Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tull - Tull l. Tulle (skogshushållning) - Tull, Jethro - Tullager - Tullamore - Tullangifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och oeconomie", I–VI (1747–75), A. W. af Sillén,
"Svenska handelns och näringarnas historia" (1886),
H. Forssell, "Studier och kritiker", I (1875),
E. G. Palmén, "Svensk-finska handelslagstiftningen
till 1766" (1876), E. Heckscher, "Produktplakatet"
(i "Hist. studier tillägn. H. Hjärne", 1908),
"Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter
och brefvexling". Senare afdelningen, bd 11
(1905), och P. E. Fahlbeck, "Sveriges och
Norges handelspolitik under senare tid" (1892).
J. F. N. (F. v. K.)
Tull l. Tulle, skogsh. Se Skate.
Tull, Jethro. Se Drillkultur.
Tullager, särskilda upplag eller områden, dit
från utlandet införskrifna varor kunna intagas
tullfritt i afvaktan på deras förbrukning
inom landet eller fria återutförsel m. m. Sådana
lager äro nederlag, transitupplag, frilager,
frihamn, provianteringsfrilager, kreditupplag,
kontolager m. fl. Samtliga dessa uppräknade utom de
två sistnämnda återfinnas i vår tullagstiftning. De
äldsta och mera allmänt anlitade tullagren äro
nederlag och transitupplag (se dessa ord). – I syfte
bl. a. att bereda varuegare närmare tillgång till sitt
gods under upplagstiden har man i vår tullagstiftning
infört de friare upplagsformerna frilager och frihamn
(se dessa ord). Ännu (1919) har ej något frilager
trädt i verksamhet; genom k. resol. resp. 12 maj 1917,
11 okt. 1918 och 31 jan. 1919 ha Malmö, Göteborg
och Stockholm fått tillstånd att inrätta frihamnar,
sistnämnda stad likväl endast en provisorisk sådan,
hvilken öppnades 10 okt. 1919. – Ett enklare slag
af frilager är provianteringsfrilager, som kunna inrättas i vissa vid saltsjön
belägna städer med tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende (f. n. må enligt k. resol. sådana lager
inrättas i Göteborg, Hälsingborg, Härnösand, Kalmar,
Landskrona, Lysekil, Malmö, Marstrand, Strömstad och
Uddevalla). Lagren äro afsedda för proviantering
och utrustning af fartyg genom handlande här i
riket. Dessa skaffa sig tillstånd att hålla lagren
från den lokala tullmyndigheten. Lagren inrymmas
i varueirarens särskilda magasin samt under hans
egen vård, och däri få efter tullundersökning
uppläggas direkt eller öfver annat tullager
importerade varor, af beskaffenhet att få förvaras
på nederlag, mot det att säkerhet för tullen
ställes. Varorna få sedermera fördelas i partier,
men ej bearbetas. Varuegaren skall lämna redovisning
öfver detta sitt lager kvartalsvis, och för hvad som
då befinnes under kvartalet ha användts till annat än
fartygsproviantering, påföres tull efter angifning
till förtullning. För hvarje vara, som intages på
provianteringsfrilager, skall, om nederlagsafgift
icke redan utgått, före uppläggningen betalas en
afgift till staten, provianteringsfrilagersafgift,
med 1 proc. af tullen. Om kreditupplag,
hvilka ej förekomma i Sverige, men i Danmark och
Norge, se Nederlag. Kontolagren finnas i Tyskland. De innebära medgifvande för
grosshandlare att omhändertaga vissa oförtullade
utländska varor och förvara dem i privata lokaler,
mot det att varorna inskrifvas i en löpande räkning
och sedermera blott visas bli återutförda eller anges
till förtullning. De inskrifna varorna kunna icke
blott delas och ompackas, utan äfven
villkorligt bearbetas, repareras och
kompletteras. Jfr Tullrestitution.
T. J-n.
Tullamore [ta’ləmåə], hufvudstad i irländska
grefsk. King’s county (prov. Leinster), vid Grand
canal, hvilken sammanbinder östkustfloden Liffey
med Shannons mellersta lopp. Järnvägskommunikation
både söder- och norrut. 4,926 inv. (1911). Liflig
handel. Linne-, bomulls- och tobakstillverkning.
H. W-k.
Tullangifning, den åtgärd, hvarmed en varuegare
hos tullverket anmäler, hvilken behandling han
önskar låta en vara undergå i tullafseende. Sådan
anmälan skall ske skriftligt. Anmälningshandlingen,
benämnd angifningsinlaga, skall upprättas i än ett,
än flera exemplar och vara behörigen underskrifven. Om
inlagans affattning finnas särskilda bestämmelser
i tullstadgan 1 juli 1904 och en k. förordn. 28
nov. 1913. Enligt sistnämnda författning skall vid
varas in- och utförsel till och från tullterritoriet
i inlagan merendels uppges värdet å varan, utom
då denna vid införsel utgör s. k. sorteringsgods
(se d. o.); visst uppskof är dock medgifvet. Den,
som underlåter att aflämna värdeuppgift eller lämnar
mot bättre vetande falsk sådan, straffas med böter
efter åtal vid domstol. – Då fråga är om varas
införsel till riket för direkt förtullning, fri
disposition, uppläggning å tullager (se d. o.) eller
omedelbar transitförsändning, skall angifningsinlagan
enligt §§ 22, 42 och 113 i tullstadgan aflämnas till
vederbörande tullförvaltning inom åtta dagar efter
varans ankomst. För vara, som inkommit med posten,
räknas dock angifningstiden från den dag belöpande
postafgifter erlagts eller postförvaltningen eljest
meddelat bevis, att från dess sida hinder icke möter
för varans utlämnande. Vid fördröjd angifning för
införsel påföres en med straffränta jämförlig afgift,
benämnd böter. Afgiften beräknas efter tullafgiften
för värdet å eller vikten af varan, alltefter
angifningsformen. Har vid tillämnad uppläggning
å tullager angifning ej skett inom tjugu dagar,
får lagerrätt ej åtnjutas för varan. – Vid varas
utförsel ur riket med fartyg skall enligt § 37 i
tullstadgan aflastaren aflämna angifningsinlaga
till fartygets befälhafvare. Inlagan skall, äfven
där aflastaren för varans utskeppning användt
ombud, vara undertecknad af aflastaren. Förrän
fartygsbefälhafvaren mottagit inlagan, får han i regel
icke inlasta varan. Inlagorna jämte en med stöd af
dessa upprättad s. k. lastförteckning öfverlämnas
sedermera af befälhafvaren till vederbörande
tullförvaltning. Vid utförsel ur riket med post
eller å järnväg af varor i allmänhet åligger det
enligt förordn. 28 nov. 1913 afsändaren att
aflämna inlagan, i förra fallet å den postanstalt,
dit godset inges för befordran, och i senare fallet å
järnvägsstationen i inlastningsorten. Utgöres varan
af utländskt oförtulladt gods eller restitutionsgods,
skall, jämlikt vissa bestämmelser i tullstadgan,
tulltaxeförordningen och en k. kung. 28 maj 1897,
inlagan inges till vederbörande tullförvaltning för
att förses med påskrift om varans tullförpassning (se
d. o.). – Vid varas försändning inom riket erfordras
enligt tullstadgan beträffande tullagersgods alltid,
att angifningsinlaga inlämnas till tullförvaltningen
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
