- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
665-666

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandrart, Joachim von - Sandraudiga - Sandref, Sandrefvel, geogr. Se Bank 3 och Ref - Sandreuter [-rö'jter], Hans - Sandringham [sä'ndrinem]. Se Kings Lynn - Sand-River-konventionen [sä'nd rive-]. Se Kapkolonien, sp. 867 - Sandrullingar, zool. Se Piparsläktet - Sandräknaren. Se Archimedes, sp. 1386 - Sandrör, bot. Se Calamagrostis och Gramineæ, sp. 100 - Sandsenap, bot. Se Diplotaxis - Sandseryd - Sandsfjorden. Se Sand - Sandshavn. Se Sande 2 - Sandsjak, rättare sandjak (se d. o.) - Sandsjö, socknar. Se Norra Sandsjö och Södra Sandsjö - Sandskäddan, zool. Se Flundresläktet - Sandslipade stenar - Sandsnäcka (Mya arenaria), zool. Se Mya - Sandspitze, bergstopp. Se Gail - Sandsta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

665

Sandraudiga- Sandsta

666

utmärkte honom med beställningar och Velasqu0/
förvärfvade en hans målning för spanske konungens
räkning. Efter ett kort uppehåll i Frankfurt vistades
han från 1635 i Amsterdam, där han mottog en mängd
porträttbeställningar och var högt uppburen, slog
sig 1647 ned i München, men öfver-flyttade 1649
till Niirnberg, där han 1650 fullbordade sin stora
målning Fredsbanketten, nu i Niirnbergs rådhus och
med sina femtio porträtt i helfigur ett ganska
framstående konstverk, ehuru den ej kan uthärda
jämförelsen med samtida holländska framställningar i
samma art, t. ex. B. van der Helsts. Men pfalzgrefve
Karl Gustaf, som skänkte arbetet till Niirnberg, var
mycket belåten därmed, betalade artisten 2,000 gulden
därför och förärade honom dessutom en guldkedja om
200 dukater. Kort därpå kallades S. till Wien, där
han fick porträttera kejsaren och dennes närmaste och
blef mycket firad. På sitt slott i Stockau mottog
S. (hvars bana påminner om Kubens’) besök af den
store konstsamlaren ärkehertig Leopold Vilhelm och
andra högheter och lefde där själf som en furste,
omgifven af konstskatter och böcker, korresponderande
med kejsaren och andra furstar, som öfverhopade honom,
den vidt prisade mästaren, med ynnestbevis: dogen
af Yenezia utnämnde honom till riddare af S. Marco,
pfalz-grefven af Neuburg gjorde honom till furstligt
råd, o. s. v. Sitt slott sålde han emellertid 1660,
flyttade till Augsburg och var sedan 1672 bosatt
i Niirnberg, verksam som direktör för därvarande
konstakademi. - S:s stora berömmelse hos samtiden som
målare har af eftervärlden mycket reducerats. Bäst
bland hans bevarade målningar äro de under holländskt
inflytande utförda, särskildt hans porträtt, mindre
tillfredsställande hans allegorier och historiska
framställningar i italiensk stil. Eikast företrädd är
S. i Amsterdams Rijks-museum och i kejs. hofmuseet
i Wien. Till hans yppersta porträtt hör bilden
af Vossius (i Amsterdams universitet). Ett duktigt
konterfej är äfven pfalzgrefven Karl Gustaf till häst
(dat. 1650, på Skokloster) och ett godt porträtt
Samuel Coster (i den forna Bondeska samlingen på
Säfstaholm). Friska, realistiska genrebilder äro
de allegoriska styckena Februari, Mars, Augusti
och November (i Bondeska samlingen på Eriksberg),
framställande en fiskmånglerska, en kock, en skördeman
och en jägare - resterna af en serie, "Årets tolf
månader", som på sin tid af M. G. De la Gardie köptes
från Louis De Geer och som äro varianter af en annan
serie i Schleissheims museum. - Större betydelse än
som målare och kopparstickare har S. som författare
till det stora, rikt illustrerade verket Teutsche
akademie der edlen bau-, bild- und mah-lereikiinste
(1675; kritisk uppl. af Sponsel 1896), som med
alla sina brister - han var en ensidig, inbiten
akademiker - har stor betydelse som konsthistorisk
källskrift, tack vare S:s uppteckningar från sitt
långvariga umgänge med tidens yppersta konstnärer. Se
monografi af Kutter (1907). - S:s brorson, Jakob
van S. (1630-1708), var kopparstickare, likaledes
dennes barn, J a-hann Jakob (1655-98) och Susanna
Maria (1658-1716) m. fl. medlemmar af familjen.
O. G-£. Sandraudiga, forngermansk gudinna, nämnd på

en sten med latinsk inskrift i Nord-Brabant i Holland,
nu i museet i Leiden, hvilken "tempelmenigheten"
tillegnat henne. Namnet betyder "hon, som rödfärgar
sanden", hvarför Sander uppfattar henne som en
stridsgudinna, R. M. Meyer som skaparinnan af den
röda sandstenen. B-o.

Sandref, S an d re f ve l, geogr. Se Bank 3 och Ref.

Sandreuter [-röster], Hans, schweizisk målare, f. 1850
i Basel, d. 1901, började som litograf, studerade
måleri i Neapel och Mimenen, vistades som Böcklins
elev i Florens 1874-77, därefter i Paris till 1880
och från 1885 mestadels i sin födelsestad. Han gjorde
sig känd som skicklig efterbildare af Böcklin, men
utvecklade sig småningom till själfständighet. Hans
figurmålningar behandla sådana ämnen som Dolce far
niente, Källan, Landtlig fest, Ungdomsbrunnen,
Himmelens port och Basels grundläggning. S:s
landskap äro kraftiga, färgstarka och ha en nobel
dekorativ hållning. Han utförde äfven fresker och
kartonger för glasfönster. S. är representerad i
museer i Basel, Bern, Zürich, Dresden m. fl. st.
C-g N.

Sandringham [Wndrirpm]. Se Kings Lynn.

Sand-River-konventionen [sä7nd ri^)-]. Se Kapkolonien,
sp. 867.

Sandrullingar, zool. Se Pip a rsl ak t e t.

Sandräknaren. Se Archimedes, sp. 1386.

Sandrör, bot. Se Calamagrostis och Gr a m i ne se,
sp. 100.

Sandsenap, bot. Se Di p lo ta xis.

Sandseryd, socken i Jönköpings län, Tveta härad,
5,232 har. 1,367 inv. (1915). S. utgör ett pastorat
i Växjö stift, Tveta kontrakt.

Sandsfjorden. Se Sand.

Sandshavn. Se Sande 2.

Sandsjak, rättare san d Jak (se d. o.).

Sandsjö, socknar. Se Norra Sandsjö och Södra Sandsjö.

Sandskäddan, zool. Se Flundresläkte t.

Sandslipade stenar (V i n d s l i p a d e
1. Vind-nötta stenar), geol., stenar, som genom af
vinden framdrifven sand blifvit på två eller flera
sidor nötta och slipade, ofta i så hög grad, att en
mer eller mindre jämn och skarp kant uppstått, där
två slipade sidor stöta intill hvarandra. Man har
funnit, att de tydligast slipade ytorna på sådana
stenar äro vända vinkelrätt mot de väderstreck,
från hvilka de på platsen förhärskande vindarna
komma. - Sandslipade stenar finnas inom Sverige,
så vidt man känner, i Skåne och Halland samt på
Gottland. De träffas på ytan af öppet liggande
sandmarker. Det har också påvisats, att flera
bland stenarna i ett vid Lugnas i Västergötland
förekommande konglomerat, som tillhör den kambriska
tidens sandstensaflagring, äro på liknande sätt
slipade, och de antyda således, att äfven de en
gång legat blottade i dagen utan vattenbetäckning.
E- E-

Sandsnäcka (Mya arenaria), zool. Se Mya.

Sandspitze, bergstopp. Se Ga il.

Sandsta, elektriskt smältverk för tillverkning af
elektrokali och kiseljärn, i Norrbärke socken,
Kopparbergs län, vid Hagge järnvägsstation,
tillhör Lars Yngström och anlades 1911 som en
experimentanläggning för att tillgodogöra kalihalten i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free