- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
373-374

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tore Biskopsson - To redirect - Tore Gudmundsson - Tore Hjort - Tore Hund - Torekov - Torelius, Pär Gustaf - Torelius, Gösta Siegmund Elias - Torell, Kap - Torell, Otto Martin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

373

To redirect-Torell

374

men likväl icke prästvigd, enär han längre fram
gifte sig. Sannolikt är, att han biträdt Magnus
Lagaböte vid dennes lagreform. 1273 deltog han i
afslutandet af öfverenskommelsen i Bergen mellan
konungen och ärkebiskopen, och 1277 var han
verksam för den tunsbergska kompositionen eller
"saettargjerd". Sedan han lämnat kanslersposten,
blef han baron och egde Skidasysla i förläning
under många år. Han äktade 1276 en syster till Alf
Erlingsson, men höll sig främmande för dennes oroliga
sträfvanden och stod städse konungahuset nära. Jämte
Håkan V bevistade han fredsmötet i Hälsingborg
1310, men drog sig sedan alltmera tillbaka.
Y. N.*

To redirect [to rlMirVkt] 1. To reforward [to riWoed]
1. To retransmit [to rfträns-m^t], eng., postv.,
eftersända (se d. o.).

Tore Gudmundsson (Thore Gudmundsson), norsk prelat,
d. 1213, var korbroder vid Halvardskyrkan i Oslo,
utnämndes till ärkebiskop i Nidaros 1205 och mottog
1206 sitt pallium i Rom. Han var en fredsälskande
man och medverkade bl. a. till förlikningen
i Hvitingsö mellan birkebeinar och bagler.
Y. N.*

Tore Hjort (Thore), norsk höfding från Vaagen på
Haalogaland, stred 986 på Haakon Jarls sida vid
Hjörungavåg. Då han sedermera reste sig mot Olof
Tryggvesson, blef han angripen af denne och dog för
konungens egen hand 999.
Y. N.*

Tore Hund (Thore) på Bjarkö, norsk höfding från
Haalogaland, trädde 1020 i Olof Haraldssons (Olof den
heliges) tjänst, men fann sig snart kränkt af konungen
och slöt sig till hans fiender. Han for 1027 till
Knut den store i England, som han följde på dennes
tåg till Danmark, då Knut kämpade mot Olof och svenske
konungen vid Helgeå. 1028 följde han Knut på hans tåg
mot Norge och blef där hans "lendermand". I slaget
vid Stiklestad 29 juli 1030 var han en af bondehärens
förnämsta ledare och en af dem, som dräpte Olof. Dock
var han en af de förste, som sedan erkände den fallne
konungen som helgon, och han företog en pilgrimsfärd
till Heliga landet; därunder tycks han ha aflidit.
Y.N.*

Toreko v. 1. Socken i Kristianstads län, Bjäre
härad. 503 har. 441 inv. (1918). Annex till
Västra Karup, Lunds stift, Bjäre kontrakt. -
2. Municipalsamhälle (enl. k. br. 31 dec. 1879
och 22 jan. 1887) i ofvannämnda socken, beläget på
västra kusten af halfön mellan Laholmsbukten och
Skelderviken, midt emot Hallands Väderö. 11 har. 390
inv. (1918). På grund af k. br. 19 maj 1899 har
samhället ej organiserats som municipal-samhälle
och eger alltså inga egna finanser. Platsen eger
hufvudsakligen betydelse som fiskeläge och badort.
1-2. L. Wll.

Torélius. 1. Pär Gustaf T., tidningsman, f. 26
febr. 1847 i Sävare, Skaraborgs län, studerade i
Uppsala 1870-76 och i Tubingen 1877 -78, var 1878-85
lärare vid evangeliska prästseminariet i Basel
och blef hufvudredaktör och ansvarig utgifvare af
den kyrkligt konservativa tidningen "Vårt land" (se
d. o.), när denna nyåret 1886 började utkomma. Under
hans ledning vann tidningen till en början hastig
spridning och tog liflig del i den dagspolitiska och
litterära polemiken. T. afgick från hufvudredak-

törskapet 1903. Han var 1891-1900 led. af
Första kammaren, hvars protektionistiska parti
han tillhörde. - 2. Gösta Siegmun d Elias
T., den föregåendes son, tidningsman, f. 30
dec. 1879 i Basel, blef student 1899, var 1900
-02 försäkringstjänsteman, därefter medarbetare i
"Vårt land" 1902-04 och är sedan 1905 medarbetare i
"Stockholms dagblad". Han har sedan 1910 varit dess
korrespondent i Berlin (under Bal-kankriget hösten
1912 i Wien) och har under Världskriget hemsändt
uppmärksammade krigs-korrespondenser från flertalet
tyska fronter. Torell, Kap. Se T orell, 0. M.

Torell, Otto Martin, zoolog, geolog, polarfarare, f. 5 juni
1828 i Varberg, d. 11 sept. 1900 på Charlottendal,
Liljeholmen, blef 1844 student i Lund, 1853 filos.
doktor, 1858 med. kandidat, 1860 adjunkt i zoologi
och 1866 e. o. professor i zoologi och geologi vid
Lunds universitet samt 1871 chef för Sveriges
geologiska undersökning, hvarifrån han afgick
1897. T. har särskildt på polarforskningens och
istidsgeologiens områden inlagt stora förtjänster
och verkat banbrytande. Han gjorde 1856 en resa till
Schweiz för att studera glaciärernas verksamhet med
afseende särskildt fäst på frågan, om sådana fordom
varit utbredda öfver Skandinaviska halfön, och 1857
besökte han i samma syfte Island. 1858 företog han,
åtföljd af A. E. Nordenskiöld och A. Quennerstedt,
sin första färd till Spetsbergen och var 1859 stadd på
en forskningsresa till Grönland. Dessa färder bildade
uppslaget till de svenska polarexpeditionerna, och
T. var själf ledare för den första mera betydande
af dessa, den i vetenskapligt hänseende särdeles
resultatrika Spetsbergsexpeditionen 1861 (se
Polarexpeditioner), i hvilken flera vetenskapsmän
deltogo. Denna expedition, hvilken tjänat som
förebild för följande svenska polarfärder, kan sägas
ha grundlagt den vetenskapliga polarforskningen,
som i st. f. enbart geografiska uppgifter ställer en
allsidig vetenskaplig undersökning af det besökta
området som mål. Utom mycket viktiga arbeten
för Spetsbergens geografi, geologi, zoologi och
botanik hade under densamma äfven en förberedande
undersökning till en gradmätning där företagits. Ej
mindre betydelsefulla voro de djupdraggningar,
som utfördes och vid hvilka man lyckats upptaga
bottenprof, innehållande ett rikt djurlif, från ända
till 2,500 m. djup. Från ett så stort djup hade man
förut erhållit endast foraminiferer, och det stora
intresse, som genom nyssnämnda fynd uppväcktes, ledde
till fortsatta undersökningar af de stora hafsdjupen,
i hvilka arbeten sedermera nästan alla bildade
nationer deltagit och med hvilka en ny æra kan
sägas ha uppgått för hydrografien (oceanografien),
geologien och den fysiska geografien. F. ö. företog
T. utom i Skandinavien, dels för vetenskapliga
studier, dels som deltagare i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free