- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1189-1190

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schröderheim [skrö-], Elis - Schröder-Stranz, Herbert - Schrödter, Adolf - Schröter (Schroeter), Johann Hieronymus - Schröter, Corona Elisabeth Wilhelmine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1189

Schröder-Stranz-Schröter

1190

Af den nya regeringen utnämndes S. i aug. 1792
till landshöfding i Uppsala, en befordran, som
af gustavianerna betraktades som ett uttryck
af den förföljelse, som öfvergick dem, sedan
G. A. Reuter-holm kommit till makten. I själfva verket
synes förflyttningen ha egt rum enligt S:s önskan och
i förening med ett försök att rangera hans affärer,
hvarmed Reuterholm äfven senare torde ha bistått
S. 1794 invecklades S. på grund af brefväxling med
G. M. Armfelt i den bekanta högförräderiprocessen
mot denne och hans medhjälpare och måste, ehuru
han icke befanns tillhöra de brottslige, frånträda
sin landshöfdingbefattning. Han öfverlefde icke
länge sitt afsked och dog i stor fattigdom på den
lilla gården Järfva, som Gustaf III gett honom
som lifstidsbesittning. - S. egde stora vittra
intressen. I sin ungdom hade han varit en af
de ledande krafterna i det vittra sällskapet
"Utile dulci". Gustaf III kallade honom vid
instiftelsen af Svenska akad. 1786 till led. af
densamma. S. författade flera tillfällighetsstycken,
såsom den i tidens bref berömda, hittills otryckta
prologen Kaffehuset, samt öfversatte och bearbetade
flera komedier från franskan, af hvilka må nämnas
"Fjäsken eller den beställ-samme" (tr. 1791). Därjämte
offentliggjorde S. åtskilliga tal och äreminnen. I
handskrift efterlämnade han flera strödda historiska
småskrifter rörande Gustaf III:s historia, af hvilka
de mest betydande äro Konung Gustaf III, hans
rådkammare och gunstlingar. Om Gefle riksdag och
Gustaf III:s sista sjukdom och död, alla utmärkta
för ledig stil, spirituella, träffande omdömen och
intim kännedom om händelser och personligheter. De
utgåfvos 1851 jämte en del af S:s brefväxling med
konungen af K. V. Lilliecrona och 1892 ånyo med
rättelser och tillägg af Elof Tegnér under titel
E. S:s Skrifter till konung Gustaf HI:s historia
jämte urval ur S:s brefväxling. I sistnämnda
arbete finnas äfven några kortare biografier
öfver S., hänvisning till andra bidrag till hans
lefnadsteckning -. hvaribland må nämnas Bloms
"Inträdestal" i Sv. akad. (i dess "Handl. efter
1796", bd II) och Adlerbeths "Lefvernesbeskrifning",
uppläst i Vitt. hist. o. ant. akad. (2:a uppl. 1808) -
samt förteckning på S:s tryckta skrifter. 1902 utgaf
0. Levertin Bref från Elis Schröderheim (d. Yl af
"Svenska memoarer och bref", utg. af H. Schiick
och 0. Levertin). En intressant karakteristik af
S. finnes i O. Levertins arbete "Från Gustaf III:s
dagar". - S:s hustru, Anna Charlotta, född von
Stapel m o hr, f. 1754, gift 1776, d. l jan. 1792
(ej 1791), var bekant för sin skönhet och kvickhet.
L. S.

Schröder-Stranz, Herbert, tysk polarfarare, militär,
f. 9 juni 1884, deltog som frivillig officer i kriget
mot hereroerna 1904 och framlade senare en plan till
en expedition för nordöstpassagens förnyande. För
att förbereda denna företog han 1912

med en norsk fångstjakt och 14 följeslagare, hvaraf 9
tyskar, en expedition till Spetsbergens Nordöst-land,
vid hvars nordvästra kust han landsattes med 3
följeslagare 14 aug. Intet spår har sedermera träffats
af dessa. Expeditionen blef äfven i öfrigt olycklig;
fartyget instängdes af isen i Treurenberg-bukten,
och under försök att öfver land nå kol-grufvorna i
Isfjorden omkommo ytterligare 4 af expeditionens
deltagare. De öfverlefvande räddades våren 1913
af en undsättningsexpédition under norrmannen
Staxrud. Se H. Riidiger, "Die Sorge-Bai" (1913).
O. N-d.

Schrödter, Adolf, tysk målare, f. 1805 i Schwedt,
d. 1875 i Karlsruhe, studerade från 1820 i Berlin
kopparstickarkonst och måleri för W. Scha-dow. Han
följde denne till Dusseldorf 1829, var sedan verksam
där, i Frankfurt och, från 1859, i Karlsruhe,
där han från nämnda år till 1872 var professor
vid Polyteknikum. S. var ytterst mångsidig,
rörde sig med färdighet och uppfinningsrikhet på
olika konstområden, var framför allt humorist och
satiriker. Bland hans målningar äro folk-lifsbilder,
såsom Vinprofvet (1832) och Värdshuslif vid Rhen
(1833), satiren De sörjande garf varna (1832, riktar
sig mot den sentimentala Dusseldorf s-genren), flera
kompositioner ur Don Quixote (äfven en följd af 16
raderingar), Falstaff- och Miinch-hausenbilder,
dessutom omfattande dekorativa kompositioner:
Kyrkinvigning vid Rhen (1847, 22 m. i längd),
Kung Vins triumftåg (1855), De fyra årstiderna
(1854, galleriet i Karlsruhe). S. är representerad
i Berlins nationalgalleri, i museer i Frankfurt,
Köln, Dusseldorf m. fl. st. S. illustrerade Uhland,
Musäus m. m. och uppträdde som politisk satiriker,
utförde äfven ornamentsteckningar och botaniska
planscher samt skref ett par läroböcker i måleri.
G-g N.

Schröter (Schroeter), Johann Hiero-n y m u s,
tysk astronom, f. 30 aug. 1745 i Erfurt, d. där
29 aug. 1816, var sedan 1778 ober-amtmann i
Lilienthal, nära Bremen, där han åt sig inrättade
ett privatobservatorium, på hvilket bl. a. Harding
och Bessel arbetat. Han utförde undersökningar af
högt värde öfver månytans topografi och flera af
planeterna. Hans bestämningar af Merkurius’ och Venus’
rotation gällde som riktiga, ända tills Schia-parelli
(se denne) ånyo upptagit denna fråga till ingående
behandling. Sina observationer offentliggjorde han
i en mängd skrifter, af hvilka några äro skrifna
på svenska och publicerade i svenska Vet. akad:s
"Handlingar". 1794 blef S. led. af Vet. akad. Under
kriget 1813 blef hans observatorium plundradt af
de franska trupperna och samtliga exemplar af flera
hans på egen bekostnad tryckta verk uppbrända. Han
återvände då till Erfurt. B-d.

Schröter, Corona Elisabeth Wilhel-mine, tysk
sångerska, f. 1751 i Guben, d. 1802 i Ilmenau,
elev af J. A. Hiller, uppträdde från sitt 14:e år
på Hillers konserter i Leipzig, där hon flera år
delade allmänhetens ynnest med den berömda sångerskan
Schmeling (sedermera Mara, se d. o., sp. 853). Skalden
Goethe, som redan under sina studentår i Leipzig
svärmat för S., utverkade 1776 hennes kallelse
till hof sångerska i Weimar, där hon dessutom på
amatörteatern utförde tragiska karaktärsroller samt
bl. a. roller i hans sångspel och den likaledes för
henne skrifna hufvud-

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free