- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
615-616

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samundervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

615

Samundervisning

616

äro statens högre allmänna läroverk, 20 af statens
realskolor och ett fåtal högre enskilda skolor
särskolor för gossar, de enskilda högro flickskolorna
i allmänhet särskolor för flickor, med undantag
dock för de förberedande klasserna, där gossar och
flickor undervisas gemensamt, samt 19 af statens
realskolor, de kommunala och enskilda mellansko-lorna
och flertalet högre enskilda skolor samskolor. 1913
utgjorde lärjungeantalet i samtliga nu nämnda skolor,
de förberedande klasserna oräknade, 45,236, hvaraf
27,250 gossar och 17,986 flickor. Af samtliga
dessa lärjungar undervisades 36,045 (80 proc.) i
särskolor och 9,191 (20 proc.) i samskolor. Af
samtliga 27,250 manliga lärjungar undervisades
22,067 (81 proc.) i särskolor och 5,183 (19 proc.) i
samskolor. Af samtliga 17,986 kvinnliga lärjungar
undervisades 13,978 (78 proc.) i särskolor och 4,008
(22 proc.) i samskolor. Af samtliga lärjungar i
skolor för högre allmänbildning undervisas alltså
i rundt tal en femtedel i samskolor. Samskolans
förekomst på den sekundära undervisningens
område har i Sverige sin hufvud-sakliga grund
i ekonomiska skål. Dock finnas några enskilda
högre skolor, som upptagit samskoletanken som
ledande pedagogisk princip. Äldst bland dessa, ja,
den första skola i den skandinaviska Norden, där
samundervisningen uppställts som den naturligaste
och för ungdomens karaktärsutveckling lämpligaste,
är den 1876 upprättade Palmgrenska samskolan (se
Palmgren, K. E.). - Hvad angår den fackbildning,
som är tillgänglig för såväl kvinnor som män, äro
de för sådant ändamål inrättade läroanstalterna
i allmänhet samskolor. Folkskoleseminarierna äro
emellertid särskolor. Vid universitet och högskolor
är undervisningen gemensam för kvinnor och män.

Diskussionen i samskolefrågan har icke gett något
alla öfvertygande svar, beroende bl. a. därpå, att
vår erfarenhet om samundervisningens verkningar,
af hvilka somliga måhända först efter generationer
bli skönjbara, är för liten och vår kännedom om
människonaturen och de af könsdifferensen betingade
skiliaktigheterna i densamma otillräcklig. I några
punkter torde emellertid meningarna i vårt land börjat
enas. Sålunda synes det vara ganska allmänt erkändt,
att de betänkligheter, som från moralisk synpunkt
rests emot samskolan, visat sig ogrundade. Någon
starkare opposition plägar ej förmärkas, när
det framhålles, att samvaron mellan gossar och
flickor i gemensamt dagligt arbete är egnad att
bibringa dem en sundare uppfattning af hvarandra som
könsvarelser och särskildt att skingra den nimbus,
med hvilken de manlige lärjungarnas erotiska fantasi
eljest plägar omge det motsatta könet. Någon vidare
meningsskiljaktighet torde ej heller råda därom, att
flickorna med afseende på framsteg i studier reda
sig rätt väl i täflan med de manlige kamraterna,
beroende bl. a. på deras större ambition och deras
snabbare mentala utveckling under en del af den
s. k. öfver-gångsåldern. Och där flickorna anses
behöfva någon lindring i skolarbetet, är detta
behof ej större, än att det kan tillgodoses genom
mindre jämkningar i undervisningsplanen. Däremot
gå meningarna isär i den frågan, huruvida den
assimilerande inverkan, som samskolans lärjungar
utöfva på hvarandra, är af godo eller ondo. Samskolans
vänner

betrakta den utjämning i afseende på de psykiska
könsdifferenserna, hvari samundervisning resulterar,
som en fördel. Att exempelvis gossarna tillegna
sig ett mera hyfsadt sätt och mildare seder och att
flickorna få något af gossarnas käckhet och hurtighet,
detta är enligt denna uppfattning en förtjänst hos
samskolan. Samskolans motståndare åter betrakta
denna utjämning, hvarigenom det manliga elementet
förkvinnligas och det kvinnliga elementet förmanligas,
som en degenerationsförete-else, i sin mån bidragande
till en ytterligare sänkning af äktenskapsfrekvensen
och nativiteten. För att bilda sig en mening i
denna fråga fordras en längre tids erfarenhet af
samundervisningen än den vi f. n. äro i besittning
af. Härvid bör emellertid icke förbises, att hela
kulturutvecklingen, oberoende af samskolan, håller på
att föranleda en förändring af det manliga och det
kvinnliga idealet, som, till det yttre åtminstone,
ter sig som en femininisering af männen och en
maskulini-sering af kvinnorna. Huruvida sådant tyder
på degeneration, denna svåra fråga kan här förbigås,
då den ifrågavarande företeelsen icke kan läggas
samskolan till last. Därtill är samskolan i Europa
för ung och för litet utbredd. - Mycket beaktad
är också den invändningen mot samundervisningen,
att det, med hänsyn till de båda könens psykiska
skiljaktigheter och olika ställning i lifvet,
knappast är möjligt att anordna denna undervisning
så, att därvid behörig hänsyn tages till deras olika
förutsättningar och behof. Denna invändning kan
gif-vetvis icke gälla det lägre skolstadiet. Där
äro de af könsskillnaden betingade olikheterna
mindre framträdande, och undervisningen har där
en allmänt förberedande karaktär. Men i samma mån
gossar och flickor växa till, i samma mån börja de
lägga i dagen påtagliga olikheter. De skilja sig
åt i tycke och smak, håg och fallenhet, lekar och
sysselsättningar. Dessa differenser, som torde vara
yttringar af djupare liggande själsliga olikheter,
måste en undervisning, som går ut på en allsidig
utveckling af hela personligheten, lämpa sig efter
och respektera. För en skola, som sätter sig ett
högre mål före än bibringandet af ett visst kvantum
kunskaper och en viss grad af intellektuell träning,
måste samundervisningen på det högre stadiet i hvarje
fall bli en mycket kräf vande uppgift. Svårigheterna
ökas, om skolan skall tillgodose det numera allmännare
krafvet på en praktisk undervisning på sådant sätt,
att det praktiska momentet icke blir ett löst bihang
till undervisningen, utan sätter sin prägel på det
hela. I den högre kvinnobildningen måste i sådant
fall hvad som kan sammanfattas under benämningen:
husligt arbete få en centralare ställning, detta
alldeles oberoende däraf, att endast en del af
lärjungarna kommer att bli husmödrar. Till stöd
för denna uppfattning kan anföras, att den högre
gosskolan (realskolan) och den högre flickskolan,
som utvecklat sig oberoende af hvarandra, förete
betydande olikheter i afseende å klassantal,
undervisningsplan och organisation i det hela samt
att, då på sin tid tendenser gjorde sig gällande att
inpressa den högre flickskolan i realskolans former,
hela flickskolevärlden reagerade däremot, allt under
framhållande att den högre kvinnobildningen skulle
bli lidande därpå. Och den utveckling, som den
högre flick-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:45 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free