- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1117-1118

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudin, Erik Georg Valdemar Napoleon - Rudini, Antonio Starraba di - Rudis - Rudis indigestaque moles - Rudister

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med pension. 1884 utnämndes R. till led. af
Bibelkommissionen, där han efter afslutandet af gamla
testamentets öfversättning 1903 och nya testamentets
1912 kvarstod för att jämte en annan ledamot öfvervaka
öfversättningen af de apokryfiska böckerna. 1886-92
var R. kontraktsprost i Ulleråkers kontrakt, 1872-92
tjänstgörande e. o. hofpredikant. R. var medlem af
kyrkomötena 1883, 1888,1893, 1898, 1903 och 1908. Vid
de två första väckte han motion om prästedens
afskaffande och utbytande mot ett löfte, men rönte
från högkyrkligt håll häftigt motstånd. Först
1903 skedde denna förändring, då föreslagen genom
k. proposition. 1883 framlade R. förslag till ny
högmässoliturgi.

Till sin teologiska ståndpunkt tillhör R. närmast
J. T. Becks "skriftteologiska skola" (se Beck,
J. T.
). Utan att fasthålla den gammalteologiska
läran om en verbalinspiration betonar han starkt
bibelns egenskap af en gudomlig uppenbarelseurkund
samt den genomgående enheten i dess gudsbegrepp,
dess riksbegrepp och dess trosbegrepp. Han framhåller,
att Gud genom hela gamla och nya testamentet framstår
som den heliga kärleken och som den både "öfver
världen upphöjde och i och med världen lefvande
Guden", samt att idén om ett gudsrike på jorden
går som en röd tråd genom hela bibeln, ett rike,
som icke blott skall bli ett inre, utan äfven ett
yttre och i hvars härlighet själfva naturen skall
taga del. I samband med denna åskådning betonar han,
att - från en högre ståndpunkt sedd - den närvarande
världsutvecklingen öfvervägande är en utveckling af
det djuriska sinnlighetslifvet och att den sanna
församlingen ännu utgöres af ett fåtal i världen,
en "främlingsskara", att en strid förestår mellan
det antikristiska och det kristna elementet och att
sedan det tusenåriga riket skall komma - afslutningen
af den närvarande världsperioden och inledningen till
den himmelska. Betecknande i detta afseende är hans
skrift "Bibelns enhet" i nedannämnda "Uppsatser". R:s
förnämsta arbeten äro Evighetsvinkar, predikningar
öfver kyrkoårets texter
(1872-75, ny uppl. 1878; ny
följd 1883-89, hvilken sedan utvidgats till tre nya
årgångar öfver de gamla och nya texterna, 1895-99),
Ord från altaret (I. "Ord till nattvardsungdom",
1873, 2:a uppl. 1877; II. "Samling af skriftetal",
1881, ny uppl. 1900), Grunddragen till läran om
människosjälen enl. den hel. skrift
(1875), Sören
Kierkegaards person och författarskap
(I, 1880),
Innehållsöfversigt af de särskilda evangelierna
(1881), Inledning till profetian (1884), De mindre
profeterna öfversatta och utlagda
(I. "Obadja och
Joel", 1884; II. "Jona", 1886; III. "Amos", 1887)
och Uppsatser i teologiska och kyrkliga ämnen (5 hftn,
1885-88), Öfversigt af Gamla testamentets historiska
böcker
(1886), Vår heliga troslära; ledning vid
konfirmationsundervisningen
(1890; 2:a uppl. 1891),
Markus’ evangelium i öfversättning efter beriktigad
text
(1883), öfversättning af "Augustini bekännelser"
(l:a och 2:a boken, 1880), Minnesteckning öfver
H. W. Ulff
(1883), Minnesteckning öfver O. Kolmodin
(i Sv. akad:s handl. 1901), Blickar in i evigheten3
framställning af Oberlins åskådning öfver den
tillkommande världen
(1913). Därjämte har R. författat
en stor mängd strödda predikningar, tal, smärre
afhandlingar och småskrifter. 1888 tilldelade Svenska
akademien honom Karl-Johans-priset för författarskap,
och 1896 invaldes han till led. där efter Viktor
Rydberg, öfver hvilken han höll minnestalet. 1897
vardt R. led. af Human, vet.-samf. i Uppsala. R. är
styrelsemedlem i flera sällskap för olika ändamål. En
stor betydelse har R. haft för den kyrkliga predikans
omläggning i större delen af vårt land från den
gamla stereotypa uppställningen i "ingångsspråk"
med utläggning, "ämne" med olika afdelningar
o. s. v. till den ursprungliga apostoliska enkelheten.
(J. P.)

illustration placeholder

Rudini [rodini], Antonio Starraba di, markis,
italiensk statsman, f. 1839 i Palermo, d. 1908,
blef 1865 borgmästare där, nedslog 1866 ett
klerikal-bourbonskt uppror i staden samt blef till
belöning prefekt i Palermo och 1868 i Neapel. 1869
kallades han till inrikesminister, men afgick
snart. Strax därefter valdes han till ledamot af
deputeradekammaren, därhän alltsedan satt och alltid
tillhörde den yttersta högern. 1890 blef han kammarens
vice president, och i febr. 1891 utnämndes han till
ministerpresident efter Crispi, till hvars fall han
bidragit mycket. Han övertog själf
utrikesportföljen, förnyade trippelalliansen och
arbetade på inskränkning af de militära utgifterna,
men måste redan i maj 1893 vika för Giolitti. R. blef
Crispis efterträdare äfven i mars 1896, sedan
denne fallit till följd af det olyckliga kriget i
Abessinien. Han slöt fred med detta land och afstod
från alla anspråk på öfverhöghet däröfver, men kunde
icke komma till rätta med de inre svårigheterna. Efter
flera rekonstruktioner af kabinettet begärde och fick
han i juni 1898 afsked. Jfr Italien, sp. 1059-61.

Rudis. lat., egentl, oarbetad; oöfvad, oerfaren,
okunnig, obildad.

Rudis indigestaque moles, lat., en rå, oordnad
massa, kaos (Ovidius’ "Metamorphoses", I, v. 7).

Rudister (Rudistæ Lam., Hippuritidæ Gray), paleont.}
en utdöd djurfamilj, om hvars systematiska ställning
man länge varit oviss, men som nu vanligen anses
stå närmast Chamidæ bland musslorna. Skalen ha
en egendomlig, prismatisk och cellig struktur samt
äro mycket tjocka, olikstora och osymmetriska. Det
undre, större skalet var fastvuxet, kägel- eller
bägarliknande; det öfre var mera plant, bildande
ett lock till det undre. Låsapparaten är mycket
komplicerad och något olika hos de olika släktena,
vanligen med 2 eller 3 stora, grofva tänder i
öfverskalet, som passa in i djupa gropar i det undre,
så att skalen i motsats till andra musslors endast
kunde röras mot hvarandra genom öfverskalets höjning
och sänkning. Rudisterna, hvilkas viktigaste släkten
äro Hippurites (se d. o.) och Radiolites (se d. o.),
ha vanligen lefvat sällskapligt, bildande bankar
eller ref,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free