Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trajanus, Marcus Ulpius - Trajanusbågar - Trajanus forum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siebenbürgen. Decebalus öfvergafs af sitt folk och
dödade sig själf på flykten (106). Dacia blef romersk
provins: landets hufvudstad fick romersk besättning
och namnet Colonia Ulpia Trajana. Nya städer
grundlades och befolkades med romerska veteraner
äfven från Syrien och Mindre Asien: därigenom fingo
romerskt språk och romersk administration fotfäste
(jfr Rumäner, sp. 1158). Vid sin återkomst till
Rom firade kejsaren en lysande triumf; alla hus
voro illuminerade och hela staden till mötes på Via
Flaminia. På det forum, som bar hans namn, lät han
sedan uppföra Trajanuskolonnen (se d. o.), hvars
reliefbilder skildra det daciska kriget. Under
de sju årens fredslugn, som nu följde, egnade sig
T. med ifver åt den inre styrelsen. Redan genom
sitt personliga, lugna och flärdfria uppträdande
förvärfvade han öfverallt vänner och aktning; sina
fel – han var fåfäng och ej främmande för samtidens
laster – höll han nere. För administrativa göromål –
som han, att döma efter brefväxlingen med Plinius
d. y., stundom skötte något för mycket i detalj –
hade han håg och begåfning; ännu var hvarje förnämlig
romare en jurist, som på gifven anledning kunde
förvandla sig till krigare. Med senaten, numera
ej annat än ett kejserligt råd, stod han på god
fot; som dess princeps (se d. o.) ville han ej
anses för annat än förste medborgaren i en fri
stat, ehuruväl han som de öfrige "gode" kejsarnas
regering ej var annat än upplyst despotism. Vid
val af ämbetsmän, som ju numera, åtminstone
formellt, skedde genom senaten, tillät han sluten
omröstning och fördrog en och annan, f. ö. ganska
platonisk yttring af republikanskt sinnelag; de
gamla formerna iakttogos, så långt möjligt var. I
senaten upptogos notabler från provinserna, så att
den i viss grad blef en riksrepresentation. Också
gaf senaten kejsaren tillnamnet Optimus ("den
bäste"). Rättskipningen öfvervakades omsorgsfullt,
myntväsendet reformerades, och den nästan oinskränkta
kommunala själfständigheten, som ledt till en dålig
finansförvaltning, inskränktes genom s. k. correctores
("rättare"); om de senare ämbetsmännen med denna
titel se Romerska riket, sp. 760. Genom frikostighet
och klok lifsmedelspolitik gjorde T. sig mycket älskad
af romerska folket, och man berättade, möjligen
med en österländsk reminiscens, att T. upplade
spannmålsförråd för Rom och Italien för ej mindre än
sju år. Importpremier betalades till lifsmedelsköpmän,
och bagarnas skrå organiserades på ett effektivt
sätt. Handeln underlättades genom nyanlagda
vägar. T. fortsatte det storartade välgörenhetsverk,
som Nerva påbörjat för underhåll och uppfostran af
fattiga barn i Italien (alimenta); det var nämligen,
särskildt för härens rekrytering, viktigt, att Italien
ej affolkades och att armén bestode af romerska
medborgare, det vill i stort sedt säga invånarna
i Rom och Italien. Institutionen betryggades genom
räntan på statsmedel, som placerats mot inteckningar
i italisk jordegendom. T:s hofhållning var enkel och
hans palats lätt tillgängligt (jfr f. ö.
Romerska riket, sp. 742 f.). Äfven för andliga intressen
hade T. sinne. Bibliotek anlades, och för konst och
vetenskap var T. i viss mån en ny Augustus
liksom hans förtrogne, Marcus Licinius, en annan
Mæcenas. En klar, om ock måhända något partisk
belysning erhöllo T:s förtjänster i den panegyrik,
hvarmed Plinius hälsade honom 1 sept. år 100,
då kejsaren blef konsul för tredje gången. Efter
fredslugnet måste T. 113 draga till östern för
att ordna den ständigt åter uppdykande partiska
frågan. Då några till Syrien gränsande områden
annekterats af romarna, hade parterna blifvit
oroliga: de ständiga tronstridigheterna i Armenien
voro den närmaste anledningen till krigets utbrott
114; det började med stora framgångar för romarna,
men slutade därmed, att den åldrande kejsaren 117
på sitt återtåg från Ktesifon led ett nederlag vid
Hatra mot arabernas ryttarskaror. De underkufvade
länderna reste sig, och judarna på Cypern, i Kyrene
och i Egypten anställde ett fruktansvärdt blodbad
på romare och greker, af hvilka på Cypern 240,000, i
Kyrene 220,000 skola ha omkommit. Upproret dämpades
med de strängaste medel. T. var sysselsatt med
förberedelserna till ett nytt krigståg mot Partien,
då tilltagande sjuklighet tvang honom återvända
till Rom; han dog på vägen, i Selinus. Han fick sitt
hvilorum i den eviga staden på sitt eget forum under
den väldiga kolonnen. Triumfbågar såsom i Ancona,
Beneventum, Timgad restes till hans ära; en mängd
statyer och byster visade hans drag, inskrifter i alla
delar af hans vida rike förkunnade hans lof. Han var
ryktbar öfver hela världen: ända från Indien kommo
sändebud, och själfva kristendomen, som han dock
i sin motvilja mot collegia, hemliga föreningar,
motarbetat, lät, sedan den harm, som ännu genljuder
hos Tertullianus, hunnit lägga sig, T., på Gregorius
den stores förböner, bli frälst; Dante försätter honom
i paradiset. Litt. bl. a. Francke, "Zur geschichte
Trajans" (2:a uppl. 1840); Dierauer, "Beiträge zu
einer kritischen geschichte Trajans" (1868); De la
Berge, "Essai sur le règne de T." (1877); H. Schiller,
"Geschichte der römischen kaiserzeit" (1883).
J. C.
Trajanusbågar, triumfbågar, resta till kejsar
Trajanus’ (98–117) ära. Sådana funnos på flera
ställen. En stod vid ingången till Trajanus’ forum i
Rom. Den nedbröts senare för att lämna material och
prydnader samt förmodligen äfven den konstnärliga
formen åt Konstantinsbågen (se Triumfbåge). En
annan, likaledes nedbruten Trajanusbåge fanns å Via
sacra i Rom. En tredje, till anläggningen närmast
lik Titusbågen (se d. o.), kvarstår i Benevento (se
d. o. med fig.) i jämförelsevis välbehållet skick och
är prydd med många reliefer. Ytterligare två finnas:
i Ancona (tämligen oskadad) och i Timgad (se d. o.).
Upk.*
Trajanus’ forum (Forum Trajani), det praktfullaste
af de forna s. k. kejsarfora i Rom, hvilka
utefter nordöstra sluttningen af kapitolinska
kullen sträckte sig i nordvästlig riktning från
det gamla Forum romanum fram mot Marsfältet. Det
anlades 111–114 af kejsar Trajanus med biträde
af byggmästaren Apollodoros från Damaskus (se
Apollodoros 4), sedan en höjdsträckning, som
förenade kapitolinska kullen med kvirinalen, måst
först bortschaktas. Själfva forum delades genom den
praktfulla Basilica Ulpia i två olika stora delar. Å
den norra och mindre reste sig Trajanuskolonnen mellan
två biblioteksbyggnader; längre i n. uppfördes senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
