- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
107-108

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tingstadius, Johan Adam - Tingstadius, Lars Kristian - Tingstad-Sannegårdens järnväg - Tingsten, Lars Herman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ämbetsåligganden skötte han samvetsgrant, men
kärleken till studierna band honom alltmer vid
studerkammaren, som han på senare åren ogärna
lämnade. – Många utmärkelser kommo på hans
lott. 1793 blef han teol. doktor, 1794 en af de
aderton i Sv. akad. (efter biskop 0. Celsius), 1798
led. och 1804 hedersled. af Vet. soc. i Uppsala,
1805 hedersled, af Vitt. hist. o. ant. akad. – Bland
hans arbeten märkas först akademiska afhandlingar,
såsom Föreläsningar i hebreiska språket (1781),
Supplementorum ad lexica hebraica specimina (1803),
vidare de öfversättningar han som enskild man
utgaf, Salomos sedespråk (1783), Debora segersång
(1785), Försök till öfversättningar af hebreiska
skaldespråket
(1786), Israels förlossning ur Egypten
(1790), Psaltaren (1791), (belönad af Sv. akad. med
Lundbladska priset 1792; 3:e uppl. 1813), Höga visan
(1792), Samling af de skaldestycken, hvilka i Gamla
testamentets historiska böcker finnas strödda

(1795), Job (1797; 2:a uppl. 1807), Propheten
Osea
(1798), Propheten Esaias (1805), De tolf
smärre skrifter af Gamla testamentets propheter

(1813), Klagosånger af propheten Jeremia (1820),
slutligen en del filologiska skrifter, såsom Strödda
philologiska anmärkningar öfver svenska tolkningen af
Matthei evangelium
(1803), Strödda anmärkningar öfver
tolkningen af några ställen i Nya testamentets heliga
skrifter
(1812), Strödda anmärkningar öfver hebreiska
och arabiska dialekterna
(1820) samt Philologiska
anmärkningar öfver strödda ställen i Gamla testamentet

(1824). Vid tillträdet till professuren i orientaliska
språk höll han en installationsföreläsning, Om den
österländska poesiens egenskaper
, ett arbete, som
Blanck betecknar som ett af den gustavianska periodens
märkligaste kritiska dokument. Se K. A. Hagström,
"Strengnäs stifts herdaminne" I (1897), och A. Blanck,
"Den nordiska renässansen i sjutton-hundratalets
litteratur" (1911).

2. Lars Kristian T, den föregåendes broder, läkare,
f. 12 juni 1750 i Lunda församling, Södermanland,
d. 12 maj 1832 på sin egendom Vik vid Nyköping,
började i Uppsala sina medicinska studier, hvilka
han fullföljde i Greifswald, samt aflade de båda
medicinska examina i Lund 1774. S. å. kallades han
till prosektor vid Theatrum anatomicum i Stockholm
och promoverades 1775 till med. doktor. 1779
efterträdde han R. Martin som professor i anatomi
och kirurgi i Stockholm samt var tillika läkare vid
Medevi brunn till 1783, då han drabbades af en svår
och långvarig sjukdom. Han fortfor dock att sköta sin
professur till 1793, då han afgick från densamma, samt
utöfvade därjämte ända till 1810 särdeles vidsträckt
praktik som läkare. Han blef 1811 hedersled. af
Sundhetskollegium samt var f. ö. medlem af åtskilliga
samfund.
1. E.M.R. 2. -rn.*

Tingstad–Sannegårdens järnväg. Se
Sannegårdens järnväg.

Tingsten, Lars Herman, militär, statsråd,
skriftställare, f. 13 juli 1857 i Ingatorps socken,
Jönköpings län, blef underlöjtnant vid Hälsinge
regemente 1878 och löjtnant vid generalstaben
1886, där han 1897 utnämndes till major och 1901
till öfverstelöjtnant efter att 1898–99 ha gjort
trupptjänst som major vid Svea lifgarde. 1902 blef
han chef för Krigshögskolan och 1904 öfverste och
chef för Norrbottens regemente. 1905–07 var han
krigsminister (se nedan), hvarunder han (1906)
befordrades till generalmajor i armén, och 1907
utnämndes han till kommendant i Boden – den förste
innehafvaren af denna beställning – och 1913 till
chef för Andra arméfördelningen samt är från 1914
inspektör för infanteriet. 1891–1900 var han lärare
vid Krigshögskolan. T. har dessutom varit led. af
och ordf. i ett flertal militära kommittéer äfvensom
sekreterare i 1901 års försvarsutskott. Som sådan
kom han i tillfälle att knyta förbindelser med
flera framstående politiker, hvilket utan tvifvel
bidrog till, att han i aug. 1905 efter 0. Virgin
inträdde i Lundebergs ministär som chef för
Landtförsvarsdepartementet. Vid dennas afgång (7
nov. s. å.) kvarstod han som krigsminister i Staaffs
första ministär äfvensom, efter ministärförändringen
i maj 1906, i Lindmans ministär till i dec. 1907, då
han afgick och efterträddes af 0. Malm. Särskildt
under den första tiden af sin verksamhet som
krigsminister lyckades T. i hög grad vinna riksdagens
öra och genomdrifva en del partiella förbättringar i
försvarsväsendet, bl. a. Bodenfästningens fullbordan
och dess kommendantskaps organisation. T. är en
framstående militär skriftställare och har författat
bl. a. Taktikens grunder (1887; formell taktik
7:e uppl. 1916; tillämpad taktik 9:e uppl. 1917),
hvilken ännu begagnas som lärobok vid krigsskolan,
Hufvuddragen af generalstabstjänsten (1896),
Hufvuddragen af den centrala förvaltningens vid
svenska armén historiska utveckling
(1897),
Grunddragen af svenska härens förvaltning i
fred
(1912), Fickbok för arméns befäl (1905;
3:e uppl. 1913), Ordergifning i fält (1913; ny
uppl. 1915) samt Fälttjänstöfningsstrategi och
fälttjänstöfningstaktik åren 1884–1912
(1914). Som
inspektör för infanteriet har han utgett Infanteriets
utbildningsföreskrifter
(1917) och Infanteriets
utbildning i exercis
(1918), hvarjämte han om-
eller utarbetat åtskilliga instruktioner rörande
infanteriet och kulsprutevapnet. Dessutom har han
skrifvit ett mycket stort antal uppsatser i militära
tidskrifter, särskildt i Krigsvet. akad:s tidskrift,
signerade L. T–n, på sista tiden hufvudsakligen
behandlande infanteriets organisation och
taktik. Äfven tidningar ha mottagit bidrag af hans
penna. Sedan 1891 är han led. af Krigsvet. akad.
H. J-dt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfci/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free