Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samuelsson, Gunnar - Samukin. Se Samakin - Samuli S., pseudonym. Se Suomalainen, K. G. S. - Samum - Samundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Samukin-Samundervisning
614
wicklungsgeschichte der blilten einiger Bicornes-typen
(1913) innehåller histologiska cch embryo-logiska
undersökningar, som med framgång användas för
växtsystematiskt ändamål; bl. a. har S. på så sätt i
nämnda afh. uppvisat släktskapen mellan empetracéer
och ericacéer. C. Lmn.
Samukin. Se S a m a k i n.
Sa’muli S., pseudonym. Se Suomalainen, K. G. S.
Samum L Bahd-Samum (af beduinerna kallad sambuli,
af turkarna samieli, af arab. samm, gift) kallas i
Arabien, Syrien och nordvästra Indien den brännande
heta vind, som företrädesvis under juni-aug. blåser
från dessa länders öknar. Ehuru utan några giftiga
beståndsdelar, är samum genom luftens ytterliga
torrhet och den mängd sand den medför farlig för både
människor och djur. Jfr C h a m s i n och Harmattan.
Samundervisning i ordets allmänna bemärkelse
betyder en för lärjungar af olika slag gemensam
undervisning, t. ex. gemensam undervisning för
lärjungar af olika årsklasser eller (någon gång)
från skilda samhällslager, den senare stundom
kallad social samundervisning. Frågan om den sociala
samundervisningen sammanfaller till väsentlig del
med frågan om jolkskolan som bottenskola (se denna
art. i Suppl.). Som teknisk term används ordet
samundervisning mestadels i betydelsen af en för
gossar och flickor gemensam undervisning, och i denna
betydelse tages ordet i denna artikel.
Ursprungligen var den offentliga undervisningen i
allmänhet afsedd för det manliga könet. Småningom
uppkom den frågan, huruvida och i hvilken utsträckning
kvinnor borde kunna bli delaktiga af den bildning
och erhålla tillträde till de lefnads-banor, som af
ålder varit förbehållna männen. När så meningarna
enats därom, att ett visst slag af skolbildning
skulle vara tillgängligt äfven för kvinnor,
inställde sig den frågan, huruvida den för sådant
ändamål anordnade undervisningen skulle meddelas i
för gossar och flickor gemensamma skolor, samskolor,
eller i skilda goss- och flickskolor, särskolor. En
fråga är, huruvida exempelvis kvinnor skola kunna
erhålla tillträde till folkskol-lärarbanan eller till
läkarbanan. Där denna fråga besvaras med ja, blir det
en sekundär fråga, huruvida folkskoleseminariernas
och de medicinska fakulteternas undervisning skall
vara för båda könen gemensam eller icke. Den förra
frågan är ett öfvervägande socialt spörsmål, som
ingår som ett moment i den s. k. kvinnofrågan
(se Kvinnorörelsen). Den senare frågan är ett
öfvervägande pedagogiskt spörsmål, den egentliga
s. k. samskolefrågan. I diskussionen pläga dessa
båda frågor sammanblandas, och det är rätt vanligt,
att uppfattningen i den sociala frågan om kvinnans
likställighet med mannen i förvärfshänseende blir
bestämmande för uppfattningen i den egentliga
samskolefrågan. Det är icke nödvändigt, att så
är. Ty äfven utan en sådan likställighet kan
samundervisningen visa sig praktisk och nyttig,
och äfven om man utgår från könens likställighet
i nyssberörda hänseende, följer icke däraf, att
det åtminstone delvis gemensamma mål, som då måste
uppställas för mannens och kvinnans skolbildning,
skall nås på samma vägar.
Då emellertid skolan är på samma gång en kul-
turprodukt och ett kulturmedel, är det helt naturligt,
att svaret på samskolefrågan liksom på så många
andra pedagogiska frågor blir beroende på djupare
liggande samhälleliga åskådningar och andra för
kulturen bestämmande faktorer. Sålunda ter sig
samskolefrågan annorlunda i de romanska än i de
germanska länderna med deras olika uppfattning om
förhållandet mellan könen. I de romanska länderna
förekommer i allmänhet samundervisning endast på det
tidigaste folkskolestadiet i vissa mindre samhällen. I
de germanska länderna har samskolan en vida större
utbredning. Den utgör sålunda den förhärskande
skolformen på större delen af folkskolans stadium,
och på den sekundära undervisningens område förekomma
samskolor i bl. a. Sverige, Norge och Danmark,
i hvilka två senare länder statsläroverken, äfven
de, som dimittera till studentexamen, och ett stort
antal enskilda och kommunala skolor äro samskolor. -
I äldre samhällen och i samhällen, där traditionen
från fordom spelar en större roll, har samskoleidén
svårare att slå igenom än i nyare samhällen eller
i samhällen, där den demokratiska uppfattningen med
sina nivelleringstendenser trängt igenom. Sålunda har
samskolan en större utbredning i de skandinaviska
länderna än i Tyskland och England. Ett typiskt
exempel i detta afseende utgöra Nord-Amerikas förenta
stater, som äro samskolans förlofvade land. Men
äfven där gör sig en skillnad gällande mellan äldre
och yngre stater. I de förra äro särskolor oftare
förekommande än i de senare. - En faktor, som varit
i mycket hög grad bestämmande för samskoleidéns
utbredning, är ekonomien. För mindre samhällen med
små resurser är det lättare att uppehålla en samskola
än två med hvarandra parallella särskolor. Det är de
ekonomiska omständigheterna, som tvungit de romanska
länderna att i viss, om ock ringa utsträckning
acceptera samskolan, och dessa omständigheter torde
i väsentlig grad ha medverkat till sam-skolidéns
utbredning i de skandinaviska länderna, äfvensom i
Finland. Ekonomien spelar en särskildt framträdande
roll, då det gäller frågan om samundervisning vid en
del fackskolor, särskildt de högre fackskolorna och
universiteten. Dessa institutioner draga så stora
kostnader, att staterna i allmänhet icke anse sig
ha råd att parallellt med de af gammalt befintliga
högskolorna upprätta enkom för kvinnor afsedda
högskolor. På grund däraf är vanligen frågan om
samundervisning vid högskolorna i realiteten afgjord
i och med att rätt till högskolebildning tillerkännes
kvinnor. Det bör i detta sammanhang erinras om, att
vid fackskolorna den allmänna uppfostringssynpunkten,
som spelar en dominerande roll i samskolefrågan,
träder tillbaka för själfva yrkesundervisningen,
särskildt den vetenskapliga yrkesundervisningen,
som knappast torde behöfva eller kunna moolifieras
med hänsyn till de olika könens egenart.
En redogörelse för samundervisningens utbredning
i främmande länder är lämnad i läroverkskommitténs
betänkande 1902, band II, sid. 423- 429. I Sverige
är, som nämnts, samundervisning regel å folkskolans
stadium. Dock pläga ofta folkskolans äldre lärjungar,
där lärartillgången sådant medger, skiljas åt
i särskilda för gossar och för flickor afsedda
klasser. Bland de sekundära skolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
