirmationen
och därjämte ålade honom att öppna kyrkorna för de
tyske katolikerna och att äfven för dem officiera,
tog han afsked 1845 och återvände till Danmark, där
han blef kyrkoherde i Slagelse 1848. Han fortsatte
där sin författarverksamhet och utgaf Den evangeliske
kirkeforfatnings oprindelse og princip etc
. (1849;
sv. öfv. 1852), Om det borgerlige ægteskab (1851),
Om sognebaandet og om ordinationens væsen (1852),
Om begrebet folkekirke (1854), Kirkefrihedens
elementer i den danske statskirkelige ordning og
lovgivning siden 1537
(s. å.), Om psalmeliteraturen og
psalmebogssagen
(1856) o. s. v., men hade då blifvit
en skarp motståndare till Grundtvig, hvars kyrkliga
uppfattning och "præstefrihed" han ogillade. E. Ebg.

Ruden [ro-], en liten sandig ö framför Peenes mynning
i Östersjön, preussiska reg.-omr. Stralsund. På
R. byggde Axel Löwen 1714 en fyrhörnig palissaderad
träredutt och 1715 ett blockhus samt höll sedan
ön besatt till 13 nov. 1715, då han afseglade
till Ystad. 1721 synes en ny skans ha byggts på
R. Vid R. hade en svensk flottilj 23 april-21 maj
1758 tagit ställning för att hindra preussarna
att sjöledes öfvergå till Rügen. På 1760-talet
iståndsattes R:s skans enligt Virgins förslag.
L. W:son M.

Rudenschöld, svensk adlig ätt, som härstammar från
biskopen Torsten Rudeen (se denne), hvars 8 barn 1719,
på grund af faderns förtjänster, adlades med namnet
R. En af Rudeens söner, Karl (se R. 1), blef 1747
friherre och 1770

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free