- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1181-1182

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schröder [skrö-], Kaspar - Schröder [skrö-], en från Mecklenburg härstammande släkt - Schröder [skrö-], Georg Engelhard - Schröder [skrö-], Johan Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fullbordadt. I början af 1700-talet utförde han ett
par altaruppsatser i tidens smak i Vimmerby kyrka
(omkr. 1704) och i Rättvik (1705), båda med den
uppståndne Kristus som hufvudfigur och som sidofigurer
två änglar. 1706 fullbordade han en prydlig dopfunt,
som skänktes till Kungsholms kyrka af änkefru
Guthermuth. De fyra evangelisterna, som bilda
sidogrupper till själfva funten, ha energiskt hållna
karaktärshufvud och svallande, rika draperier. 1709
påbörjade han Kalmar domkyrkas altare med pompöst
bildhuggeri i relief och friskulptur. S. är därjämte
upphofsman till en dekorativt högst effektfull byst
i marmor af Karl XI (1695, Uppsala universitet).

G–g N.

Schröder [skrö-], en från Mecklenburg härstammande
släkt, hvaraf tre medlemmar som biskopar skaffat
sig berömmelse. 1. Herman S., f. 1676 i Uddevalla,
d. 1744 i Kalmar, studerade i Lund, tjänstgjorde sedan
vid gymnasiet och domkyrkan i Göteborg, var 1716 som
fältsuperintendent med på det norska fälttåget samt
utnämndes 1717 till kyrkoherde i Uddevalla, 1718
till kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm
och 1729 till biskop i Kalmar. Han utnämndes till
teologie doktor i Uppsala 1732. Han var en nitisk och
samvetsgrann man med starkt konservativ läggning,
kraftigt uppträdande mot den dippelska rörelsen.

– 2. Göran Klas S., den föregåendes son, f. 1714
i Göteborg, d. 1773 i Karlstad, blef 1739 lektor
vid Kalmar gymnasium samt förordnades 1742 till
hofpredikant, 1748 till öfverhofpredikant och
1751 tillika till pastor primarius i Stockholm,
hvarjämte han s. å. blef kronprinsens och
1753 arfprinsarnas lärare i teologi. Från sin
befattning som öfverhofpredikant entledigades
han 1756. S. utnämndes 1770 till superintendent i
Karlstads stift och 1772 till biskop där. Alltifrån
1752 var han vid riksdagarna led. af prästeståndet,
i hvars öfverläggningar han med ifver deltog. Dessutom
användes han mycket i kommunala värf. Teol. doktor
blef han 1752. Hans barn adlades 1759 med namnet
Schröderheim (se d. o.).
– 3. Karl Gustaf S., den föregåendes broder,
f. 1717 i Landvetters prästgård i Göteborgs
stift, d. 1789, blef 1742 lektor i Kalmar,
1750 kyrkoherde i Högs-by, 1754 teol. doktor
i Greifswald och 1764 biskop i Kalmar. Han var
under riksdagarna från 1760 till 1778 en af de
inflytelserikare medlemmarna af prästeståndet.

1–3. (E. M. R.)

illustration placeholder
G. E. Schröder. Själfporträtt.


Schröder [skrö-], Georg Engelhard, målare, f. 31 maj
1684 i Stockholm, d. 17 maj 1750 (ej 1740), son till
guldsmeden Veit Engelhard S. (d. 1710), som omkr. 1670
inkom till Sverige från Nürnberg, var lärjunge af
D. v. Krafft och anträdde 1703 en utländsk resa, som
varade i 21 år. Han vistades i Tyskland, Italien,
Paris och London, tog hufvudsakligen intryck af
italienska barockmålare (Carlo Dolci, Trevisani
m. fl.) och af fransmannen A. Coypel. Direkta
reminiscenser af deras konst påträffas flerstädes
i hans kompositioner. Efter sin hemkomst blef han
i dec. 1724 hofkonterfejare ined lön. 1745 blef han
hof-iutendent. Han blef mycket anlitad och samlade
betydande förmögenhet, till dess den på 1740-talet
spridda moderna franska smaken, då representerad i
främsta rummet af G. Lundberg, sköt honom undan.
– S. representerar i Sveriges 1700-talsmåleri
det italienska inflytandets sista
skede. Hans teckning är tung, naturstudiet osäkert
och flyktigt, färgen smutsig och osund. Han utförde
kyrktaflor, allegorier, historiska motiv och
porträtt. Bland de förstnämnda märkas Korsfästelsen
(1738, östermalmskyrkan i Stockholm), Nattvarden
(Drottningholms slottskapell, varianter i Tyska
kyrkan, Stockholm, i Nyköping, Växjö, Norrtälje
o. a.) samt åtskilliga målningar i Mariefreds
kyrka. Bland hans smärre målningar med bibliska eller
historiska ämnen äro Johannes döparens predikan
(Uppsala universitet), Faraos dotter hittar den
lille Moses
(med drottning Ulrika Eleonora d. y. och
hoffröken v. Düben som modeller) samt Coriolanus
ädelmod
(Löfsta). Bland mytologiska och allegoriska
stycken äro Apelles målande Venus (ett ex. i Göteborgs
museum), Bakchos och Ariadne, Europas bortförande
(bägge i direktör E. Holmbergs samling i Stockholm),
Apollon och sånggudinnorna, De fyra elementen (4
målningar, Nationalmuseum), De tre gracerna (m. fl. på
Drottningholm) och en liten allegori öfver Svea
rikes ständer (Stockholms högskola). Som porträtter
utvecklade S. en fabriksartad verksamhet. Talrika äro
hans konterfej af Fredrik I och dennes drottning,
hvar för sig eller i grupp, ibland med allegoriska
attribut (flera i statens samlingar). Bland hans
porträtt märkas M. Stenbock (1708), S. Triewald
(1727), Nils Gyllenstierna (1730), Arvid Horn och
hans maka grefvinnan Margareta Gyllenstierna. Ett
själfporträtt (1729, konstakademien) är öfverraskande
friskt och kraftigt (se fig.). Till S:s porträtt
höra ock de gruppbilder, både stora och små, som
han målade af de turkiske envoyéerna Mustafa aga
(1727) och Said Muhammed efendi (1733, på Biby)
med deras svit. Gravyrer efter S:s bilder finnas
af Geringius, Bergqvist och Gillberg. Bland
S:s lärjungar äro Roslin och Fr. Brander.

–rn. (G–g N.)

Schröder [skrö-], Johan Henrik, arkeolog, bibliograf,
minnestecknare, f. 18 april 1791 i Västerås, d. 8
sept. 1857 i Uppsala, blef 1815 filos, magister där
och docent i litteraturhistoria. E. o. amanuens
vid akademiska biblioteket 1816, befordrades
han till ord. amanuens och prefekt för mynt-
och medaljkabinettet 1820 samt till bibliotekarie
och professor i arkeologi och litteraturhistoria
1830. Under flera in- och utländska resor gjorde
S. omfattande arkivforskningar samt ordnade offentliga
och enskilda svenska boksamlingar. Frukterna af sitt
arbete framlade han i ett stort antal skrifter i
historia, fornkunskap, numismatik och bibliografi:
Historiola bibliothecce gymnasii Arosiensis
(1811-16), Monumenta diplomatica suecana (1820-22),
Upsala domkyrka med dess märkvärdigheter (1826;
3:e uppl. 1873),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:32:47 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free