- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
269-270

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tull ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tredjedels lindring i tullen för de varor de
förde. Denna lindring i tullen benämndes
helfrihet l. munderad skeppsfrihet. Öfriga svenska
skepp, hvilka voro försedda med mindre eller inga
stycken, åtnjöto lindring med en sjättedel. Denna
lindring i tull benämndes halffrihet l. omunderad
skeppsfrihet
. För varor införda med främmande fartyg
skulle hela tullen erläggas. Häraf benämningarna
helfri, halffri och ofri tull, hvilka tullsatser
sålunda stodo till hvarandra i förhållandet 4 : 5 : 6. I
afseende på rätten att åtnjuta helfrihet vidtogos
emellertid tid efter annan förändringar. Så blefvo
1681 alla svenska, på klink byggda fartyg förklarade
ofria och 1693 munderade svenska kravellskepp, af
furu likaväl som af ek, helfria. 1722 återinfördes
den en kort tid (sedan 1715) upphäfda skillnaden
i tullafgifter mellan svenska och utländska skepp,
hvarvid alla svenska fartyg, som seglade på hamnar
bortom Engelska kanalen, förklarades helfria, under
det att af öfriga svenska fartyg blott de större
af minst 50 läster blefvo helfria, öfriga endast
halffria. Genom 1782 års tullordningar, som alldeles
afskaffade den halffria tullen, förklarades alla
svenska kravellfartyg för helfria utan hänsyn till
lästetal samt alla svenska klinkfartyg, äfvensom
främmande fartyg, för ofria. Den helfria tullen
blef då vid införseln 40 proc. och vid utförseln 50
proc. lägre än den ofria. Den ofria tullen upphörde
för svenska fartyg med 1830 och för utländska genom
tulltaxan af 18 dec. 1857. – De äldsta tullarna
i Sverige synas ha varit värdetullar. Genom
tullordningen af 15 dec. 1667 påbjödos för första
gången bestämda tullsatser för olika varor; för de
varor, som voro föremål för inhemsk produktion, sattes
tullsatserna något högre än för öfriga. Varuvärdet,
eller det s. k. tullvärdet, lades 1715 åter till
grund för tullberäkningen, men genom 1739 års taxor
gjordes ånyo varukvantiteten till beräkningsgrund. –
I alla äldre tullordningar funnos vissa import-
(införsel-) och export-(utförsel-)förbud; de förra
afskaffades till fullo genom tulltaxan af 1857, de
senare genom k. kung. 19 dec. 1855, utom för malm,
som först genom 1857 års tulltaxa blef med-gifven
till utförsel. (Särskilda förordningar stadga dock
ännu i vissa fall in- eller utförselförbud. Se
därom Tulltaxa.) Utförseltullen blef alldeles
afskaffad genom taxan af 4 dec. 1863, så att numera
endast införseltullarna kvarstå. – Sjötullen, Stora
tullen
l. Stora sjötullen, som den benämndes till
skillnad från landtullen l. lilla tullen, brukade
sedan äldre tider förvaltas direkt af kronan under
Kommers- eller Kammarkollegiets ledning. Den uppgick
enligt rikshufvudboken 1624 till 128,000 dal. smt,
1644 till 388,082, 1653 till 534,655, 1681 till
1,006,997, 1704 till 1,030,285 och 1710 till 821,055
dal. smt. Mot slutet af Karl XII:s regering sjönko
sjötullsinkomsterna betydligt, hvilket förhållande
jämte kronans behof af penningförskott föranledde,
att äfven denna tull utarrenderades 1718 (till
öfverdirektören Ehrenpreus m. fl.) för 488,700
dal. smt årligen med villkor, att af den summa,
hvarmed inkomsterna kunde komma att öfverstiga
utgifterna, kronan skulle ha 84 proc., hvilket
stadgande höjde kronans tullinkomster för året
till 1,167,400 dal. smt. Någon förnyelse af
arrendekontraktet medgafs
dock ej, ehuru såväl Ehrenpreus som andra under
de följande åren gjorde nya anbud. Slutligen
beslöt regeringen 1726 att på en hand utarrendera
både land- och sjötullarna samt accisen, och ett
kontrakt härom uppgjordes 31 mars s. å. på 4 år med
en generaltullarrendesocietet (se d. o.), hvars
fullmäktige utöfvade förvaltningen. Den årliga
arrendesumman skulle vara 1,530,000 dal. smt, och
allt öfverskott tillföll societeten. Kontraktet
förnyades 23 mars 1730 på 4 år mot samma
arrendesumma som förut, hvarvid stadgades, att
kronan själf skulle deltaga i arrendet för vissa
lotter och i societeten insätta 4 ledamöter. Afdrag
i arrendesumman skulle göras för de afkortningar och
förmåner, som kronan kunde bevilja. Man beräknade,
att kronans medelinkomst årligen stigit till
1,437,019 dal. smt, utom den årsvinst den bekom
som delegare i societeten (i allt omkr. 68,000
dal. smt). När kontraktet förnyades 2 mars 1734,
bestämdes, att kronan skulle ha i årlig arrendesumma
1,410,000 dal. smt samt dessutom 90 proc. af allt
öfverskott, som kunde uppstå. Arrendetiden gick till
ända 1 jan. 1740, och under dessa år hade kronan
i medeltal 1,551,301 dal. smt årligen. De följande
kontrakten under frihetstiden ingingos på i hufvudsak
liknande villkor för följande år och med följande
årliga medelvinst. 1740–43: 1,561,394 dal. smt,
1744–47: 1,446,780, 1748–55: 1,597,166, 1756–65:
1,530,833. Vid riksdagen 1765–66 beslöts, på grund af
de många olägenheter, som tullarnas bortarrendering
medfört, att kronan själf skulle förvalta dem, och en
k. generaltulldirektion öfvertog deras ledning från
början af 1766; men efter 1772 års revolution lades
tullen åter under Kammarkollegium. Afkastningen
var 1766–69 1,649,530 dal. smt årligen, men
sjönk sedan något och var 1771 endast 1,386,000
dal. smt. Som regeringen icke ansåg, att den
ändrade tullförvaltningen medfört åsyftad verkan,
började den åter tänka på tullarnas utarrendering,
och 1776 uppgjordes kontrakt på sex år med en ny
generaltullarrendesocietet mot en summa af 490,300
rdr specie per år. Kronan själf öfvertog en fjärdedel
af arrendet och förordnade för sin del fullmäktige
i societeten. Arrendet upphörde med 1782 års slut,
men den gamla societetens fullmäktige fortforo att
som k. generaltulldirektion förvalta tullverket
för kronans räkning t. o. m. 1785, hvarefter en
ny generaltulldirektion ledde tullförvaltningen
t. o. m. 1802, då tullarna bortarrenderades till
en generaltullarrendesocietet. Äfven i detta
arrende deltog kronan med en fjärdedel. 1809
förbjöds förpaktning af statens inkomster, och
tullverket förvaltades därefter fr. o. m. 1813
af en k. tulldirektion t. o. m. 1824, då
k. Generaltullstyrelsen (se d. o.) inrättades. Vid
denna tid (1823) utgjorde tullinkomsterna 1,681,553
(lots- och båkafgifter inräknade 1,741,987)
rdr, och ännu vid slutet af Karl Johans regering
(1844) beräknades de till blott 3,700,000 rdr. Om
den svenska tullens statsrättsliga natur se
Bevillning, sp. 192, 194. – Litt.: Heckel,
art. "Zölle, Zollwesen" i "Handwörterbuch der
staatswissenschaften" (3:e uppl. 1911), J. Lindström,
"Tullboken" (n:r 4, 1878), A. A. von Stiernman,
"Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar
etc. angående Sveriges rikes commerce, politie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:09 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free