Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scilla - Scillain - Scillyöarna - Scincidæ [Ji'n-], zool. Se Ormödlorna - Scincus - Scindia [si'ndia]. Se Gwalior - Scintillation - Scintillometer [Jin-]. Se Scintillation - Sciolto - Scioppius (latinisering af ty. Schoppe), Kaspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1345
Scillain-Scioppius
1346
ling långskaftade blommor i upprätta eller slaka
klasar. Blommorna bestå af 6 fria, utstående kalkblad
utan honungsgömme. Ståndarna äro trådlika eller
syllika samt fria. Af detta släkte växer i Norge
(Bergens stift) en art vild, S. verna, som har vackra
blå, stundom hvita blommor. Många arter odlas i våra
trädgårdar eller drifvas i kruka, såsom de tidigt på
våren blommande S. amcena, S. sibirica (se fig.) och
S. italica, hvilka ha täcka, mer eller mindre djupt
blå blommor. Om Bulbus Stillas och S. maritima se U
r g i n e a. O. T. S. (G. L-m.)
Scillain [Jil"], bot. jarm., namn på den verksamma
beståndsdelen i Stilla. Se f. ö. Hjärtgift.
Scillyöarna [si’li-], fr. Sorlingues, brittisk ögrupp
i Atlantiska hafvet, belägen 40–55 km. s. v. om
Kap Landsend, Cornwalls sydvästra udde. Öarna, af
hvilka endast 5 (S:t Mary’s, Tresco, S:t Martin’s,
S:t Agnes och Bryher) äro öfver 1 kvkm. och bebodda,
äro omkr. 40 till antalet utom klippor och skär
och ha en areal af 16,4 kvkm. Öarnas klimat är
fuktigt och så mildt, att på ön Tresco i guvernörens
trädgård växa aloe, fikonkaktus, palmer och yucca
utan skydd. De många stormarna (blott 6 dagar om
året är det lugnt väder) och den stora nederbörden
omöjliggöra dock all fruktbildning. Odling af blommor
(narcisser) och grönsaker för Londonmarknaden är
jämte fiske och fårskötsel öbornas hufvudnäring. –
Öarna äro synnerligen farliga för sjöfarten. 1707
strandade en hel flotta på dem, och man beräknade i
äldre tider, att af 10 inv. icke mindre än 9 fingo
sin graf i hafvet, hvilket förhållande nu ändrats
dels genom fyrar och räddningsstationer, dels genom
befolkningens delvis ändrade lefnadssätt. Folkmängden
minskas genom emigration. Den var 1911 2,097
pers. (mot 2,320 1881). Öarna förvaltas sedan 1890
af ett grefskapsråd bestående af ordf., vice ordf.,
4 åldermän och 18 rådmän. Hufvudort är Hugh town,
beläget på den största ön, S:t Mary’s. Man har
i S. velat återfinna de gamles Cassiterides (se
Kassiteriderna), "tennöarna", hvilket är omöjligt,
då icke några malmfyndigheter finnas där. Öarna äro
af vikt för brittiska flottan som kolstation och ha
därför befästs. På S:t Mary’s har byggts ett fort
till skydd för Hugh towns hamn, och äfven ön Samson,
den största af de obebodda öarna, har nyligen försetts
med försvarsverk.
J. F. N. L. W:son M.
Scincidae [Ji’n-], zool. Se Ormödlorna.
Scincus [ji’n-] Fitz., Skinksläktet, zool,
farm., ett släkte, hörande till fam. Scincidce
och ordn. Lacertilia (ödlorna) bland Reptilia
(kräldjuren). Kroppen är beklädd med små, glatta,
Scincus officinalis (skink).
taktegellikt ordnade fjäll och tämligen jämtjock,
med kort, raskt afsmalnande stjärt. De 4 korta
Tryckt den.5/9 16
extremiteterna ha 5 på sidorna fransade tår. Nosen
är något afplattad med förlängd öfverkäke. Tänder
finnas äfven i gommen. Näshålen sitta midt under
den tresidiga supranasalskölden. Mest känd är
S. officinalis Laur. (se fig.), som förekommer i
norra Afrikas och västra Asiens ökentrakter, har en
längd af omkr. 20 cm. och ljust brungul eller grågul
färg med mörkare tvärband eller fläckar på ryggen och
sidorna. Den ljusa buken och sidorna skiljas åt af en
kant. De små ödlorna röra sig snabbt, gräfva ned sig
i sanden och nära sig sannolikt af insekter. Hannen
har sedan forntiden haft medicinsk användning
under benämningen Stincus marinus ("stinkmarin",
"stinzmarin" 1. "skinkmarin"). Stinkmarinen har
rekommenderats mot en mängd sjukdomar, ingått i många
sammansatta läkemedel (mithridaticum, diverse gamla
"diasatyria" och electuaria) samt varit föremål för
mycken kuriös öfvertro. Dess exkrementer användes
mot fallandesot och som - skönhetsmedel. En dekokt
på stink-marin upp gaf s kunna försona fiender, och
en torkad sådan upphängdes öfver ett barns sofplats
för att fördrifva onda drömmar. Stinkmarinen har
brukats äfven som motgift mot allehanda gifter
(se Alexifarmakon), bl. a. mot skorpionbett,
samt särskildt som medel att stegra könsdriften
(se Afrodisiaka). Äfven på senare tider föres den i
handeln från Alexandria öfver Trieste och Marseille
samt sprides i en del trakter af södra Europa, där
den af allmogen lär användas för att öka könsdriften
hos kor. Innan stinkmarinen utsläp-pes i handeln,
uttagas inälfvorna, hvarefter kroppen saltas,
torkas och inpackas i aromatiska kryddor, vanligen
lavendelblom. I den nutida medicinen har drogen
ingen användning. °- T. S. C. G. S.
Scindia [si7ndia]. Se G w a l i o r.
Scintillatiön [jin-; af lat. scintiflla, gnista],
gnistrande, tindrande, blixtrande, kallas inom
astronomien det stundom af färgförändringar
åtföljda tindrande, som iakttages i fixstjärnornas
ljus. Scintillationen hos en stjärna uppkommer
enligt Arago därigenom, att i luften oupphörliga och
oregelbundna förändringar i täthet försiggå. Till
följd däraf kan det inträffa, att vårt öga samtidigt
träffas af två ljusstrålar från stjärnan, hvilka
gått olika, mer eller mindre krökta vägar. Alltefter
skillnaden i längd af dessa vägar förstärka eller
försvaga ljusstrålarna hvarandra i intensitet,
genom Interferens (se d. o.), hvarvid i allmänhet
färgvariationer uppkomma. Enligt Montigny i
Bru-xelles, hvilken studerat scintillation medelst
en af honom uppfunnen apparat, scintillometern,
beror möjligheten af strålarnas olika vägar till
vårt öga väsentligen af ljusets totalreflexion mot
luftvågorna. Montigny sökte af scintillationens
styrka förutsäga väderleksförändringar, långt innan
de meteorologiska observationerna ge antydningar
därom. Om de s. k. scintillationer, som hos vissa
ämnen framkallas genom inverkan af radioaktivitet,
se d. o. och Spinteroskop. (B-d.)
Scintillometer [jin-]. Se Scintillation.
Sciolto [jå’ltå], it., lös, obunden; mus., "otvunget",
med fritt föredrag; om versi sciolti se d. o.
Scio’ppius (latinisering af ty. Schoppe), K a s-par,
tysk filolog, diplomat, f. 1576, d. 1649, öfvergick
1598 till katolska läran och gaf sig
24 b. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
