Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1123-1124 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudolf, Frans Karl Josef, kronprins af Österrike-Ungern - Rudolf från Ems, tysk medeltidsskald - Rudolfiska tabellerna, Tabulæ Rudolphinæ. Se Kepler, sp. 1428 - Rudolfsbad. Se Reichenau 4 - Rudolfsjön. Se Basso-narok - Rudolphi, Israel (Karl) Asmund - Rudolstadt - Rudor. Se Rudsläktet - Rudorff. 1. Adolf August Friedrich R. - Rudorff. 2. Ernst R. - Rudra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skicklig ornitolog. Sina jakt- och studiefärder skildrade
han i flera arbeten, i sammandrag utgifna på
svenska under titeln "Kronprins Rudolfs jagtminnen"
(1889). Dessutom tog han initiativ till och skötte
en god del af redaktionen af det stora praktverket
"Die österreichisch-ungarische monarchie in wort
und bild" (24 bd, 1886-1902), hvaruti några kapitel
äro skrifna af honom själf. Intresserad militär,
egde han också ett utmärkt språksinne samt var fullt
mäktig tyska, ungerska, tjechiska, italienska och
franska språken. En okuflig lidelse för den unga
baronessan Maria Vetsera ledde till hans död på
jaktslottet Mayerling nära Wien, ovisst om genom
mord eller själfmord. Äfven baronessan fanns död
vid hans sida. R. var sedan 10 maj 1881 förmäld
med prinsessan Stefania af Belgien (f. 21 maj
1864), med hvilken han hade en dotter (f. 1883).

A. B. B.*

Rudolf från Ems, tysk medeltidsskald, bördig från
Hohenems i österrikiska Vorarlberg, var vasall
åt grefven af Montfort och dog omkr. 1254 uti
Italien. Han var en lärd och alsterrik skald,
lärjunge af Gottfried von Strassburg samt utmärkt
för ledighet och behag i formen, sedlig renhet och
harmoni. Bland hans berättande dikter finnas i behåll
Barlaam und Josaphat (omkr. 1221; utg. af Pfeiffer
1843), behandlande en indisk konungasons omvändelse
till kristendomen, Der gute Gerhard (omkr. 1225;
utg. af Haupt 1840), hvari den kristliga ödmjukheten
vackert lofsjunges (ty. öfv. af Simrock 1864),
Wilhelm von Orlens (omkr. 1235), det vidlyftiga
fragmentet Alexander samt Weltchronik (1250-54),
som går från världens skapelse till Salomos
tid, äfven förtäljande hednafolkens historia.
(Kj-t.)

Rudolfinska tabellerna, Tabulæ rudolphinæ. Se
Kepler, sp. 1428.

Rudolfsbad [rödålfs-]. Se Reichenau 4.

Rudolfsjön. Se Basso-narok.


Rudolphi, Israel (Karl) Asmund,
tysk fysiolog, f. 1771 i Stockholm, d. 1832, var
son till en konrektor vid tyska nationallyceum i
Stockholm. R. vardt 1793 filos. doktor och 1795
med. doktor vid Greifswalds universitet, innehade
lärarbefattningar där, mottog 1810 en kallelse
till Berlins universitet som professor i anatomi och
fysiologi samt blef 1817 geheime medicinalråd. Han
var medlem af svenska Vetenskapsakademien. R. lade
grunden till den nyare läran om inälfsdjuren, i
arbetena Entozoorum sive vermium intestinalium historia
naturalis (1808-10) och Entozoorum synopsis
(1819). Af betydenhet äro äfven hans Anatomie der
pfianzen (1807) och Grundriss der physiologie (3
bd, 1821-28), där han sammanfattade och beskref det
material, som den fysiologiska forskningen dittills
åstadkommit. Han hade stort inflytande som lärare.
(L-e.)

Rudolstadt, hufvudstad i tyska furstendömet
Schwarzburg-Rudolstadt, vid vänstra stranden af
Saale, 30 km. s. om Weimar, i en af Timringens
vackraste trakter. 12,937 inv. (1910). Staden
är säte för det lilla furstendömets högsta
regeringsmyndigheter, bl. a. en generalsuperintendent,
samt en landgericht. Furstens residens är slottet
Heidecksburg (ombyggdt efter en eldsvåda 1735),
innehållande en tafvel- och andra konstsamlingar
samt ett rikt arkiv. Ludwigsburg, ett annat palats
i staden, inrymmer bl. a. naturalhistoriska
samlingar samt en teckningsskola. I
regeringsbyggnaden är det furstliga biblioteket
(66,000 bd) uppställdt. Af läroanstalter finnas
bl. a. gymnasium med realprogymnasium, teknikum,
handelsskola och lärarseminarium. Industrien
omfattar tillverkning af porslin och färgämnen,
ringklockor och kemikalier. Staden har därjämte ett
mineralbad (Rudolsbad) och besökes ganska mycket
af turister. Sedan 1599 har R. varit residens
för en hufvudlinje af den schwarzburgska släkten.
(J. F. N.)

Rudor, zool. Se Rudsläktet.

Rudorff [rödårf]. 1. Adolf August Friedrich
R., tysk rättslärd, f. 1803 i Mehringen (Hannover),
d. 1873, professor i romersk rätt vid universitetet i
Berlin 1833, utgaf bl. a. Das recht der vormundschaft
(3 bd, 1832-34) och Römische rechtsgeschichte
(2 bd, 1857-59). - 2. Ernst R., den föregåendes
son, tysk musiker, f. 1840 i Berlin, utbildad vid
konservatoriet i Leipzig, var 1869-1910 öfverlärare
i pianospel vid k. musikhögskolan i Berlin och
anförde 1880-90 Sternska sångföreningen. Han har i
Schumanns anda komponerat 3 symfonier, uvertyrer,
körverk, solosånger, pianostycken m. m. Hans
skrift Heimatschutz (1897) föranledde stiftandet af
föreningen för hembygdsvård.

Rudra, ind. relig., en indisk gudomlighet. Till
skillnad från de flesta öfriga i de bramanska texterna
förekommande gudagestalterna företer R. en hemsk
och skräckinjagande bild. Redan Rigveda beskrifver
honom som röd: den röda färgen hänger tillsammans
med död och allt, som är skräckfullt; röda äro den
dödsdömdes kläder, dödskransen består af röda blommor,
röda kärl och verktyg användas vid dödsmagiska
riter. Ursprungligen var R. en dödsgud eller snarare
anföraren för själshären, för de döda människornas
själsskaror, den oftast farliga och skrämmande
spökhären. Då dessa själsväsen gemenligen tänktes
innebo och fara fram i stormen, blef R. för indern en
stormgud och kallas i denna egenskap Rudra, eg. "den
tjutande" (liksom hans följe "de tjutande"). I den
rigvediska religionen spelade R. en ringa roll,
men man märker ändå spår utaf, att han på bottnen
af folkföreställningarna intog ett icke ringa rum,
liksom själskult och demondyrkan mera behärskade den
stora massan af människor i motsättning till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>