Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sacy [sasi). 1. Antoine Isaac, baron Silvestre de S -- 2. Samuel Ustazade Silvestre de S - Sacz [så'tj], polsk namnform för Sandez (se d. o.) - Sada stad. Se Matsuye - Sá de Bandeira [-de bödei're], Bernardo - Sadão - Sada Yakko - Saddle mountain [sä'dl mau'ntin], bergstopp. Se Hoosac mountains - Saddleworth - Sadducéer. Se Fariséer - Sade [sad], Donatien Alphonse FranÁois - Sadel - Sadel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta arbeten äro: Principes de grammaire générale
(1799, ofta omtryckt), Chrestomathie arabe (1806,
2:a uppl. 1826-27), Grammaire arabe (1810; 2:a
uppl. 1831, 3:e uppl., utg. af Machuel 1904-05),
Relation de l’Égypte (1810), öfv. af ’Abd el-Latifs
arabiska arbete jämte kommentar, som anses vara
ett mästerverk, vidare en edition af den arabiska
texten till Bidpais fabler, Calila et Dimna (1816),
af Feridu-d-din ’Attars "Pendname" (persisk text
med fransk öfv. 1819) och Hariris "makamer" (arabisk
text och kommentar 1822, 2:a uppl., utg. af Reinaud
och Derenbourg 1847-53), en Anthologie grammaticale
arabe (1829) och Exposé de la religion des druses
(1838). Därtill kommer ett mycket stort antal artiklar
i flera olika periodiska publikationer, såsom "Notices
et extraits", "Journal des sa vants", "Journal
asiatique" m. fl. Se Reinaud, "Notice historique et
littéraire sur M. le baron Silvestre de Sacy" (1838),
och Chassinat, "Bibliothèque des arabisants français,
ser. I. S. de Sacy" (i "Publications de l’Institut
français d’archéologie orientale", Kairo 1905),
innehållande biografi öfver S. af H. Derenbourg,
fullständig bibliografi och aftryck af åtskilliga
uppsatser af S.
2. Samuel Ustazade Silvestre de S., den föregåendes
son, publicist, f. 17 okt. 1801 i Paris, d. där
14 febr. 1879, studerade juridik och praktiserade
några år som advokat, men egnade sig sedermera
h. o. h. åt journalistik och litteratur. 1828 blef
han medarbetare i "Journal des débats", där han
kvarstod i öfver 20 år, hvarunder större delen
af alla tidningens politiska inlägg författades
af honom. Han fick snart stadgadt anseende som
en af Frankrikes yppersta prosaister. 1843 blef
S. konservator och 1848 administratör för Mazarinska
biblioteket. 1854 efterträdde han Jay i Franska
akad. S., som mycket intresserat sig för och sysslat
med undervisningsfrågor, blef 1864 medlem af högsta
undervisningsrådet och understödde varmt Duruys
reformer på området. 1865 blef han senator. Han
utgaf Variétés littéraires, morales et historiques
(1861), en samling af hans bästa tidningsartiklar,
"Introduction à la vie dévote de François de
Sales" (1855), "Lettres spirituelles de Fénelon"
(1856) och "Lettres de m:me de Sévigné" (1864).
1. (K. V. Z.) 2. E. A—t.
Sacz [så’tj], polsk namnform för Sandez (se d. o.).
Sada, stad. Se Matsuye.
Sá da Bandeira [-do bödei’ro], Bernardo de, baron af
Bandeira, portugisisk statsman, f. 1795 i Santarem,
d. 1876 i Lissabon, deltog i revolutionsrörelsen
1820, kämpade 1822 för den fria författningen och
nödgades därför 1824 efter absolutismens seger gå
i landsflykt. S. återkom 1826 och slöt sig 1832
till dom Pedros anhängare. Som kommendant i Oporto
försvarade han staden mot dom Miguel och belönades
med baronisering. 1832—33 och vintern 1835—36 var
han sjöminister. Efter septemberrevolutionen 1836,
i hvilken S. ej deltog, var han ånyo till 1842
minister. Han bekämpade 1837 med framgång Saldanhas
och Terceiras upprorsförsök. 1846 trädde S. i spetsen
för den mot Saldanha riktade radikala resningen i
Oporto, drog 1847 med en
här mot Lissabon, men måste i Setubal ge sig
fången åt engelsmännen. Sina värdigheter, som S. då
beröfvades, återvann han snart genom den allmänna
amnestien. Som oppositionsledare i pärskammaren
spelade S. en betydande roll. S. återkom till makten
1856, var 1856—59 marin- och kolonialminister,
1860—64 krigsminister och april-sept. 1865,
juli 1868—maj 1870, aug. 1870—sept. 1871 på
nytt konseljpresident. Under denna sista epok
innehade S. äfven utrikesministerportföljen.
(E. N-nn.)
Sadão [sodö’o] l. Sado, fordom Callipus, flod
i Portugal, upprinner på Serra Caldeirão, flyter
i nordlig, nordvästlig och västlig riktning genom
Alemtejo och Estremadura, blir segelbar vid Alcacer
do Sal och faller ut i Atlantiska hafvet, i närheten
af Setúbal. Vid mynningen bildar floden ett bredt
æstuarium. Längd 150 km.
(J. F. N.)
Sada Yakko, japansk skådespelerska, f. d. geisha,
som uppträdde i Europa 1900 (världsutställningen i
Paris) och 1901 med en trupp, emot japansk sedvänja
sammansatt af män och kvinnor. Hennes af västerländsk
kultur påverkade spellista och hennes egen talang,
som saknade systematisk utbildning, gåfvo ingen rätt
föreställning om den japanska teaterns verkliga kynne.
Saddle mountain [sä’dl mau’ntin], bergstopp. Se Hoosac
mountains.
Saddleworth [sä’dlwoth], kommun i engelska
grefsk. York, vid Halifax. 12,605
inv. (1911). Bomullsindustri.
(J. F. N.)
Sadducéer. Se Fariséer.
Sade [sad], Donatien Alphonse François, grefve,
känd som markis de S., fransk romanförfattare,
f. 1740 i Paris, d. 1814, blef efter ett utsväfvande
ungdomslif häktad 1772 i Aix och dömdes till döden som
sodomit och giftblandare, men lyckades fly. Sedermera
fängslad, frigafs han under revolutionen och dog som
vansinnig på hospitalet Bicêtre. Lidande af sexuellt
vansinne (se Sadism), skref han ett icke obetydligt
antal groft osedliga romaner, teaterstycken samt en
dagbok, bland hvilka de mest karakteristiska äro
Justine ou les malheurs de la vertu (2 bd, 1791)
samt dess ännu förskräckligare fortsättning Juliette
(6 bd, 1798), Philosophie dans le boudoir (2 bd,
1793) och Les crimes de l’amour (4 bd, 1800). Litt.:
J. Janin, "Le marquis de S." (1835), O. Uzanne,
"Notes et documents", i uppl. af S:s Idées sur les
romans (1878).
J. M.
Sadel, kokk., bakersta ryggstycket af vissa matnyttiga
djur motsvarande rostbiffen (och "tjocka fransyskan")
hos oxen. Ordet användes i synnerhet om nämnda stycke
hos fåret ("hammelsadel", fr. salle de présalé),
rådjuret och svinet (där äfven orden carré eller
"fläskhare" användes om samma stycke). Äfven om
kalfven hör man stundom uttrycket. Sadeln stekes
hel eller half och serveras med olika såser. Vid
festmåltider brukas hammelsadeln ofta som "relevé".
Sadel, mus., den på stråkinstrumentens gripbräde,
strax framför snäckan befintliga lilla tvärlist
af ebenholts eller elfenben, hvarpå strängarna
hvila. Strängarna skola, då en violin af den spelande
hålles i riktig ställning, löpa vågrätt från stallet
till sadeln. Jfr Capotasto.
A. L.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
