Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjita - Tjitjagov, Vasilij Jakovlevitj - Tjitjerin, Boris Nikolajevitj - Tjitjerin, Georgij - Tjitraga - Tjocka - Tjocka Bertha - Tjockfotsläktet - Tjockhudingar - Tjockhufvuden - Tjockhvete - Tjockläppade multen - Tjocktarm - Tjockö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Tjitjagov-Tjockö
202
så snart denna vid snösmältningen fått tillräcklig
vattenmängd. Uppför Amur och dess biflod Sjilka,
i hvilken Ingoda mynnar, kunna ångare gå endast till
Srjetensk. På grund däraf har en för massgodstransport
afsedd bibana till Sibiriska järnvägen anlagts
från Kaidalov (s. ö. om T.) förbi Ner-tjinsk (se
d. o.) fram till Srjetensk, där den regelbundna
Amurflodfarten begynner. H. W-k.
Tjitjagov [-gå7ff], Vasilij Jakovlevitj, rysk
amiral, f. 1726, d. 1809, gjorde forskningsresor i
polartrakterna och försökte 1765-66 n. om Spetsbergen
framtränga mot nordpolen, men måste vända vid 80°
287 n. br. Han kommenderade 1782 som Viceamiral en
eskader i Medelhafvet, men lefde sedermera obemärkt
och nästan i armod, tills kriget med Sverige utbröt
(1788). T. kommenderade därunder ryska flottan
i det oafgjorda slaget vid Öland (26 juli 1789),
vid svenskarnas misslyckade attack på Eeval (13 maj
1790) samt vid de svenska flottornas inspärrning i
Viborgska viken och vid det ryktbara "gatloppet" där
(juni-juli s. å.) - Hans son P a vi Vasiljevitj T.,
f. 1762, d. 1849, anförde som konteramiral 1799
en rysk eskader, som i förening med en engelsk
opererade vid holländska kusten, och var sedan 1802
en tid marinminister. Hans misslyckade försök att
i egenskip af befälhafvare för Moldau-armén 1812
stänga Napoleon vägen vid Berezina bragte honom i en
obehaglig ställning, hvarför han tog afsked ur rysk
tjänst och bosatte sig i utlandet. 1855 utgåfvos T:s
memoarer från 1812 års fälttåg (ny uppl. 1862).
Tjitjerin, Boris Nikolajevitj, rysk filosof och
rättslärd, f. 1828 i Tambov, d. 1904, blef 1868
professor i statsrätt vid Moskvas universitet
och var en tid stadens borgmästare, tills han
blef afsatt. Sträfvande att förena rysk kultur med
Europas andliga lif, bekämpade han den revolutionära
nihilismens anarkistiska tendenser, ställde sig på
den sedliga frihetens grundval och såg en kulturfara
i Alexander IILs reaktionära politik, som borde
motverkas genom ett parlamentariskt styrelsesätt. Men
för detta ändamål måste den politiska bildningen
höjas. Hans viktigaste arbeten äro Oblastnyja
utjrezjdenija Rossii v XVII. véku (1857),
Opyti po istorii russkago prava (1859), Istorija
polititjeskich utjenii (1901), Kurs gosu-darstvennoj
nauki (1894-98) och Voprosy volitiki (1903). Se
M. Zdziechowski, "Die grundprobleme Russlands" (1907).
A-d J.
Tjitjerin, G e or g i j, rysk revolutionär, var i sin
ungdom anställd i utrikesministeriet, blef alltmer
intresserad af arbetarrörelsen och begaf sig 1903
utomlands för att studera socialdemokratien. Han
blef 1907 sekreterare i de ryske socialdemokraternas
utlandsorganisation, arresterades 1908 i Tyskland och
utvisades därifrån, vistades vid Världskrigets utbrott
1914 i Bruxelles och flydde därifrån till England,
där han blef sekreterare i de ryske flyktingarnas
organisationskommitté. Efter ryska marsrevolutionen
1917 blef T. sekreterare i en kommitté för de ryske
emigranters hemfärd, hvilka efter själfhärskardömets
fall ej längre voro utestängda från hemlandet. Hans
verksamhet för att uppdaga den hemliga ryska polisens
verksamhet i utlandet hade skaffat honom många fiender
bland dessa polisagenter, och de lyckades få honom
arresterad af engelska polisen (aug. 1917),
hvarvid mot honom anfördes hans förbindelser med
bolsjevikerna Trotzkij och Alexandra Kollontai
samt hans agitation 1916 mot värnpliktiga ryska
emigranters inställande till krigstjänst. Inom den
engelska arbetarvärlden demonstrerades emellertid
lifligt, bl a. genom strejker, för T:s frigifning. Han
frigafs dec. 1917, uppmanades samtidigt att lämna
England och återvände jan. 1918 till Ryssland, där
han genast blef biträdande utrikesminister och mars
s. å. efter af slutandet af freden i Brest Litowsk
öfvertog utrikesministerposten efter Trotzkij. Som
bolsjevikregeringens utrikesminister har T. ådagalagt
rätt stor diplomatisk smidighet. V. S-g.
Tjitraga, hieroglyfiskt tecken, Se C i t r a
g a.
Tjocka, detsamma som dimma (se d. o.).
Tjocka Bertha, populär benämning på den oerhördt
kraftiga kastpjäs, som tyskarna genast vid
Världskrigets utbrott till allmän öfverraskning
förde i fält under inbrottet i Belgien och Frankrike
1914. Kastpjäsen uppgafs genast från början ha
42 cm. kaliber, hvilket af åtskilliga fackmän
betviflades, enär de gröfsta förut kända kastpjäserna
hade endast 28 å 30,5 cm. kaliber. Sedermera ha
noggrannare uppgifter erhållits, hvarvid det visat
sig, att kaliberuppgiften var riktig och att pjäsen
var en haubits skjutande en omkr. 900 kg. tung
granat med en största skottvidd af 14 km. Pjäsen
var mycket tung och kunde, såsom den först var
konstruerad, transporteras endast på järnväg. En
tid efter Världskrigets utbrott infördes emellertid
både i Tyskland och Österrike-Ungern en lättare
typ 42 cm. haubitser, som kunna transporteras på
landsväg med hjälp af motorkraft. För en enda
sådan haubits utan ammunition kräfvas 5 motor-
och 5 lastvagnar. Den lättare haubitsen skjuter en
omkr. 820 kg. tung granat och uppnår en skottvidd
af omkr. 10 km. - 42 cm. haubit-serna tillmättes
i början en något öfverdrifven betydelse för den
tyska offensivens snabba framgångar, men de synas
under krigets fortsättning ej fullt ha motsvarat
de stora förhoppningar, som först fästes vid
desamma. Deras användning torde i hög grad ha
inskränkts genom deras oerhörda tyngd och de
däraf förorsakade transportsvårigheterna. Se
vidare Haubits och K a s t p j ä s.
G. af Wdt.
Tjockfotsläktet, Oedicnemis, zool., tillhör
fam. Ckaradriidce och ordn. Charadriiformes bland
fåglarna. Det kännetecknas genom sin raka, mot spetsen
förtjockade näbb samt genom förhanden-varon af bindhud
mellan framtårna. Baktå saknas. Munvinklarna räcka
ända under ögonen. Fjäderdräkten är lärkfärgad. Dessa
fåglar lefva på torra och sandiga slätter samt
äro i rörelse företrädesvis under skymningen och
natten. O. crepitans finnes i södra och sydöstra
Europa samt mellersta Asien och norra Afrika; den
är anträffad en gång äfven på Öland och i Skåne.
L-e.
Tjockhudingar, zool. Se Pachydermata.
Tjockhufvuden, zool. Se Hesper i d a, sp. 597.
Tjockhvete, landtbr. Se Hvete, sp. 1414.
Tjockläppade multen, zool. Se Mul te-släkt et.
Tjocktarm, anat. Se Tarmen.
Tjockö, en 3 km. lång, tätt bebyggd -ö i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
