- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
307-308

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sacrilegia minuta puniuntur, magna in triumphis feruntur - Sacrilegium - Sacri ministerii adjunctus (adjunkt) lat. Se Sacrum ministerium - Sacri ministerii candidatus, lat. Sre Sacrum ministerium - Sacri ordines - Sacristitium - Sacro Bosco - Sacro monte - Sacrovir, Julius - Sacrum (Os sacrum), anat., korsben. Se Kors 3 och Människan, fig 15 - Sacrum collegium, lat., "det heliga kollegiet" d. v. s. kardinalernas församling (Se Kardinal) - Sacrum imperium Romanum nationis Germanicæ, lat. Se Heliga romerska riket af tyska nationen - Sacrum ministerium - Sacy [sasi], Louis Isaac le Maistre de - Sacy [sasi). 1. Antoine Isaac, baron Silvestre de S -- 2. Samuel Ustazade Silvestre de S

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stora bäras i triumf", ungefär detsamma som "små
tjufvar hänger man, stora låter man löpa", citat från
Seneca ("Epistolæ", 87, 20).

Sacrilegium (Crimen sacrilegii), lat., betecknade
redan på Ciceros tid en förgripelse på det heliga,
på tempel, altare, votivgåfvor o. s. v. Då kejsarens
majestät var heligt (det ligger redan i namnet
Augustus), var en missaktning visad honom äfven ett
sacrilegium. Sedan kristendomen blifvit allmännare
införd i romarriket, räknas störande af kyrkofrid,
kyrkostöld och småningom äfven våld mot biskopar och
präster till sakrilegiska handlingar. Sacrilegium
var ända till nyare tider belagdt med döds-
och andra svåra straff; numera bestraffas dylika
gärningar som fridsbrott eller religionsbrott (se
dessa o.). Kyrkstöld finnes i svensk strafflag
omnämnd såsom ett fall af kvalificerad stöld.
J. C.

Sacri ministerii adjunctus (adjunkt), lat. Se
Sacrum ministerium.

Sacri ministerii candidatus, lat. Se Sacrum
ministerium
.

Sacri ordines, lat., de heliga (kyrkliga)
ämbetena. Jfr Ordo 3.

Sacristitium, mlat., inställande af alla
gudstjänsthandlingar på grund af ett interdikt (se
d. o.)

Sacro Bosco [sä’kråu bå’skåli], Joannes de,
engelsk astronomisk författare, från Holywood
(Halifax), lefde i förra hälften af 1200-talet,
studerade i Oxford och var senare lärare i matematik
vid universitetet i Paris. Han skref ett arbete
Tractatus de sphæra mundi, som innehöll endast
utdrag ur Ptolemaios’, el-Battanis och andra äldre
astronomers skrifter, men intet själfständigt
nytt. Det kan endast ur den astronomiska
vetenskapens låga ståndpunkt under medeltiden
förklaras, att detta medelmåttiga arbete vann en
sådan utbredning och under flera århundraden intog
en så framskjuten ställning inom litteraturen som
knappast något annat astronomiskt arbete. Det utgafs
i en mångfald upplagor och kommenterades af en mängd
astronomiska författare. Flera af dessa upplagor
och kommentarer ha knappast något mera än namnet
gemensamt med S:s ursprungliga arbete, men under
långliga tider ansåg sig nästan hvar och en, som
skref öfver astronomiska ämnen, böra ha S:s namn på
titelbladet af sitt verk. Detta namns anseende hade så
inrotat sig, att ännu i slutet af 1600-talet arbeten
utkommo, hvilkas titel utsmyckats med detsamma.
B-d.

Sacro monte [sa’krå må’nte], it., "heliga berget",
ett i närheten af Varallo i italienska prov. Novara
beläget berg och vallfartsort med 46 kapell,
i hvilka den bibliska historien är framställd
genom väggmålningar af Gaudenzio, Ferrari m. fl.
(J. F. N.)

Sacrovir, Julius, gallisk upprorsman,
tillhörande en förnäm familj bland æduernas stam,
som år 21 e. Kr. tillsammans med Julius Florus
gjorde uppror mot Tiberius; Florus blef slagen,
men S. flydde till Augustodunum och lyckades samla
en här om 40,000 man; han blef dock snart besegrad
af romerske fältherren Cajus Silius. S. drog sig
med sina närmaste vänner undan till en landtgård,
där de dödade hvarandra.
J. C.

Sacrum (Os sacrum), anat., korsben, Se Kors 3 och
Människan, fig. 15.

Sakrum collegium, lat., "det heliga kollegiet",
d. v. s. kardinalernas församling (se Kardinal).

Sacrum imperium Romanum nationis
Germanicæ
, lat. Se Heliga romerska riket
af tyska nationen
.

Sakrum ministerium (förk. S. M.), lat., det heliga
predikoämbetet. – Sacri ministerii adjunctus
(adjunkt), pastorsadjunkt. – Sacri ministerii
candidatus
, prästkandidat.

Sacy [sasi], Louis Isaac le Maistre de, fransk
jansenist, f. 1613 i Paris, d. 1684, var medlem af
det ryktbara klostret Port-Royal (se d. o.) samt
egnade sig där åt undervisning och öfversättning
af klassiska verk. Mest bekant är han dock dels
genom en skrift (1654) mot jesuiterna, dels genom
ett stort fransk-latinskt bibelverk (32 bd,
1682-1706), dels genom en bibelöfversättning,
den s. k. "bible de Sacy", som förbjöds af Rom.
(Hj. H-t.)

illustration placeholder


Sacy [sasi]. 1. Antoine Isaac, baron Silvestre de
S., fransk orientalist, f. 21 sept. 1758 i Paris,
d. där 21 febr. 1838, fick 1781 en befattning
vid myntverket och utnämndes 1791 till en af
generalmyntkommissarierna, men lämnade sin
tjänst kort därefter, då revolutionen började
urarta, och slog sig i stället ner på landet i
och för sina forskningar. När École des langues
orientales vivantes upprättades 1795, mottog
S. en befattning som lärare i arabiska där, och
1806 utnämndes han till professor i persiska vid
Collège de France. Ryktet om hans föreläsningar i
orientaliska ämnen spred sig kring den lärda världen i
hela Europa. S. behandlade Orienten från alla möjliga
synpunkter: den arkeologiska, geografiska, historiska,
litterära, religiösa och filologiska. Sedan 1785
associerad led. af Académie des inscriptions, blef
han ord. medlem 1792 och utsågs 1833 till akademiens
ständige sekreterare. Dessutom deltog S. i det
kommunala och politiska lifvet: blef 1808 led. af
lagstiftande kåren, där han 1814 röstade för Napoleons
afsättning, samt utnämndes efter restaurationen
1814 till censor och till medlem af kommissionen
för den offentliga undervisningen. 1822 utsågs han
till förste president i den af honom själf och andra
s. å. grundlagda Société asiatique. 1832 utnämndes
han till pär af Frankrike och 1833 till konservator
för de orientaliska manuskripten i k. biblioteket i
Paris. Som orientalist hade S. den största betydelse,
ej allenast genom sina många skrifter, hvilka nästan
alla mer eller mindre verkade banbrytande, utan ock
genom sin lärarverksamhet, genom hvilken han gaf
fransmän, tyskar, engelsmän och ryssar impulsen till
orientaliska forskningar på olika områden. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:44 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free