- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
879-880

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svalkas - Savolaksare - Savolaksbrigaden - Savolaks infanteriregemente - Savolaks jägarregemente - Savolaksmetoden - Savoldo [-vå'ldå], Gian Girolamo - Savona

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skydd emellertid Erik Axelsson Tott 1475 på ryskt
område uppfört Nyslotts fäste, Olofsborg, under
Sverige. Genom fredsfördraget i Åbo 7 aug. 1743
delades S. åter mellan Sverige och Ryssland sålunda,
att södra delen, till och med nyssnämnda fäste, kom
under Ryssland. Då Viborgs län 1811 återförenades med
det öfriga Finland, återkom denna del af S. till det
öfriga landskapet.
A. G. F.

Savolaksare (fi. savolaiset), den finska stam, som
bebor hufvudsakligen Savolaks, norra (finska) Karelen,
delar af norra Tavastland och af sydliga Österbotten
(framför allt Kajana härad), är egentligen af
jämförelsevis ungt datum, uppkommen som den är genom
i Finland försiggången sammanblandning af kareler
och tavaster. Denna härkomst tyckes spegla sig också
i folkkaraktären. Savolaksaren är intelligent och
vetgirig, allvarlig, men gladlynt, mediterande – en
god jordmån för pietismen, hvars mest framstående
bonderepresentanter varit från Savolaks –, han är
långsam i sitt görande och låtande, men ihärdig
och seg, älskar ej stora hopträngda byar, utan
bygger gärna sin gård på afstånd från andras,
på någon höjd eller sluttning med löfskog och
nära vatten – förr med afseende på möjlighet till
svedjebruk. Savolaksiska dialekten, som utmärkes genom
rika, klangfulla vokalljud, anses som den vackraste
af de finska dialekterna och eftersträfvas därför
äfven i finska talspråket. – I Finlands historia
har savolaksaren fått en särskild betydelse på
grund af den företagsamhet och den allt trotsande
seghet, med hvilka han utfört ett fruktbringande
kolonisationsarbete i det inre Finlands ödemarker och
på gränsen mot Ryssland, ja till och med utom Finlands
gränser. Största delen af de s. k. "skogsfinnarna",
hvilka på 1600-talet, en mindre del kanske litet
tidigare, sökte sig nya boplatser, goda svedje-
och jaktmarker samt gifvande fiskevatten i
det inre af Sverige, hufvudsakligen i Värmlands
skogar, och i till detta landskap angränsande
delar af Norge, är af savolaksiskt ursprung.
K. F. K.

Savolaksbrigaden bildades 1775 af de i östra Finland
förlagda trupperna såsom en särskild truppenhet, af
sedd i första hand till östra riksgränsens försvar. I
brigaden ingingo Savolaks infanteriregemente,
Savolaks jägarkår, Rautalampi kompani af
Tavastehus regemente, indeladt som en lätt bataljon,
Kymmenegårds bataljon (utgjorde återstoden af Viborgs
infanteriregemente efter frederna i Nystad och Åbo),
Karelska dragonregementet och tre i Finland förlagda
skvadroner af Lätta dragonerna (sedermera Lifgardet
till häst). Brigadens förste chef blef den sedermera
i rysk tjänst öfvergångne G. M. Sprengtporten,
hvilken med sin skicklighet och viljekraft gjorde
brigaden till en verklig elittrupp. Flera gånger
upplöst och åter förenad, utgjordes brigaden vid
krigsutbrottet 1808 af Savolaks infanteriregemente,
Savolaks fotjägarregemente, hvartdera på fyra
bataljoner om två kompanier, Karelska jägarkåren
(uppsatt 1789), två bataljoner om två kompanier,
Karelska dragonregementet, två skvadroner och ett
artillerikompani (uppsatt 1805) med åtta trepundiga
kanoner, tillika med vargering uppgående till 3,484
man med 147 officerare. Brigaden stod sedan 1806 under
befäl af öfversten grefve J. A. Cronstedt,
tillika chef för Savolaks infanteriregemente. Brigaden
deltog med utmärkelse i hela kriget i Finland och
i Västerbotten 1808-09, och dess spillror voro
med, när v. Döbeln 8 okt. 1809 i Umeå aftackade
de finska trupperna. Några "preciösa kvarlefvor"
ingingo i de båda finska fältbataljoner, som gjorde
garnisonstjänst i Umeå och Gäfle och upplöstes i
jan. 1810. Brigaden och dess män äro tecknade af
Aminoff, "Relation om f. d. Sawolaksbrigadens af
Kongl. Finska arméen deltagande i 1808-09 årens
fälttåg i Finland och Vesterbotten" (1839), af
J. J. Burman, "Relation om Savolaksbrigadens
operationer under 1808 och 1809 års krig" (1865),
samt af E. S. Tigerstedt, "Biografiska anteckningar
om Savolaxbrigadens män 1808- 1809" (1908).
C. O. N.

Savolaks infanteriregemente förekommer redan i
den äldsta tid, då ordnade finska trupper började
uppsättas. Enligt indelningsverket utgjorde det
ett regemente med 1,037 nummer och åtta kompanier,
roteradt inom Savolaks. Efter freden i Åbo (1743)
minskades dess styrka till 954 nummer. Dess
mötesplats var S:t Michels malm. Regementet ingick
i Savolaksbrigaden (se d. o.).
C. O. N.

Savolaks jägarregemente l. S. fotjägarregemente
uppsattes genom värfning 1745 (manskapet
hemförlofvadt mellan mötena) till en styrka af 600
man, delade mellan sex kompanier. Regementet ökades
1804 till 1,330 man i tio kompanier och minskades
1805 vid artillerikompaniets bildande till 1,200 man
i åtta kompanier. Regementet ingick i Savolaksbrigaden
(se d. o.).
C. O. N.

Savolaksmetoden, en genom k. förordn. 28 juni
1775 för skattläggningars verkställande i Savolaks
och Karelen stadgad skattläggningsmetod, afseende
skogars beläggande med skogsränta, hvilken metod i
vissa fall skolat på grund af särskilda bestämmelser
tillämpas vid skattläggning å skogar äfven i Sverige,
bl. a. beträffande de till stockfångst åt sågverk i
de norra länen upplåtna skogstrakterna, till de delar
dessa ej varit af beskaffenhet att böra indelas till
hemman.
C. v. O.

Savoldo [-vå’ldå], Gian Girolamo, italiensk målare
af brescianska skolan, f. omkr. 1480 i Brescia,
d. efter 1548, var elev af Fioravante Ferramola
och rönte under fortsatta studier ett blandadt
venezianskt och florentinskt inflytande. Mest
anslöt han sig dock till den venezianska skolan,
stående mellan dess äldre och senare epoker, lånade
af Giorgione, Palma Vecchio och Lorenzo Lotto deras
kraftiga färger, af Bonsignore och Giovanni Bellini
deras okonstlade naivitet. Han var verksam i Brescia,
Florens, Treviso och Venezia. Betecknande för hans
kyligt förnäma konst är altartaflan i Brera i Milano,
Jungfru Maria uppenbarande sig för fyra helgon. Han
var jämte Romanino och Moretto Brescias förnämste
af den venezianska skolan influerade konstnär.
O. G-g.

Savona [-va-], stad i italienska prov. Genua,
vackert belägen vid Genuabukten och kustbanan
Genua-Ventimiglia. 50,169 inv. i hela kommunen
(1911). Hamnen är liten, men säker och tryggad af ett
på en klippa i hafvet uppbyggdt fäste samt ett nyligen
anlagdt fort jämte batterier v. om staden. S. skyddas
i öfrigt af det vid Vado, 5 km. s. v. om S., nybyggda
fortet Lorenzo Stefano och moderniserade äldre fortet
Capo di Vado samt 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:05 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free