- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
1203-1204

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schultén, af, svenk-finsk adlig ätt - Schultens [s-cho'ltens], Albert - Schultes [Jo'l-], Joseph August - Schultheiss - Schulthess, Ferdinand Paul - Schultz (S. von Ascheraden], svensk adlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1203

Schultens-Schultz

1204

hålor i tibia, femur och humerus (1896, 1897), om
Pagets sjukdom (1893), om den radikala behandlingen
af bråck (1896, 1898) m. m. Som klinisk lärare
utmärkte sig S. genom liffullt föredrag och stor
hängifvenhet för undervisningen. För samverkan
mellan Nordens läkare hyste han varmt intresse,
och vid Nordisk kirurgisk förenings konstituerande
möte utvecklade han programmet för dess verksamhet
(1892). Hans omfattande och klara intelligens togs
dessutom icke sällan i anspråk för allmänna värf,
och han deltog som representant för sin ätt i alla
landtdagar fr. o. m. 1882.

3. August Benjamin af S., friherre, den föregåendes
broder, kemist, f. 19 dec. 1856 i Viborg, d. 1912 i
Paris, blef student 1873 och filos, kandidat 1877,
studerade i Paris (hos Riban) samt blef filos, doktor
och docent i kemi 1881. Efter ytterligare studier
i Paris och Heidelberg (hos Bunsen) verkade han
1883-1901 som lärare och forskare vid universitetet
i Helsingfors. Från 1901, då han erhöll ett stort
universitetsstipendium, till sin död vistades han
nästan oafbrutet i Paris, sysselsatt med trägna
forskningar. Från docenturen afgick han 1904. S:s
kemiska forskning omfattar hufvudsakligen oorganiska
synteser, främst mineralsynteser. Särskildt sysslade
han med framställning af mineral på våta vägen,
mest vid vanligt tryck, och hann väl häri längre
än någon annan, i synnerhet i framställningen
af väl kristalliserade produkter af äfven mycket
svårlösliga föreningar. Stor precision i utförandet
samt noggrannhet i bestämningarna af produkternas
kristallografiska och optiska egenskaper utmärka
hans arbeten. Redogörelserna för dem äro för det
mesta tryckta i franska vet. akad:s "Comptes rendus"
samt i franska mineralogiska sällskapets skrifter.
2. R- T-dt. 3. W. R-y.

Schultens [s-cho’ltens], Albert, holländsk
orientalist, f. 22 aug. 1686 i Groningen, d. 26
jan. 1750 i Leiden, blef 1713 professor i hebreiska
i Franeker, 1717 tillika universitetspredikant,
1729 konservator för de orientaliska handskrifterna
i Leiden och 1732 professor i orientaliska språk
vid Leidens universitet. En af hans största
förtjänster som vetenskaplig författare var, att
han insåg arabiskans stora betydelse för ett djupare
studium af hebreiskan. Hans förnämsta arbeten voro
Origines hebrcece (2 dlr, 1724-38), Institutiones ad
junda-menta linguce hebrcecz (1737; nya uppl. 1743
och 1756), öfv. af Jobs bok jämte kommentar (2 dlr,
1737) och af Ordspråksboken med kommentar (1748),
Monumenta vetustiora Arabice sive speci-mina qucedam
illustria antiquce memorice et lingutt (1740),
Opera minora (1769) samt en edition af Erpenius’
"Rudimenta linguae arabicse" (1733; ny uppl. 1770)
och samme författares "Grammatica arabica" (1748;
ny uppl. 1767). K. V. Z.

Schultes [Jo’l-], Joseph August, österrikisk
botanist, f. 15 april 1773 i Wien, d. 21 april
1831 i Landshut, var professor i Wien, sedan i
Krakau och Innsbruck och till sist föreståndare för
kirurgskolan i Landshut. Han var en af de verksammaste
och noggrannaste deskriptive botanisterna vid
1800-talets början och är mest känd som utgifvare
(jämte J. J. Römer) af Caroli a Linné equitis Summa
vegetabilium (7 bd, 1817

-30, efter Römers död fortsatt af S. och sonen
J. H. S.). Af hans öfriga skrifter märkas främst
Observationes botanicce in Linncei Species plantarum
ex editione C. L. Willdenow (1800, ny uppl. 1809),
Flora austriaca (1800; 2:a uppl. 1814), Baierns flora
(1811) och Grundriss einer geschichte und literatur
der botanik von Theophrastos Eresios bis au] die
neuesten zeiten (1817), ett arbete, som innehåller
äfven en historik öfver 128 botaniska trädgårdar. Han
var led. af svenska Vet. akad. sedan 1821.
C. Lmn.

Schultheiss [Jo^thajs] 1. S c h u l z e
(fnty. scul-theizo, sculthaisus, langob. sculdahis,
skuldindrif-vare), i karolingiska riket ett vanligt
namn på hundarets ursprungligen folkvalde föreståndare
(se Centen a, Gau och Hundare), som blifvit grefvens
(se d. o.) medhjälpare, först som exekutor och sedan
som underdomare. När den feodala domsrätten uppstod,
kallades i Tyskland också dess handhafvare schultheiss
(se L ä n s v ä s e n, sp. 199), och samma titel
gafs också där åt stadsdomaren (jfr Major). Äfven
fogdarna på de kungliga domänerna hade denna titel. I
det nuv. Tyskland är schulze en vanlig benämning på
kommunalrådets valde ordf. ("der gemeindevor-steher").
S. B.

Schulthe;SS, Ferdinand Paul, lexikograf, f. 29
jan. 1847 i Paris, d. 18 jan. 1915 i Stockholm,
till börden schweizare, var student i Lausanne
och Zürich 1864-68, lärare i Moskva 1868-72 och
kom efter sitt gifte 1872 med en svenska, fröken
Anna Alströmer, att slå sig ned i Sverige. Han var
lärare i franska språket i Uppsala 1873-80 samt vid
Krigshögskolan 1878 -1912 och vid Artilleri- och
ingenjörhögskolan 1896-1908. Han var ock kronprins
Gustafs och prins Eugens lärare i franska. Han var
1892 föreståndare för Svenska pressbyrån och 1893
-97 direktör för Svenska telegrambyrån. S. utgaf,
utom flera franska undervisningsböcker, Svensk-fransk
ordbok för militärer och teknologer (2:a uppl. 1880),
Svensk-fransk ordbok (1885; flera uppl.; Skolupplaga
1886, 2:a uppl. 1901), Biblisk konkordans. I. Nya
Testamentet (7 hftn, 1889-90), Fransk-svensk
ordbok. Skolupplaga (1891; flera uppl.), "Contes et
récits de différents auteurs avec notes explicatives"
(l-3, 1891), Fransk-svensk fickordbok (1894). S. hyste
varmt intresse för religiösa och filantropiska
sträfvanden. Han var ifrig nykterhetsvän, utgaf
nykterhetsskrifter och bildade inom Templarorden
ett bibliotek på omkr. 25,000 bd. Han var en af
grund-läggarna af svenska afdelningen af Kristliga
föreningen af unga män och medlem af Svenska
missionsförbundet.

Schultz (S. von Ascheraden), svensk adlig ätt, hvars
äldste kände stamfader var öfverstelöjt-nanten
Herman Schultz från Böhmen, som stupade vid
Kirkholm Q605). Hans son, artilleriöfversten Simon
S. (d. 1683), fick 1630 till ersättning för en
kronofordran det vid Duna i Livland belägna godset
Ascheraden, som ännu är i släktens ego. Hans söner,
Martin S. (se S. 1) och Johan Filip adlades 1652,
men togo ej introduktion. Från den senare tros släkten
von Schoultz (se d. o.) härstamma. Martin S. upphöjdes
1674 i friherrligt stånd, och en af hans sonsöner fick

Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Si-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free