- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
271-272

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sacher-Masoch, Leopold von - Sacheverell [seJe'verel]. 1. William S -- 2. Henry S - Sachlikis, Stefanos - Sachs. 1. Simon S -- 2. Josef Ernst S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sacher-Masoch, Leopold von, österrikisk författare,
f. 27 jan. 1835 i Lemberg, d. 9 mars 1895 i Lindheim,
speciminerade 1855 för docentur i historia vid
högskolan i Graz, men lämnade snart den lärda banan,
för att egna sig uteslutande åt vitterheten. Hans
område var så godt som uteslutande patologiska
kärlekshistorier; särskildt gärna sysslade han med
den sjukliga form af könsdrift, som efter honom
kallats masochism (se därom Sadism).
Af hans arbeten kunna nämnas som de mest kända första
delen af en novellcykel,
Das vermächtnis Kains (1870–77),
Falscher Hermelin (1873),
Russische dorfgeschichten (1873–74),
Liebesgeschichten aus verschiedenen jahrhunderten (1874) och
Judengeschichten (1878 ff.).
Ofta falla hans arbeten utanför skönlitteraturens
råmärken; i psykologisk vittnesgillhet äro de
emellertid till en viss grad öfverlägsna många högst
omtyckta verk. Några af S:s berättelser äro öfv.
till sv. Se Schlichtegroll, "S. und der masochismus" (1901). –
S:s hustru sedan 1873, Aurora von Rümelin, f. 1847
i Graz, skref under signaturen Wanda von Dunajew
berättelser och romaner och offentliggjorde 1906 den
hemska skildringen af sitt äktenskap,
Meine lebensgeschichte.

Sacheverell [səʃe’vərel]. 1. William S., engelsk
politiker, f. 1638, d. 9 okt. 1691, var förmögen
godsegare i Derbyshire, valdes 1670 till medlem af
underhuset och blef där en bland de djärfvaste
oppositionsmännen mot Karl II:s och hofvets
politik. Efter T. Oates’ (se d. o.) afslöjanden
(1678) om en förment katolsk sammansvärjning var
S. den förste, som framkastade tanken på konungens
broder Jakobs uteslutande från tronföljden. Han deltog
ej i det politiska lifvet under Jakob II:s regering
(1685–88), men invaldes efter statshvälfningen
1689 ånyo i underhuset och framträdde där som en
bland whigpartiets ledande män. S:s parlamentariska
vältalighet beundrades mycket af hans samtid. Jfr
G. Sitwell, "The first whig" (1894). – 2. Henry S.,
engelsk präst och politiker, f. omkr. 1674, d. 5 juni
1724, studerade i Oxford, där han 1701–13 var fellow
vid Magdalen college och 1708 blef teol. doktor. Han
gjorde sig som predikant i S:t Saviour’s (i Southwark)
bekant genom politiska predikningar och väckte 1709
oerhördt uppseende genom två predikningar, den ena
(15 aug.) hållen i Derby och den andra (5 nov.) i
S:t Paulskatedralen, i hvilka han på det häftigaste
utfor mot whigpartiet för de faror, hvarmed dess
politik enligt hans mening hotade kyrkan. Personliga
anspelningar i predikningarna mot ministern
S. Godolphin föranledde denne att genomdrifva ett
inskridande mot den djärfve predikanten, hvilken
därigenom kom att i den stora allmänhetens ögon
framstå som martyr. Beslut om åtal mot S. inför
öfverhuset för högförräderi (genom "impeachment")
fattades dec. 1709 af underhuset. Under rättegången
(febr.–mars 1710) förekommo häftiga gatuoroligheter;
domen lydde allenast på tre års suspension från
predikorätt, firades af S:s anhängare som en
seger och bidrog väsentligt till whigministärens
fall hösten s. å. Den nya toryministären gaf 1713
S. ett indräktigt pastorat, S:t Andrews i Holborn;
den fåfänge mannen dolde ej sitt missnöje med, att
belöningen ej blef ansenligare,

och råkade snart i långdragna tvister med sina församlingsbor.

1–2. V. S–g.

Sachlikis, Stefanos, nygrekisk (bysantinsk) diktare
i andra hälften af 1400-talet, från Kreta, som då
behärskades af venezianerna, en värdig pendang till
Depharanas (se d. o.). S. har författat två
"lärodikter", i hvilka den grånade syndaren under
förevändning att meddela goda råd åt en ung man
på ett sällspordt rått och groft sätt beskrifver
kurtisanernas lefnad och karaktärslyten. Jfr
K. Krumbacher, "Geschichte der byzantinischen
litteratur" (2:a uppl. 1897) och där anförda upplagor
af S:s verk och kommentarer därtill.

J. C.

Sachs. 1. Simon S., affärsman, f. 7 juni 1839
i Walldorf, Sachsen-Meiningen, d. 8 jan. 1907 i
Stockholm, där han bosatt sig 1855 och 1864 öfvertagit
sin svärfader J. Lejas affär, som han utvecklade till
den förnämsta i sitt slag. S. var en tid turkisk
generalkonsul och en af föreståndarna för mosaiska
församlingen i Stockholm. För att hedra honom och
hans hustru, Matilda (f. 1848, d. 1906), donerade
12 febr. 1907 hans son (se S. 2) och måg A. Thiel
400,000 kr. till Stockholms stad för inrättande af
illustration placeholder
Barnsjukhuset Simon och Matilda Sachs’ minne.

ett spädbarnssjukhus. Barnsjukhuset Simon och
Matilda Sachs’ minne
(se fig.), vanligen kalladt
Sachsska barnsjukhuset, utomordentligt vackert beläget
i Årstalunden, i stadsdelen Södermalm, uppfördes
(efter arkitekten I. Tengboms ritningar) och inreddes
för en kostnad af 346,000 kr., öppnades 9 mars 1911
samt har 54 platser för invärtes sjuka späda barn och
4 platser för medföljande mödrar. 1915 vårdades där
306 sjuka barn och intogos 55 mödrar (i flertalet
fall för att amma sina sjuka barn). Utgifterna
stego s. å. till 65,442 kr., inkomsterna till 5,507
kr. i afgifter för betalande patienter och 5,682
kr. i räntor af donationsmedlen. Flertalet patienter
vårdas således på kommunens bekostnad, öfverläkare är
alltsedan sjukhusets öppnande docenten vid Karolinska
institutet Harald Ernberg.

2. Josef Ernst S., den föregåendes son, affärsman,
f. 4 jan. 1872 i Stockholm, blef student där 1890,
egnade sig åt kommersiella studier i utlandet, blef
efter faderns tillbakaträdande chef för firman Josef
Leja och 1902 verkställande direktör i det då genom
sammanslagning af denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free