- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
491-492

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Totemism - Toten - Totenkopf - Totes gebirge - Toth - Toth, Kalman - Toth, Béla - Totila - Totis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

491

Toten-Totis

492

till första orsak; ja, det gafs knappast någon
företeelse inom sociologiens, konsthistoriens,
religionsvetenskapens eller rättsvetenskapens område,
där man ej gjorde totemismen till första orsak. Man
ansåg totemismen innebära, att en viss art af

Totempålar hos nordamerikanska indianstammar.
(Jfr lig. 3 i art. Indianer.)

djur eller växter står i förbindelse med en
klan. Denna förbindelse tar sig uttryck däri, att
denna djur- eller växtart betraktas som gudom, men
samtidigt som människoklanens stamfader. Totemet, som
ärfves på kvinnosidan, får icke jagas, fångas eller
dödas. De, som ha samma totem, få ej gifta sig med
hvarandra. Emellertid visade det sig snart, att man
icke kunde historiskt uppvisa något totemistiskt
folk, hos hvilket totemismen hade alla dessa
kännetecken. Sedan man till slut kommit underfund
med, att totemismen var blott ett specialfall af
djurdyrkan, inskränktes dess geografiska område
högst betydligt, och J. G. Frazer, som förut sett
den öfverallt, förklarar 1910, att man ej kunnat
bevisa spår af den hos de semitiska, asiatiska och
uralaltaiska folkstammarna. På senare tider har denna
företeelse blifvit föremål för förnyadt vetenskapligt
intresse. För den vetenskapliga klarhetens skull vore
det lämpligt, att intet annat kallades tote-mism än
detta en klans särskilda förhållande till en djur-
eller växtart. S. k. individuella totem äro nämligen
alltid produkt af andra och senare inflytelser. Huru
åter detta förhållande emellan klan och art i hvarje
särskildt fall uppstått, därom kan man ej ge någon
allmän förklaring, utan måste söka anledningen i
speciella förhållanden. Endast så mycket torde vara
klart, att detta förhållande uppstått däraf, att de
ifrågavarande människorna genom denna djurart kommit i
en kulturell särställning till de kringboende. Om de
få sin hufvudsakliga klädedräkt eller sina hus-geråd
eller andra verktyg från en viss djurart, te de sig
för andra och känna sig själfva just härigenom skilda
från andra i detta beroende af

djurarten. Häraf förstås, att de själfva kalla sig och
af andra kallas med djurartens namn. Men för primitiv
uppfattning äro de hvad de kallas. Häraf förstås
också det religiösa förhållande, som råder emellan
klanen och arten. Då emellertid klanen till hela sin
kulturella existens är beroende af djurarten, förstås
också, att ett godtyckligt dödande ej kan tillåtas,
men att det dödande, som måste ega rum, får rituell
karaktär och att det icke behöfver vara oriktigt att
i detta dödande se iett slags gemensamhetsoffers
ursprung. Man förstår också, att totemismen kan
utveckla sig så att, då människorna sammanträngts
på ett område med likartade yttre förhållanden, det
kunde vara lämpligt att skilja familjerna åt genom
olika tecken, vi skulle säga vapen, hämtade från
olika djur eller utgörande olika djurdelar. Men
då har totemismen förlorat sin ursprungliga
karaktär. Hvad åter totemismens förhållande till
exogamien beträffar, torde man nu vara så tämligen
ense med Frazer därom, att exogamien är en senare
företeelse än totemismen. Den gamla uppfattningen om
ett beroendeförhållande dem emellan hade tydligen
sin grund däri, att de exogama klanerna använde ur
totemismen uppkomna namn. Litt.: E. Reuter-skiöld,
"Till frågan om uppkomsten af sakramentala måltider
med särskild hänsyn till totemismen" (1908),
J. G. Frazer, "Totemism and exogamy" (4 dlr, 1910),
samt en uppsatsserie af de mest betydande kännarna
på området i tidskr. "Anthro-pos" (1914-15).
E. Eld.

Toten, gemensamt namn för en del områden i Opland
fylke (före 1919 kalladt Kristians amt), Norge,
på Mjösens västsida, omfattande häradena östra och
västra T., Eina och Kolbu.

Totenkopf |"tå’-L bergspets. Se Kaiser-stuhl.

Totes gebirge [tå7-], berggrupp bland Salzburgalperna
i Salzkammergut (se dessa ord), inom sydöstra
delen af Ober-österreich. Det bildar en öde,
sönderskuren högplatå, begränsad i ö., s. och v. af
Donau-bifloderna Steyr, Enns och Traun samt mot
n. öfvergående i ett lägre småbergsområde. Högsta
bergstoppen är Gr oss er Priel (2,514 m.).
H.W-k.

Toth (T h o t). Se Egypten, sp. 1471.

Töth [tåt]. 1. Ka 1m å n T., ungersk skriftställare,
f. 30 mars 1831 i Baja, d. 3 febr. 1881 i Budapest,
blef mycket populär genom sina kärleksvisor och
patriotiska dikter och som komediförfattare. Hans 1860
uppsatta, synnerligen omtyckta skämttidning "Bolond
Miska" fick icke ringa politisk betydelse. T:s samlade
dikter utkommo första gången 1878. - 2. Béla T.,
den föregåendes son, publicist och novellförfattare,
f. 20 okt. 1857 i Pest, d. 1907 i Budapest, gjorde
sig känd som framstående tidningsman, fin novellist
(novellsamlingar bl. a. 1882, 1887, 1892) och utmärkt
öfversättare, särskildt af nutida fransk litteratur.
1-2. K. B. W.

To’tila, konung. Se ö st got er.

Totis [tå’tis; ung. Täta], köping i ungerska komitatet
Komorn (Komårom), vid järnvägen mellan Budapest
och Raab och en liten biflod till Donau. Slott,
tillhörigt grefve Esterhåzy. Piaristkolle-gium jämte
gymnasium. Svafvelkällor. Marmorbrott. I trakten ha
romerska fornlämningar an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free