- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1369-1370

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska litteraturen. B. Folklitteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tre årsfesterna: vid vintersolståndet (koljada),
på våren (krasnaja gorka, röda kullen) och
sommarsolståndet (kupalo), numera omklädda
till kristna högtider (julen, Georgsdagen eller
pingsten, Johannes döparens dag). Julvisorna
(kolja1dki), som numera förekomma blott i södra
Ryssland, påminna om Staffanssjungningen. Med
jul- och vårfesterna sammanfalla delvis de gamla
dödsfesterna. De till kulten hörande danserna ha
öfvergått till blott förströelse. Midsommarfesten
("Ivan Kupalo") firas på aftonen med bål, itända
halmdockor och hjul. Rituella sånger ingå i flera
samlingar, särskildt i Scheins och Istomins. Den
kristna mytologien representeras af andliga verser
(Duchovnyje stichi}, föredragna af kringvandrande
krymplingar och ledande sitt ursprung från
medeltidens apokryfiska litteratur. Till samma
föreställningsområde höra de på prosa föredragna
legenderna. En samling andliga verser är utg. af
P. Bezsonov ("Kaljeki perechozjije", 1861-64); sådana
ingå för öfrigt äfven i andra samlingar. Större och
mindre samlingar af apokryfer (berättelser hörande
till gamla och nya testamentet utanför kanon)
äro utgifna af Tichonravov, Porfiriev o. a. (ny
stor samling under förberedelse). 2. Hjältesånger
(byliny), förvarande de äldsta historiska
traditionerna. Man delar dem i äldre, hvilkas
hjältar tilläggas öfvernaturliga egenskaper
(t. ex. Svjatogor, Volch Vseslavjevitj, Mikula
Seljaninovitj), och yngre, med mänskliga drag. De
senare gruppera sig kring Vladimir ("Solen sköna")
i Kiev (t. ex. Ilija Muromets, Dobrynja Nikititj,
Alesja Popovitj o. s. v.). Några af dessa hjältar
tillhöra en viss ort: lokala (t. ex. Sadko och Vasilij
Buslajev från Novgorod). Dessa hjältedikters kronologi
och geografi ha naturligtvis sina brister. Märkligt
är, att dessa dikter, hvilkas händelser spela i
södra Ryssland, där äro glömda; de ha i vår tid
(liksom de finska runorna) upptecknats i norra
Rysslands ödemarker, företrädesvis i Archangelska och
Olonetsska guvernementen. Till hjältedikterna sluta
sig som fortsättning 3. de historiska visorna, om
tatarerna, om Ivan den grymme, om Kazans eröfring, om
belägringen af Solovetska klostret, om Peter den store
o. s. v. De största samlingarna af hjältesånger (och
historiska sånger) finnas utgifna af P. Kirjejevskij
(10 hftn; 1860-74), P. Rybnikov (4 dlr, 1861-67),
A. Hilferding (1873; ny uppl., 3 bd, 1894-1900), ett
urval af Avenarius ("Kniga bylin", 1880). 4. Lyriska
visor, som röra sig företrädesvis omkring
familjelifvet. Bland dem kunna urskiljas: festvisor
(vid gästabud och lek), dansvisor, bröllopsvisor,
kärleksvisor, klagovisor (vid begrafningar), röfvar-
och soldatvisor, barnvisor o. s. v. Lyriska visor
finnas i samlingar af Barsov (klagovisor), Schein
(1870, 1874, 1887 ff.), Romanov (1886) o. a. En stor
central samling (hämtad ur spridda tryckta källor)
af sådana visor är under utgifning af Sobolevskij
("Velikorusskija p?sni", 7 bd, 1895-1902). Ett godt
prof på den samtida ungdomens visförråd ger Knjazev
("Zjizn molodoj derevni", 1913). 5. Sagor finnas i
riklig mängd. Till innehåll och form skilja de sig
emellertid ej väsentligen från de folksagor, som äro
gängse i det öfriga Europa. Den viktigaste samlingen
är A. Afanasievs "Narordnyja russkija skazki"
(1855-63, 3:e uppl. 1915 ff.);
sagor ingå för öfrigt i samlingar af Schein,
Romanov, Dobrovoljskij o. a. (en stor samling sagor
från Samara utg. af Sadovnikov 1874). Nära sagorna
stå "folkböckerna", senantikens och renässansens
noveller, som kommit till Ryssland på två vägar, dels
under medeltiden från Bysans, antingen direkt eller
genom bulgariska texter, dels under l500-1600-talen
från Väst-Europa öfver Polen. 6. Sägner, anslutande
sig till hednisk eller kristlig folktro, ingå i
samlingar af Schein, Dobrovoljskij o. a.; "Narrusskija
legendy" af Afanasiev 1859. 7. Ordspråk, i hvilka
folket nedlagt sin praktiska lefnadsvishet, sin humor,
sitt lynne, finnas i oräknelig mängd. Folkets tal
riktigt sväller af ordspråk, poetiska, fyndiga och
slående. Den största samlingen är V. Dals (1862-79),
omkr. 30,000. Andra samlingar finnas af Nosovitj
(hvit-ryska, 1874), Jermakov (1894), och ordspråk ingå
i flera af de större folkloresamlingarna. 8. Gåtor
ingå bl. a. i Scheins och Romanovs samlingar. .-
Större samlingar folkdiktning af blandadt innehåll
äro utgifna af E. Romanov ("Bielorusskij sbornik",
1836), P. Schein ("Mat. dlja izutjenija byta i jazyka
sjevera-zapadnago kraja", 1887 ff., "Velikoruss v
svoich pjesniach, obrjadach" o. s. v., 1898 ff.),
Dobrovoljskij ("Smolenskij sbornik", 1891; sagor
och sägner); visor af olika slag med melodier:
Istomir, Diutsj, Ljapunov ("Pjesni russkago naroda",
1894-99), andra vissamlingar av Varentsov (1862),
Balakirev (1866), Bezsonov (1871), Lagovskij (1877),
Magnitskij (s. å.), Rimskij-Korsakov (s. å.),
Prokunin (1877-81), Popov (1880), Ovsjannikov (1886),
Saveljev (s. å.), Paltjikov (1888), Haller (1889),
Lapatin Prokatin (s. å.), Chudjakov (1890), Orlov
(s. å.), Vasnetsov (1894) o. a. I västerländsk
öfversättning: Ralston, "The songs of the russian
people" (1872), "Russian folktales" (1873); Rambaud,
"La Russie épique" (1876); moderniseradt urval på
svenska af J. Anneli (Ottar Stare, 1907).

Bylinorna tilldrogo sig tidigt uppmärksamhet,
och sådana upptecknades emellanåt; märkligast äro
den uppteckning af 6 irin, som gjordes 1619-20 af
R. James, hvilken som präst medföljde en engelsk
ambassad till Moskva (senaste uppl. af Simoni, 1907),
och den samling (från 1700-talets början?), som 1804
publicerades under namnet "Kirsja Danilov" (ny uppl.,
senast 1892). Ända in på 1830-talet upptecknas och
studeras visor, sagor och folktro af antikvariskt
kuriositetsintresse af Tjulkov (1770-82; visor,
sagor och vidskepelse), af Sacharov och Snegirev
(1830-talet), Tjotjot (1837-46). Under inflytande
från utlandet (de förste turisternas resor), af
nyromantiken (den "Historiska skolan") och den
slaviska renässansen samt de romantiskt färgade
slavofilerna göra Rybnikov och bröderna Kirjejevskij
sina stora vissamlingar, Afanasiev (samlade sagor,
legender, sägner och folktro), Dal (ordspråk och ord);
af folkdiktningen studeras vetenskapligt i Grimms och
Ad. Kuhns anda: allting leder tillbaka till primitiv
(resp. indoeuropeisk) mytologi: så Buslajev (samlade
uppsatser: "Narodnoja poezija", 1887), Afanasiev,
så ännu Orest Miller och L. Maikov. I modern anda,
historisk-komparativt (med Benfey som utgångspunkt),
studeras ämnet fr. o. m. 1860-talet af A. Pypin,
A. Potebnin,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:36:55 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free