- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1201-1202

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schuli - Schulin, Johan Sigismund - Schulpforta [Jolpfå'rta]. Se Pforta - Schuls [Jo'ls; rätorom. Scuol], badort i Graubünden. Se Tarasp-Schuls - Schult. - Schulte [Jo'lte], Johann Friedrich von - Schulte [Jo'lte], Aloys - Schultén, af, svenk-finsk adlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1201

Schulin-Schultén

1202

Hvarje by har sin höfding, som väljes ur den
ha-mitiska wahuma-stammen wawitu. G. B-n.

Schulin, Johan Sigismund, dansk statsman,
f. 18 aug. 1694 i Ansbach, d. 13 april 1750,
blef tidigt hofmästare för de unge markgrefvarna
af Brandenburg-Kulm-bach och råkade därigenom i
beröring med deras svåger, sedermera konungen af
Danmark Kristian VI. 1730 kom han till Dan-| mark,
blef s. å. direktör för postverket och etatsråd,
1731 adelsman samt 1735 öfver-sekreterare i tyska
kansliet och därmed utrikesminister. S. var både
konungens och drottningens förklarade gunstling
och användes allt som oftast i förtroliga värf,
emedan han var både smidig och tystlåten. 1737 blef
han medlem af geheimekonseljen och var 1740-46
den ledande ministern, efter att ha undanträngt
I. Rosenkrantz. S. visade stor duglighet, men var ej
nog själfständig för att uppträda mot drottningens
slösaktighet. Han blef en uppriktig vän till sitt nya
fädernesland och verkade 1742 ifrigt för de nordiska
rikenas förening. Han förblef minister äfven efter
Kristian VI:s död och upphöjdes 1750 till länsgrefve.
E. Ebg.

Schulpforta []ölpfå’rta]. Se P f ort a. Schuls
[jo’ls; rätorom. Scuöl], badort i Grau-biinden.
Se Tarasp-Schuls.

Schult., vid växtnamn förkortning för Joseph August
Schultes (se denne).

Schulte [jo;lte], Johann Friedrich von, tysk
kanonist, gammalkatolikernas (se d. o.) ledare,
f. 1827 i Winterberg (Westfalen), d. 1915,
professor 1854 i Prag, 1872-1906 i Bonn, var
motståndare till ofelbarhetsdogmen 1869-70, ledde
gammalkatolikernas kongresser 1871-76 och var från
1874 närmast efter biskopen deras ordf. 1874 -79 var
han riksdagsman och tillhörde national-liberala
partiet. Han adlades 1868. S. utgaf en mängd
arbeten inom sitt fack, Der altkatholizismus
(1887), Lebenser inner ung en (3 bd, 1908-09) m. m.
Hj. H-t.

Schulte [Jo’lte], Aloys, tysk historiker,
f. 1857 i Munster i Westfalen, var verksam som
arkivman i Karlsruhe 1885-93 och blef professor
i historia 1893 i Freiburg, 1896 i Bres-lau och
1903 i Bonn. 1901-03 var han ledare för preussiska
historiska institutet i Rom. Med några undantag
(bl. a. Markgraf Lud-wig Wilhelm von Baden und der
reichskrieg gegen Frankreich 1693-1697, 2 bd, 1892)
tillhöra S:s verk medeltidens och 1500-talets tyska
historia. Bland dem märkas undersökningar om huset
Habsburgs äldsta historia, särskildt Ge-schichte der
Habsburger in den ersten drei jahr-hunderten (1887),
åtskilliga historiografiska och lokalhistoriska
arbeten samt framför allt de för den ekonomiska
historien synnerligen betydelsefulla Geschichte
des mittelalterlichen handels und verkehrs zwischen
Westdeutschland und Ita-

lien (2 bd, 1900) och Die Fugger in Rom (2 bd, 1904).
N. H-tz.

Schultén, a f, svensk-finsk adlig ätt, härstammar
från Västmanlandssläkten Schultenius 1. Schultén, till
hvilken hörde Karl Schultén, framstående orientalist,
f. 1677 i Svedvi, d. 1730 som teol. professor i
Lund, och dennes broder Samuel S., f. 1680 i Svedvi,
1720-46 juris professor i Åbo, d. 1752 på Prostvik i
Nagu socken. Hans son Natanael Gerhard S. (se S. 1)
adlades 1809 med namnet af S. och immatrikulerades
1816 på finska riddarhuset, och en af dennes söner,
Otto Reinhold af S., f. 1798 på Karlberg, d. 1884
i Helsingfors, senator 1844, president i Viborgs
hofrätt 1854 -63, åter senator 1863 och 1865-74 vice
ordf. i Senatens justitiedepartement, upphöjdes 1859
i friherrligt stånd.

1. Natanael Gerhard af S., son af den ofvan nämnde
Samuel S., matematiker, astronom, f. 29 okt.
1750 i Nagu socken i Finland, d. 4 juni 1825 i
Åbo, blef 1772 filos, magister i Åbo och 1773 docent
i astronomi, förestod en tid den fysiska professuren
vid nämnda universitet och utnämndes 1779 till
"professor vid Arméns flotta". I denna egenskap
verkställde han 1779-86 astronomiska observationer
och triangelmätningar öfver en stor del af Sveriges,
Finlands och Ålands skärgårdar. 1792 utnämndes
han till professor vid den nyupprättade
krigsakademien på Karlberg samt 1808 till
öfverste vid Arméns flotta, chef för Sjömätningskåren
och öfverdirektör för lotsverket. Han erhöll
kansliråds titel 1805 och adlig värdighet 1809.
1813 flyttade han till Finland, ingick i
finsk tjänst och utnämndes till verkligt statsråd
1821. Han var led. af Krigsv, akad. sedan
1793 och af Vet. akad. sedan 1812. S. utgaf
åtskilliga goda läroböcker i matematik,
astronomi och mekanik äfvensom flera kartor.
- Hans son Natanael Gerhard af S. d. y., f.
1794 i Nagu socken, d. 1860 som kansliråd
och f. d. professor i Helsingfors, var en
framstående matematiker. Om dennes broder
Otto Reinhold se släktöfversikten.

2. Maximus Widekind af S., friherre, son af den
i släktöfversikten nämnde Otto Reinhold af S.,
kirurg, f. 21 sept. 1847 i Helsingfors, d.
där 13 maj 1899, blef 1865 student,
1876 med. licentiat och 1881 med. doktor,
förordnades 1878 till docent i kirurgi samt utnämndes
1883 till e. o. och 1892 till ord. professor i kirurgi
vid universitetet i Helsingfors. En svår
sjukdom afbröt 1898 hans verksamhet. S. började sin
vetenskapliga bana ined en monografi öfver
Ankylos af underkäken och dess behandling (1878);
därpå följde en framställning af en af honom
i förening med K. Lundström utarbetad metod att
iakttaga ögonbottnen under stor förstoring (1880),
hvilken metod af S. i stor utsträckning begagnades
vid hans i många hänseenden framstående speci-men
för professuren i kirurgi Experimentela och kliniska
undersökningar beträffande hjernskador och deras
inflytande på ögats cirkulationsförhållanden (1882).
Vidare utgaf S. en lång rad af meddelanden öfver olika
frågor inom kirurgien, såsom en metod att ersätta
defekter i ena läppen genom stycken ur den andra
(1894), om fyllande af ben-

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:45 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free