Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salomos oden - Salomosorden. Se Ordnar (Abessinien), sp. 831 - Salomos ordspråk. Se Ordspråksboken - Salomos palats. Se Jerusalem, sp. 1367 och pl. I - Salomos predikare, oriktigt namn på Predikarboken (se d. o.) - Salomos psalmer - Salomos ring - Salomos sigill, bot. Se Convallaria - Salomos tempel. Se Jerusalem, sp. 1367 och pl. I - Salon [salå'], fr. Se Salong - Salon - Salona - Salonæ - Salong - Salongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Salomos orden-Salongen
502
ska bl. a. af Fr. Buhl i "Teol. tidsskrift",
III, 2 (1909-10) s. 98 ff.
E. S-e.
Salomos orden. Se Ordnar (Abessinien), sp. 831.
Salomos ordspråk. Se Ordspråksboken.
Salomos palats. Se Jerusalem, sp. 1367 och pl. I.
Salomos predikare, oriktigt namn på P r e d i-k ar
b o ke n (se d. o.).
Sa;lomos psalmer (S a l o m o s p s a 11 a r e), ett
(sannolikt först senare uppkommet) namn på en samling
på grekiskt språk affattade 18 psalmer, som uppstått
i Palestina vid den tid, då makkabéernas herradöme
där störtades genom den romerske fältherren Pompeius
(63 f. Kr.). Då ps. 2 känner Pompejus’ död, torde
författaren (eller författarna) ha lefvat omkr. år
70-45. Samlingen var länge känd endast till namnet
genom flera förteckningar öfver äldre kanoniska och
apokryfiska böcker, men sedan 1600-talet ha flera
handskrifter påträffats; den bästa editionen utgaf
s 1895 af 0. v. Gebhardt. Den grekiska texten röjer
sig tydligen vara öfversättning af ett hebreiskt
original. Förf. tillhörde säkert det fariseiska
partiet, hvilket var fientligt sinnadt mot de genom
Pompejus störtade makka-béerna. Dessa ha, enligt
äkta fariseisk uppfattning, genom sitt nationella
herradöme kommit många israeliter att glömma Israels
framtidshopp, ja, själfva velat realisera detta och
därmed förgripit sig på det heliga. Därför är deras
fall en af Israels Gud utförd berättigad dom. Emot
den karikatyrbild af Israels nationella härlighet,
som makkabéernas historia enligt de salomoniska
psalmernas förf. uppvisar, ställa dessa sitt
framtids-hopp till "Herrens smorde", Messias. Dennes
uppgift skall, enligt ps. 17-18, icke i första
hand åsyfta upprättandet af den nationella glansen,
utan framställandet af ett heligt och rättfärdigt
folk. Betydelsen af Salomos psalmer ligger däri,
att vi genom dem få en högst värdefull inblick i det
judiska fromhetslifvet och dess ideal på en tid, som
ligger rätt nära Jesu uppträdande. Se J. Lindblom,
"Senjudiskt fromhetslif enligt Salomos Psaltare"
(1909), där äfven svensk öfv. är lämnad till hela
samlingen. E. S-e.
Salomos ring, en magisk sigillring, hvartill enligt
sägnen Salomos makt öfver andarna var knuten. Från
judiska källor kom berättelsen härom till den
islamitiska sägenvärlden och vardt vida spridd (se
t. ex. Frödings dikt "Salomos insegel").
Salomos sigill, bot. Se Convallaria.
Sa’lomos tempel. Se Jerusalem, sp. 1367 och pl. I.
Salon [sal!7], fr. Se Salong.
Salon [salå7], stad i franska dep. Bouches-du-Khöne
(Provence), på östra sidan af La Crau (se Gr a
u). 10,072 inv. (1911; i hela kommunen 14,019). Staden
har flera gamla vackra kyrkor, af hvilka en innesluter
astrologen Nostradamus’ graf. Tillverkning och
utförsel af olivolja, tvål, papp och papper;
sidenväfveri. (J. F. N.)
Salöna. 1. Stad. Se Salonse. - 2. Stad. Ss A m f i
ss a.
Salönae (grek. 2aÄ.ä>rcu), Salöna, fornstad i
Dalmatien vid Adriatiska hafvet, som, sedan romarna
eröfrar landet, af dem gjordes (78 f. Kr.) till koloni
och kallades under kejsartiden Colonia
Marita Julia, senare Colonia Claudia Augusta Pia
Veteranorum. Tidtals synes staden ha haft annan
ställning än koloniens. Goter och avarer förstörde
den, och invånarna flyttade till det 14 km. därifrån
belägna Spalato (se d. o.). Af S:s ruiner, sådana
de framstå efter österrikiska utgräfningar 1818,
1824-27, 1842-50 och efter 1883 (sedan sistnämnda
årtal af Fr. Bulic), ha funnits en teater, en
amfiteater, lämningar af portar på stadsmuren,
en "stadsbasilika", badhus, vattenledningar,
förhistoriska föremål, mosaiker (hvaribland den
sköna med Sapfo och de nio sånggudinnorna) samt en
mängd andra produkter af konsthandtverk. Sannolikt
är, att S. var förbundet med hamnen genom murar. På
stadens plats ligger nu en by med omkr. 2,000 inv.
J- C.
Salo’ng (fr. salon, af it. salone, stor sal),
ett större och prydligt inredt rum, afsedt för
sällskapligt umgänge; sällskapsrum på fartyg (för-,
aktersalong); ett större rum, afsedt för åhörande
eller åskådande af konstnärliga prestationer
(konsertsalong, teatersalong o. s. v.); utställni
gssal för konstverk (konstsalong; se vidare Salongen);
umgängeskrets, som på bestämda dagar samlas till
litterär och estetisk, musikalisk eller vetenskaplig
underhållning ("hålla salong"; "salongerna" i Paris
under 1600-talet och upplysningstidehvarfvet på
1700-talet); i sammansättningar äfven brukadt om
rakstugor o. d. (raksalong, friser-, nianicure-salong
o. s. v.). Ordet brukas äfven om sällskapet,
publiken eller utställningsföremålen i en salong. -
Salongsliberal, som i sällskapslifvet rör sig med
liberala fraser, men saknar djupare politiska insikter
eller intressen. - Salongsmusik, mus.3 benämning på
sådana (piano-)kompo-sitioner, som mest innehålla
trivial grannlåt och äro afsedda för ytlig förströelse
samt vittna om förflackning af smaken hos tonsättare
och dilet-tanter. - Salongsmänniska, person, som vet
att röra sig med säker elegans i sällskapslifvet.
Salongen (fr. le Salon), det vedertagna namnet på
de stora utställningarna af modern konst i Paris,
har uppkommit däraf, att de af Académie royale
anordnade utställningarna 1699-1848 hade sin lokal
i nuv. Salon carré i Louvre (den allra första
utställningen, 1673, hade varit anordnad i Palais
royal). Fr. o. m. 1849 ha användts olika lokaler,
sedan 1855 i det då nybyggda Palais de l’Industrie
i Champs-Élysées och efter 1900 i det då nya Grand
palais på samma plats. Efter konstnärsschismen 1890
ha de båda konstnärsfraktionerna (seSecessionister)
hvar sin "salong". Den oppositionella gruppen -
Société nationale des beaux-arts - hade till en
början sin lokal i det till världsutställningen
1889 byggda och numera nedrifna konstpalatset
på Champ-de-Mars och kallas fortfarande ofta
"Champ-de-Mars-salongen". Namnet salong användes
i Frankrike äfven för andra konstnärsgruppers
utställningar (indepen-denter, humorister,
akvarellister, Union des femmes peintres
et sculpteurs m. fl.) och för den årliga
utställningen i okt. ("Salon d’automne"). De
officiella utställningarna egde rum på hösten
ända till 1817. Sedan 1852 ha de anordnats i april
eller maj årligen, undantagandes 1871 samt 1915 och
1916. Salongens öppnande var under lång tid årets
stora händelse inom den konstbildade världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
