Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvättsvamp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
evangelisk-teologiska (se vidare Tübingen-skolan). Antalet
lärare 1912–13 var omkr. 110 och de studerandes antal
omkr. 2,200, hvaraf många icke-württembergare. Utom
universitetet har staden gymnasium och realskola. Den
kommersiella och industriella verksamheten är
föga omfattande. I den omgifvande trakten odlas
mycket frukt, vin och äfven säd. Omgifningarna äro
synnerligen tilldragande; en af de intressantaste
punkterna är det forna cisterciensklostret
Bebenhausen, anlagdt 1185 och i senare tid kungligt
jaktslott. – T. nämnes som en stark fästning 1078. Det
tillhörde grefvarna af T. till 1342, då det genom
köp öfvergick till grefve Ulrik af Württemberg. Då
staden 1688 intogs af fransmännen, förstördes
fästningsverken. Om T.-fördraget 10 juli 1514 se
Württemberg (Historia). Under Världskriget
bombarderades T. af franska flygare 12 okt. 1916
samt 16 sept. och 3 okt. 1917.
H. W-k. L. W:son M.
Tübingen-skolan (Die Tübinger schule),
företrädesvis benämning på den af teol. professorn
i Tübingen F. Chr. Baur (se denne) bildade
spekulativ-bibelkritiska skolan inom den lutherska
kyrkan. Den kan sägas räkna sin tillvaro från 1835,
då Baur utgaf sitt stora arbete Die christliche
gnosis, oder die christliche religionsphilosophie in
ihrer geschichtlichen entwickelung. Utgångspunkten
och grundvalen för Tübingen-skolans forskningar
var den åsikten, att kristendomen icke såsom en
fullfärdig produkt framträdt i historien, utan
på den historiska utvecklingens väg småningom
färdigbildats. Detta utvecklingsarbete försiggick
enligt Baur hufvudsakligen under de två första
århundradena e. Kr., från hvilken tid de flesta
nytestamentliga skrifterna härstammade som frukter
af detta utvecklingsarbete. Från den apostoliska tiden
förskrefvo sig endast Johannes’ uppenbarelse samt
Paulus’ bref till romarna, korinterna och galaterna
(se vidare Baur). – På sätt och vis kan man säga, att
"Baur var själf Tübingen-skolan". Ty visserligen
omfattades och spredos hans åsikter af en skara
lärjungar, hufvudsakligen studenter, repetenter och
privatdocenter i Tübingen, bland hvilka må nämnas
E. Zeller, utan tvifvel den mest framstående,
samt A. Schwegler och K. R. v. Köstlin, men ingen
kan sägas ha fullföljt mästarens verk. Till skolan
brukar man också stundom räkna Baurs namnkunnige
lärjunge D. F. Strauss. Men ehuru denne hade
åtskilligt gemensamt med sin lärare, gick han dock
alltför själfständigt sin egen väg för att i egentlig
mening kunna anses höra till den af Baur grundade
skolan. Af teologer utom Württemberg, som räknats
till denna skola, må nämnas A. B. C. C.
Hilgenfeld, som, om han också i mycket divergerar med Baur,
likväl byggt sitt eget forskningsarbete till stor
del på den baurska kritiken, och A. Ritschl,
som dock afgjordt bröt med denna kritik och bildade
en egen, vida utbredd teologisk skola. Den genom en
äfventyrligt ovetenskaplig hyperkritik bemärkte Bruno
Bauer, som 1841 afsattes från sin docentbefattning
i Bonn, har, till följd däraf, att han påverkats af
Baur och Strauss, någon gång med orätt räknats till
Tübingen-skolan. – Den baurska skolan, som gjorde
sig skyldig till många ensidigheter och misstag,
hvilka vetenskapen sedan påvisat och korrigerat,
dog på visst sätt med sin
stiftare, 1860. Men den väckelse till bibelkritisk
forskning, som från den utgick, har icke varit
af blott öfvergående, utan, kan man väl säga, af
epokgörande betydelse för den teol. vetenskapen. Ty
alltsedan Baurs tid har bibelkritiken utgjort en
väsentlig och själfständig del af denna vetenskap,
hvilken tillgodogjort sig mycket af Tübingen-skolans
arbete.
Den baurska Tübingen-skolan kallas ofta den nyare
Tübingen-skolan till skillnad från den äldre
Tübingen-skolan, den bengelska, på 1700-talet,
hvilken var en bibel-teologisk riktning med
kyrklig-konfessionell karaktär, befruktad af
pietismen och mer eller mindre präglad af den äldre
s. k. teosofien (hvilken i grunden icke har något
gemensamt med det af madame Blavatsky 1875 stiftade
teosofiska samfundet). Denna "äldre Tübingenskolas"
grundläggare var J. A. Bengel (d. 1752), och
till den hörde bl. a. C. A. Crusius, M. F. Roos och
F. C. Oetinger. En ättling af denna äldre skola
är den nyaste Tübingen-skolan, den beckska, som
trädde i opposition mot den baurska. Dess förnämsta
representant var J. T. Beck, från 1843 teol. professor
i Tübingen och således där samtidig med Baur. Denna
skola utöfvade vidsträckt inflytande och räknar
ännu efter Becks död (1878) en mängd anhängare,
äfven utom Tyskland.
J. P.
Tybrindvig, slaget vid. Se Iversnaes.
Tybring, Oskar Emil, norsk läkare, f. 1847, d. 1895,
blef student 1864 och tog med. ämbets-examen
1880. Under sin verksamhet som läkare, dels vid
marinen, dels i enskild praktik i kust-orter, kom
han mycket i beröring med sjömän och blef varmt
intresserad för räddningsväsendet samt stiftade
1891 Norsk selskab til skibbrudnes redning (se
Lifräddningsväsende, sp. 449).
Tyburn [täYbön], urspr, namn på en bäck på norra
sidan af Hyde park i London och på en därinvid
liggande by. Där var till 1783 afrätt-ningsplatsen
med galge och gallerier, där platser för högt pris
uthyrdes åt åskådare. På 1840,-talet förändrades
traktens utseende h. o. h., då där uppfördes den
vackra stadsdel, som ännu ej sällan kallas Tyburnia.
J- c-
Ty’che (grek. Tv/^), grek. myt., slumpens och
företrädesvis den goda lyckans gudinna, motsvarande
romarnas F or t un a (se d. o.). Till sitt begrepp
är hon närbesläktad med moirerna, ödets gudinnor (se
M o i r a), och af Pindaros räknas hon till dem. Hos
Hesiodos namnes hon bland Okeanos’ och Tethys’ många
döttrar. Af den bildande konsten brukar T. framställas
ofta bevingad och f i handen hållande ett ymnig- Tyche
PompejaIlsk hetshorn eller ett skeppsro- väggmålning,
der, ofta äfven ett hjul eller klot för att beteckna
lyckans ostadighet. A. M. A.
Tychobrahe-dagar. Se Tykobrah,e-diagar.
Tychönius, Kristen Lassen, dansk präst och lärd,
f. 1680, d. 1740, blef präst i Skive 1702 och domprost
("stiftsprovst") i Viborg 1727. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
