Print (PDF) - On this page / på denna sida - Torgau - Torgau-artiklarna - Torgaut - Torgdag - Torgerd Holgabrud (Helgabrud) - Torgils Knutsson - Torgny - Torgoter - Torgrim Torgrimsson - Torhamn (Torrum) - Torianit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artiklarna, som utgjorde grunden till Augs-burgiska bekännelsen (se d. o.). Trettioåriga kriget tillfogade staden svåra lidanden. Bland minnesvärda tilldragelser därunder må nämnas Johan Baners (se denne) inneslutning i hans befästa läger vid T. 1637. I Sjuåriga kriget, då T. var säte för preussiska fältkrigsdirektoriet, blefvo österrikarna under Daun vid Siiptitz nära T. 30 nov. 1760 slagna af preussarna under Fredrik II. (H. W--k.) Torgau-artiklarna. Se Augsburgiska bekännelsen. Torgaut (hos Adam af Bremen kallad Thurgot eller Thorgat), den förste biskopen af Skara, d. 21 febr. (sannolikt) 1029 i Bremen, torde först ha varit biskop i Tyskland, där han 1013 medverkade vid invigningen af Unwan till hamburg-bremisk ärkebiskop. Af denne sändes han sedan på begäran af Olof Skötkonung till Sverige som missionär och tog sitt säte i Skara. Han fyllde sitt värf med nit; enligt Adam af Bremen vann han för kristendomen götarnas båda folk (väst- och östgötar). Konung Olof lät genom honom sända präktiga gåfvor till Unwan. Mer än ett årtionde har han emellertid säkerligen icke verkat i Sverige. Då han i sin missions ärenden vistades i Bremen hos Unwan, skall han ha drabbats af spetälska. Han begrofs i Bremens domkyrka. K. B. W--n. Torgdag, veckodag, på hvilken tillförsel och försäljning af landtmannaprodukter (smör, ost, grönsaker, fjäderfä o. s. v.) på salutorgen i städer och köpingar ega rum. Bestämda torgdagar, vanligen två i veckan, t. ex. lördag och onsdag, ha sedan gammalt varit i bruk i olika kulturländer, äfven i Sverige, och bibehållas ännu i smärre städer, mest med direkt försäljning af varorna genom den landtlige producenten själf, medan han i större städer alltmera ersattes af mellanhänder (små och stora uppköpare), som i bygderna hopköpa varor för att dagligen sälja dem på torgen eller i saluhallarna. En allt vidsträcktare detaljhandel i butiker syftar äfvenledes till att göra särskilda torgdagar öfverflödiga. Torgerd Holgabrud (Helgabrud). Se Holgabrud. Torgils Knutsson. Se Tyrgils Knutsson. Torgny (isl. þorgnyr) är ett namn, som enligt den isländske historieskrifvaren Snorre Sturlasson burits af flera medlemmar al en uppländsk lagmanssläkt. De hade, säger Snorre i sina "Konungasagor", länge efter hvarandra varit lagmän i Tiundaland. Mest bekant var den Torgny lagman, som lefde under Olof Skötkonungs och norske konungen Olof Haraldssons (sedermera kallad den helige) tid. Mellan dessa konungar rådde ovänskap, hvilken kloka och mäktiga män både i Sverige och i Norge sökte bilägga. Då Västergötlands jarl, Eagnvald, och Olof Haraldssons sändebud, Björn stallare och Hjälte Skeggesson, begett sig till Uppsalatinget 1018 och där sökte förmå Olof Skötkonung till förlikning med Norges konung samt till bekräftelse härpå för Olof Haraldssons räkning anhöllo om svenska konungadottern Inge-gärds hand, blef Olof Skötkonung ytterst uppbragt, afslog anbuden med hårda ord och hotade att drifva Kagnvald ur riket. Men Ragnvald jarl understöddes af sin fosterfader, Tiundalagmannen T., då en vördnadsvärd åldring, den visaste och inflytelserikaste mannen i landet. Efter sveakonungens yttrande reste T. sig och höll ett kraftfullt tal, hvaruti han erinrade om de lyckliga härfärder i östervåg, hvilka Sveriges förra konungar hade utfört, utan att någon af dem hade varit så stör-modig, att han icke lyssnat till sina mäns råd. Själf hade T. fordom följt konung Erik Segersäll i många lyckliga härfärder, och äfven Erik var tillgänglig för andras råd. Den nuvarande konungen traktade däremot efter Norge, hvilket ingen sveakonung förr eftersträfvat, och läte ingen tala med sig annat, än det han själf ville. Detta misshagade allmogen, som gärna skulle följa konungen österut, om han ville återvinna de riken hans förfäder där egt; men det vore böndernas önskan, att konungen gjorde fred med Norges konung och gifte honom med sin dotter Ingegärd. "Vill du icke" - slutade T. - "göra det, som vi säga, skola vi öfver-falla och dräpa dig och icke tåla af dig ofred och olag. Så ha våra förfäder gjort, som på Mulating kastade fem konungar i en källa, hvilka varit öfver-modiga, såsom du nu är emot oss." På dessa klara och tydliga skäl lät konungen förmå sig att ge efter och lofvade att med norske konungen ingå fred och förlikning samt ge honom dottern Ingegärd (se d. o.) till äkta. Han bröt dock sedan sitt löfte. - Då T. lagman är känd endast från Snorres berättelse, då vidare denna tydligen innehåller flera osannolika drag och i vissa punkter företer rena felaktigheter, är det klart, att af Snorres skildring intet med full visshet kan sägas vara historiskt riktigt. Å andra sidan kan T:s tillvaro som historisk person icke med skäl förnekas. Man får nöja sig med att hålla för sannolikast, att en lagman T. i Tiundaland verkligen existerat och att han spelat någon roll i striderna mellan Olof Skötkonung och Olof Haraldsson. Det är mycket antagligt, att denne T. på Uppsalatinget hållit ett stort tal mot Olof Skötkonung, men den form talet fått hos Snorre, kan icke vara historiskt riktig. - I sagan om Styrbjörn Sveakämpe berättas om en tydligen uppdiktad Torgny lagman (uppfattad som fader till den på Olof Skötkonungs tid lefvande), en gammal, nästan blind man, som följaktligen ej kunde deltaga i striden mot Styrbjörn, men likväl bidrog till segern genom rådet att mot den fientliga hären drifva en mängd hästar och oxar, hvilka man parvis sammanokat, sedan man beslagit oken med broddar och spjutblad. De så utstyrda djuren åstad-kommo stor manspillan i Styrbjörns här. - Äfven i Roes saga omtalas den sistnämnde Torgny såsom vis och rådklok. - Litt.: B. Nerman, "Torgny lagman" (i "Arkiv f. nord. filol." 32), Jon Jönsson (ibid. 34), 0. A. Johnson i "Norsk hist. tidsskr." 1916. Th. W. (B. N--n.) Torgoter. Se Kalmucker. Torgrim Torgrimsson. Se Snorre gode. Torhamn (Torrum), socken i Blekinge län, Östra härad. 6,115 har. 2,927 inv. (1917). T. bildar med Sturkö och Tjurkö ett pastorat i Lunds stift, östra härads kontrakt. Torianit, kem. miner., radioaktivt mineral af sammansättningen (Th, U) O2, d. v. s. en isomorf blandning af toriumoxid och uranoxidul. Förekommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
