- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
859-860

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollspö - Trollstaf - Trollstängel - Trollsång - Trolltratt - Trolltrumma - Trollägg - Trolofning - Trolofningsbarn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

859

Troilstaf-Trolof ningsbarfl

tillskrifvit undergörande kraft och verkan, såsom att
öppna hvad som eljest ej kan öppnas, yppa hvad som
är fördoldt, framkalla och behärska andar, förvandla
tings natur, föryngra de gamle, förvandla människor
till djur och tvärtom o. s. v. Föreställningen om
trollspöet, trollstafven 1. trollstängeln framträder
redan i de åldrigaste urkunder och dikter. Sålunda
omtalas i 3:e årtusendet f. Kr. hos babylonierna
örter, som ej blott skänka evig ungdom, utan ock
stilla hafvets stormar. Äfven Moses och Arons staf hos
hebréerna måste inräknas bland dessa undergörande
stafvar. I de homeriska dikterna möta dylika
maktstafvar eller maktstäng-lar flerstädes. Såsom
innehafvare af sådana omtalas såväl trollkvinnan
Kirke som, bland gudarna, Hermes (jfr Caduceus),
Poseidon och Pallas. Hos de romerske skalderna,
t. ex. Vergilius, omtalas trollkvisten, och i
folksagorna är den ett vanligt utmärkelsetecken för
feer och deras vederlikar. I Eddans sång om Skirner
(se d. o.) innehar trollspöet en märklig plats. Hos
nordborna var trollstafven, völr, så utmärkande
för trollkonstens ut-öfning, att trollkvinnorna,
valorna (se Yala), däraf erhållit sitt namn. Ännu
under häxeripro-cessernas (se d. o.) senare tid
spelar trollstafven en framstående roll och kallas
i 1600-talets rann-sakningsprotokoll "then målade"
eller "then sprecklote staf ven". Såsom bekant
använda task-spelare en s. k. trollstaf som redskap
och utmärkelsetecken. Jfr Fastlagsris och Slagruta.
N. E. H. Trollstaf. Se Trollspö. Trollstängel. Se
Trollspö. Trollsäng. Se Gal der.

Trolltratt, fys., en leksakstratt (se fig.) med
dubbla väggar, hvilkas mellanrum står i förbindelse
med det ihåliga handtaget, som upptill har ett litet
lufthål. Tilltäpper man trattröret och fyller tratten
med en vätska, fylles äfven mellanrummet genom hål
i bottnen på tratten, öppnas därefter trattröret,
utrinner visserligen den vätska, som är inuti tratten,
men ej den, som är i mellanrummet, för såvidt man med
ett finger tilltäpper lufthålet å handtaget. Genom
hålets öppnande och tillslutande kan man efter behag
låta vätskan rinna ut, ty mellanrummet förhåller
sig härvid såsom en stickhäfvert. Jfr Trollkanna.
A. Bi-n.*

Trolltrumma. 1. Fys. SeStroboskop. - 2. Myt. Se
Mytologi, sp. 177-180. Trollägg, löt. Se
Phallacese.

Trolofning l. Fästning, aftal mellan man
(fästmannen) och kvinna (fästekvinnan l. fästmön)
om äktenskaps ingående. Enligt våra äldsta lagar
hade fästningen betydelse af ett aftal jämväl mellan
mannens och kvinnans släkt. Den ingicks då under
vissa former inför tillkallade vittnen (fastar) och
beseglades genom ömsesidiga utfästelser eller gåfvor
(mundr, hemföljd). I en senare tid utöfvade kyrkan
ett bestämmande inflytande på lagstiftningen om fästning, hvilken hon i
mycket likställde med äktenskapet själft (jfr 15:e
och 16:e kap. af 1686 års kyrkolag). Äfven 1734 års
lag var däraf påverkad. Denna lags regler i ämnet
funnos i de numera af lagen om äktenskaps ingående
och upplösning 12 nov. 1915 ersatta 3:e och 4:e
kap. Giftermålsb., hvarest stadgades en viss form för
fästningens ingående – närvaro af fyra vittnen –,
hvars åsidosättande dock icke nödvändigt medförde
fästningens ogiltighet. Däremot erfordrades för
dennas giltighet alla de villkor, som i allmänhet
betinga ett aftals giltighet och dessutom samtycke
af giftoman (se d. o.), där kvinnan icke egde
själf råda sitt gifte. Fästningen medförde icke, att
äktenskapets fullbordan genom vigsel kunde uttvingas;
men vägrade den ene af parterna ("fästehjonen")
utan skäl att fullborda aftalet, kunde detta af
den andre saklöst brytas. För ingående af annat
äktenskap utgjorde bestående fästning i hvarje
fall hinder. Icke heller medförde fästningen någon
verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende; men om
fästehjon häfdat hvarandra, skulle därigenom uppstå
ett s. k. ofullkomnadt äktenskap, hvilket gaf dem
hvar för sig rätt att fordra äktenskapets fullbordan
genom vigsel, och, om den ene undandrog sig sådan,
berättigade den andre att af domstol varda förklarad
för äkta make samt därigenom berättigad till giftorätt
i den andres förmögenhet. Upplösning af fästning
kunde enligt 1734 års lag ske genom ömsesidigt
samtycke. Voro fästehjonen ej ense om fästningens
häfvande, skulle frågan afgöras af domstol. Enligt
lagens föreskrift borde likväl öfverenskommelse
om trolofnings häfvande anmälas i domkapitlet, men
detta stadgande efterlefdes i allmänhet icke i andra
fall än då lysning till äktenskap försiggått. – De nu
angifna reglerna bevara ännu väsentligen sin giltighet
i Finland. I Sverige gälla numera i deras ställe
bestämmelserna i 1:a kap. af 1915 års ofvannämnda
äktenskapslag, hvilka äro afsedda att ingå i en
tillärnad ny Giftermålsbalk och ha sin motsvarighet
i 1:a kap. af 1919 års danska förslag till "lov om
ægteskab". Enligt dessa bestämmelser är trolofning
hvarje öfverenskommelse mellan man och kvinna att
ingå äktenskap med hvarandra; lagen gör sålunda ingen
åtskillnad mellan den gammaldags högtidliga fästningen
och en formlös förlofning. Öfverenskommelsen är
emellertid icke direkt bindande, utan hvardera parten
kan, när han vill, bryta trolofningen. En sådan
brytning medför dock under vissa förutsättningar
en begränsad skadeståndsplikt, hvilken blir mera
omfattande, i händelse fästmannen bär hufvudsakligen
skulden till brytningen och förut har rådt fästmön
med barn. Lagen har vidare reglerat, huruledes för det
fall, att en af de trolofvade dör eller trolofningen
eljest brytes, återbäring bör ske af de gåfvor, som
den ene trolofvade gett den andre för äktenskapets
skull. Slutligen har trolofningen, rättsligt sedt,
den betydelsen att, om de trolofvade ha eller få barn
med hvarandra, dessa barns rättsställning blir något
olika mot andra utomäktenskapliga barns (se
Trolofningsbarn).
I. Afz. (C. G. Bj.)

Trolofningsbarn,
jur., en underart af barn utom äktenskap (se Barn
i Suppl.), nämligen de barn, hvilkas föräldrar vid
deras aflelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:23 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free