Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tollin, Ferdinand - Tollskär - Tollstad - Tollstorp, Jakob Filip - Tolmein - Tolmezzo - Tolmides - Tolmin - Tolma - Toloccan - Tolomei, Bernhard - Tolosa - Tolosanska riket - Toloviken - Tolsburg - Tolstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Tollskär-Tolstadius
296
och, efter juridisk examen, inskrifven i Svea
hofrätt, där han dock aldrig vann befordran. Han
gjorde sig känd som tecknare och ritlärare, var
skicklig i perspektiv och utsikter, äfven som
por-trättör, men drefs af förhållandena in på den
politiska och personliga karikatyrens område. Han
litogra-fierade Stockholmsbilder (1842), Planscher
till Ringaren i Notre-Dame (1844), utsikter samt
bilder från den k. begraf ningen och kröningen
1844. Uppfinningsrik och orolig, sysslade han äfven
med mekaniska funderingar. 1843 hade han utfört en
större rundmålning öfver utsikten från Mosebacke,
som följande år utställdes. 1845 utgaf han under
pseudonymen J. L. Nygren broschyren Hjelpreda för
lånesökande, riktad mot Stockholms procentare. Han
dömdes för denna till böter och offentlig af
bön, men undandrog sig straffet genom att lämna
Sverige. Sedan uppehöll han sig i Tyskland, där han
säges ha deltagit i oroligheterna i Mimenen 1848
samt utgaf Neue illustrirte fecht-schule (1851),
å hvars titel han kallar sig "könl. fechtmeister
zu Upsala". T. är representerad af teckningar och
litografier i Nationalmuseum och Gäfle museum.
(G-e N.)
Tollskär, liten, kal holme i Stockholms
norra skärgård. På holmen står Söderarms (se
d. o.) fyr. ToHstad, socknar. Se Västra Tollstad och
östra Tollstad. Tollstadius. Se Tolstadius. Tollstorp,
Jakob Filip, topograf, vitter författare, f. 12
juni 1777 i Borås, d. 17 okt. 1848 i Stockholm,
blef student i Lund och auskultant i Bergskollegium
samt företog för sin hälsas skull en resa till södra
Frankrike och Spanien, från hvilken han återkom
som handelsresande. Efter att ha varit fabrikör i
Borås, grosshandlare i Göteborg, handlande i Motala
och gästgifvare vid Me-devi hamnade han omsider som
boktryckare i Vadstena (1830), där hans litterära bana
började. Han utgaf ett par små noveller samt Vadstena
och dess omgifning (1832) och uppsatte 1831 "Vadstena
veckoblad". 1832 ådrog T. sig ett tryckfrihetsåtal
för en ur en annan landsortstidning eftertryckt
artikel, för hvilken han ensam fälldes och fick
afsitta böter. S. å. flyttade han till Linköping,
där han fortsatte sitt författarskap med Clorinda
eller spetskammaren (1833) och Beskrifning öfver
Linköping (1834). Han gjorde därefter en tvåårig
vandring genom Södermanland, af hvilken frukten
blef Beskrifning om Södermanland (1837-38), samt
flyttade sedan till Stockholm och utgaf där Tidning
för landsorterna (1838), Stockholm och dess omgifning
(1839), Kongl. Djurgården (1844), hans bästa, på
arkivforskning grundade arbete, och Norske konungen
Olof Tryggveson (1847). Efter längre anställning
som biträde hos den bekante bokvännen och samlaren
J. Westin befordrades han slutligen till kommissarie
vid provisoriska sjukhuset.
TolméTn (it. Tolmino, slav. Tolmln), ort i förra
österrikiska kronlandet Görz och Gradisca vid öfre
Isonzos vänstra strand. Omkr. 900 inv. (i hela
kommunen omkr. 4,000 inv., slovener). Ruiner efter
ett patriarkens af Aquileja slott, där Dante uppges ha
vistats 1319. Under Världskriget voro T. och trakten
däromkring, T.-bäckenet, skådeplatsen för ursinniga
strider mellan österrikare och italienare alltifrån
17 aug. 1915, då de senare an-föllo T:s brohufvud
på S:ta Maria- och S:t Lucia-kullarna. Sedan dess
var T. i allmänhet den nordliga gränspunkten under
de många Isonzoslagen och utsattes flera gånger för
bombardemang, äfven från luften. Slutligen började
den stora tysk-österrikiska offensiven - det 12:e
Isonzoslaget - vid T. 24 okt. 1917, hvarvid italienska
försvarslinjen genombröts på fronten Flitsch-T.,
de förbundne öfvergingo Isonzo och ryckte in på
italienskt område. L. W :son M.
Tolmezzo [tålme’tså], distriktshufvudort och kommun
i italienska prov. Udine, venezianska landskapet
Friuli (se d. o.), vid öfre Tagliamento och s. om
Karniska alperna, 313 m. ö. h. 6,610 inv. i kommunen
(1911). Järnväg genom kommunen söderut till staden
Udine och mot n. ö. förbi Pontebba (gränsort mot
Österrike) in i Kärnten. Ringmur, gammalt slott och
vacker kyrka. H. W-k.
Tolmldes (grek. To/./uidr]s), forngrekisk fältherre
från Aten, är mest bekant genom det nederlag, som
atenarna under hans anförande ledo vid Koroneia i
Beotien (447 eller 446 f. Kr.), hvilket hade till
följd, att Beotien frigjordes från Atens öfvervälde.
. A. M. A.
Tolmin [tål-], Tolmino [tålminå], ort. Se T o l m e
i n.
Tolma [tål-]. 1. Komitat i Ungern, v. om
Donau. Areal 3,537 kvkm. 267,260 inv. (1910),
däraf 71 proc. ungersk-, 28 proc. tysktalande
samt 69,5 proc. katoliker, 15 proc. reformerta
och 12 proc. lutheraner. Komitatet är ett bördigt
slättland, endast i v. kuperadt. Donau, som utgör
öst-gräns, bildar flera öar och kärrtrakter;
till skydd mot flodens öfversvämningar ha dyrbara
dammar uppförts. Jordbruk, boskapsskötsel, fiske och
flod-fart äro hufvudnäringar. Hufvudstad är S z e
k-s z å r d (se d. o.). - 2. Köping i nämnda komitat,
vid Donau och järnvägen Budapest-Funfkirchen. 8;850
inv. (1910). 1-2. (H. W-k.)
Toloccan [tålå’kkan]. Se Toluca
Tolomei, Bernhard. Se Olivetaner.
Tolosa [tålåsa]. 1. Latinska namnet på Toulouse. -
2. Fordom hufvudstad i spanska prov. Guipuzcoa
(Baskiska provinserna), vid kustnoden Oria
och järnvägen Bilbao-San Sebastian. Omkr. 8,000
inv. Tillverkning af vapen, järn- och mässingsvaror,
yllevaror och papper. - 3. Slagfält. Se_ N a vas de
Tolosa. 2. (H. W-k.)
Tolosanska riket [tåla-], benämning på västgöternas
rike i Frankrike och Spanien under den tid (419 -507)
som Tolosa (Toulose) var dess hufvudstad.
Toloviken. Se Tomoriviken.
Tojsburg, befäst slott i Wierland, Estland, intogs af
svenskarna i slutet af 1580 samt förstärktes sedermera
1603 och 1607-08. T. förlänades 1617 till Herman
Wrangel. Efter 1683 lämnades fästet att förfalla.
L. WrsonM.
Tolstadius, Erik, predikant, själasörjare,
förgrundsfigur i den svenska pietismens historia,
f. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
