Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudin, Erik Georg Valdemar Napoleon - Rudini, Antonio Starraba di - Rudis - Rudis indigestaque moles - Rudister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med pension. 1884 utnämndes R. till led. af
Bibelkommissionen, där han efter afslutandet af gamla
testamentets öfversättning 1903 och nya testamentets
1912 kvarstod för att jämte en annan ledamot öfvervaka
öfversättningen af de apokryfiska böckerna. 1886-92
var R. kontraktsprost i Ulleråkers kontrakt, 1872-92
tjänstgörande e. o. hofpredikant. R. var medlem af
kyrkomötena 1883, 1888,1893, 1898, 1903 och 1908. Vid
de två första väckte han motion om prästedens
afskaffande och utbytande mot ett löfte, men rönte
från högkyrkligt håll häftigt motstånd. Först
1903 skedde denna förändring, då föreslagen genom
k. proposition. 1883 framlade R. förslag till ny
högmässoliturgi.
Till sin teologiska ståndpunkt tillhör R. närmast
J. T. Becks "skriftteologiska skola" (se Beck,
J. T.). Utan att fasthålla den gammalteologiska
läran om en verbalinspiration betonar han starkt
bibelns egenskap af en gudomlig uppenbarelseurkund
samt den genomgående enheten i dess gudsbegrepp,
dess riksbegrepp och dess trosbegrepp. Han framhåller,
att Gud genom hela gamla och nya testamentet framstår
som den heliga kärleken och som den både "öfver
världen upphöjde och i och med världen lefvande
Guden", samt att idén om ett gudsrike på jorden
går som en röd tråd genom hela bibeln, ett rike,
som icke blott skall bli ett inre, utan äfven ett
yttre och i hvars härlighet själfva naturen skall
taga del. I samband med denna åskådning betonar han,
att - från en högre ståndpunkt sedd - den närvarande
världsutvecklingen öfvervägande är en utveckling af
det djuriska sinnlighetslifvet och att den sanna
församlingen ännu utgöres af ett fåtal i världen,
en "främlingsskara", att en strid förestår mellan
det antikristiska och det kristna elementet och att
sedan det tusenåriga riket skall komma - afslutningen
af den närvarande världsperioden och inledningen till
den himmelska. Betecknande i detta afseende är hans
skrift "Bibelns enhet" i nedannämnda "Uppsatser". R:s
förnämsta arbeten äro Evighetsvinkar, predikningar
öfver kyrkoårets texter (1872-75, ny uppl. 1878; ny
följd 1883-89, hvilken sedan utvidgats till tre nya
årgångar öfver de gamla och nya texterna, 1895-99),
Ord från altaret (I. "Ord till nattvardsungdom",
1873, 2:a uppl. 1877; II. "Samling af skriftetal",
1881, ny uppl. 1900), Grunddragen till läran om
människosjälen enl. den hel. skrift (1875), Sören
Kierkegaards person och författarskap (I, 1880),
Innehållsöfversigt af de särskilda evangelierna
(1881), Inledning till profetian (1884), De mindre
profeterna öfversatta och utlagda (I. "Obadja och
Joel", 1884; II. "Jona", 1886; III. "Amos", 1887)
och Uppsatser i teologiska och kyrkliga ämnen (5 hftn,
1885-88), Öfversigt af Gamla testamentets historiska
böcker (1886), Vår heliga troslära; ledning vid
konfirmationsundervisningen (1890; 2:a uppl. 1891),
Markus’ evangelium i öfversättning efter beriktigad
text (1883), öfversättning af "Augustini bekännelser"
(l:a och 2:a boken, 1880), Minnesteckning öfver
H. W. Ulff (1883), Minnesteckning öfver O. Kolmodin
(i Sv. akad:s handl. 1901), Blickar in i evigheten3
framställning af Oberlins åskådning öfver den
tillkommande världen (1913). Därjämte har R. författat
en stor mängd strödda predikningar, tal, smärre
afhandlingar och småskrifter. 1888 tilldelade Svenska
akademien honom Karl-Johans-priset för författarskap,
och 1896 invaldes han till led. där efter Viktor
Rydberg, öfver hvilken han höll minnestalet. 1897
vardt R. led. af Human, vet.-samf. i Uppsala. R. är
styrelsemedlem i flera sällskap för olika ändamål. En
stor betydelse har R. haft för den kyrkliga predikans
omläggning i större delen af vårt land från den
gamla stereotypa uppställningen i "ingångsspråk"
med utläggning, "ämne" med olika afdelningar
o. s. v. till den ursprungliga apostoliska enkelheten.
(J. P.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
