Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderlek - Väderleksförutsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Barometerminimum). Allteftersom temperaturen
är hög, medelmåttig eller låg, har man då
tryckande kvalmigt, mildt eller gråkallt väder. Beträffande
öfriga väderleksfenomen hänvisas till art.
Afdunstning, Blixt, Blizzard,
Blodregn, Botten-is, Britmässe-sommaren,
Brockenspöket, Buijs-Ballots
lag, Buran, By, sjöv., Byväder, Chamsin, Dagg, Dimma, Ekvatorialström,
Frost, Frostdimma, Föhn, Halofenomen, Himmel, Hvita regnbågen, Hägring,
Höst, Indiansommar, Insolation,
Ionisering, sp. 827, Is, Isbark,
Isberg, Isblink, Isläggning, Ismoln, Järnnätter, Kastvind, Kul, Ku1tje,
Kvartärperioden, Kvobar, Köldpoler,
Landvind, Luftströmmar, Lufttemperatur,
Lufttryck, Luftväxling,
Mist, Mistral, Monsun, Nederbörd,
Northers, Operiodisk variation, Packis,
Pampero, Passadvindar, Polardag,
Polardimma, Polarström, Regn,
Regnbåge, Regnvind, Sirocko, Skare,
Skyfall, Skymning, Slamregn, Snö,
Solrök, Solvärmet, Sommar, Stiltje, Stoftmoln, Storm, Stormdyning, Stormmoln, Vatten, Vattenfallselektricitet,
Vattenånga, Wells’ försök,
Vind, Väder, Värme, Värmestrålning,
Årstider samt de förut citerade artiklarna.
N. E-m.
Väderleksförutsägelse, meteor. Ehuru mycken
"väderleksförutsägelse" i forntiden var endast
vidskepelse (se Vädermakeri), så saknades
dock icke heller då en på vetenskapliga grunder
stödd sådan. Ty redan i förhistorisk tid synas
människorna ha vunnit kunskap om den af solens
(skenbara) rörelse förorsakade dagliga och årliga
väderleksperioden. Särskildt för de forne egypterna
var det af vikt att kunna förutsäga Nilens
öfversvämning (se Egypten, sp. 1462), och därigenom
tvungos de till astronomiska observationer,
hvarigenom de kanske tidigare än babylonier och
kineser bestämde solårets längd ganska noga (till
365 ¼ dygn); på detta sätt lyckades de med
ofelbar säkerhet förutsäga, att Nilens öfversvämningstid
var årstiden šat (juli-okt.), och detta
utan att ega någon kunskap om öfversvämningens
meteorologiska orsak. Sannolikt har också babyloniernas
astronomiska kunskap (se Babylonien,
sp. 581) sin första impuls i behof vet att förutsäga
årstiden för Eufrats och Tigris’ högvatten, som
regelbundet börjar i mars vid snösmältningen i
Armeniens högland. På grund af sin kunskap om
solårets längd kunde dessa kulturfolk också förutsäga
årstiden för monsunerna (se d. o.). Denna
metod att ur observationer på regelbundna eller
ihållande meteorologiska fenomen förutsäga väderleken
har äfven i nyare tid med stor framgång
tillämpats. Sålunda kunde E. Halley genom sin
1686 utgifna karta öfver passadvindar och monsuner
(se Väderlekskarta, sp. 24) för all
framtid till de sjöfarandes nytta förutsäga dessa
vindars riktning och styrka. Likaså kunde Maury,
genom sina undersökningar af vind- och strömförhållandena
på oceanen, särskildt passadvindarna
på Atlanten och de förhärskande starka västanvindarna
och från v. till ö. flytande hafsströmmarna
på södra oceanen (s. om Goda-Hoppsudden
och Kap Hoorn), ställa i utsikt, att tiden
för en resa med segelfartyg från New York till
Sydney och tillbaka kunde betydligt förkortas
(från 250 till 130 dygn), om utresan skedde förbi
Goda-Hoppsudden och hemresan förbi Kap Hoorn,
i det att man därigenom drog fördel af både vind
och hafsström på södra oceanen. Förut hade sjömännen
seglat både bort och hem den kortare
vägen förbi Goda-Hoppsudden. På liknande sätt
har den nautiska meteorologien (se d. o.) lyckats
förutberäkna många andra oceanvägar, hvarigenom
sjöresorna bli snabbare och säkrare, och årligen
inbesparas flera hundra mill. kr. - När det blir
fråga om att dag efter dag förutsäga den tempererade
zonens ombytliga väderlek, ökas svårigheterna
högst betydligt, i synnerhet om förutsägelsen
skall gälla för en längre framtid. Redan forntidens
folk sökte lösa denna fråga genom att ställa
väderleken i samband med himlakropparnas, särskildt
solens och månens, rörelser. Solens inverkan
är så påtaglig, att den ej kan undgå den ytligaste
iakttagelse; men enär väderlekens dagliga och
årliga förändringar ej förslå att förklara alla dess
växlingar, sökte man orsaken till dem i månens,
planeternas, kometernas och stjärnornas olika ställning.
Så uppstod, i samband med astronomien och
astrologien, den s. k. astrometeorologien. Men då
noggranna iakttagelser och jämförelser mellan
sådana och de uppställda hypoteserna saknades,
blef det hela blott en fantasiens lek, och intet
framsteg gjordes. Först under 1700-talet började
på detta område en vetenskaplig forskning. Sedan
genom Coppernicus’, Tyko Brahes, Keplers, Galileis
och Newtons astronomiska upptäckter himlakropparnas
massor, afstånd, rörelser och inbördes
verkan blifvit kända, riktades undersökningen mera
uteslutande på inverkningar af solen samt den oss
närmaste himlakroppen, månen. Genom Newtons
upptäckt, att hafvets ebb och flod var en omedelbar
inverkan af månens och till en mindre del solens
attraktion, vann den gamla åsikten om månens
inverkan på väderleken en ny och viktig stödjepunkt.
Härmed börjar för meteorologien ett nytt
skede. De utmärktaste forskare riktade under
mer än ett århundrade sin uppmärksamhet på
denna fråga. Noggranna meteorologiska iakttagelser
utfördes och jämfördes på det sorgfälligaste
med månens ställning, och man undersökte denna
himlakropps inverkan på lufttrycket, nederbörden,
molnmängden, temperaturen, vindarna, åskvädren
och väderleken i allmänhet. Forskare sådana som
Daniel Bernoulli, Lambert, Laplace och Mädler
sysselsatte sig med uppgiften. För sin tid berömd
var italienaren Toaldo (1719-98), professor i
astronomi och meteorologi i Padua, som tillskref
månen ett afgörande inflytande på väderleken.
Toaldos teori gjorde stort uppseende och föranledde
anställandet af en mängd observationsserier,
hvilka småningom vederlade densamma.
Frågan om månens inflytande på väderleken var
emellertid icke därigenom afgjord. Bland allmänheten
är den åsikt fortfarande gängse, att månskiftena
ha en stark inverkan på väderleksskiftena,
hvilket blifvit närmare definieradt i den mycket
spridda, s. k. Herschels väderlekstabell, grundad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
