Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 69-70 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väggbåge ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

69

Väggohyra-Väglag

70

de grofva trådarna efterhärmas murens korniga
yta. Så äro t. ex. Puvis de Ghavannes’ (se denne
med fig.) väggmålningar utförda, så Kronbergs
plafondmålningar i Stockholms slott, K. Larssons
"Gustaf Vasas intåg" i Nationalmuseum (se pl. till
art. Larsson, Karl 0.) m. fl. Den frestelse,
som oljemå^ningstekniken medför, att fördjupa sig i
småsaker, att ge färgen för mycken substantialitet,
har ofta kraft sina offer, men det beror naturligtvis
därvid på konstnären själf att undvika den. - Vid
all monumental väggmålning är det af vikt att
söka ge framställningen karaktären af plandekora-
tion i enkla, bestämda lokalfärger med fast teck-
ning och en med den omgifvande arkitekturen
harmonierande komposition. Ljusdunkel, halftoner
och alltför utförd modellering böra undvikas. Ur
soliditetens synpunkt är det angeläget, att vägg-
ytan är omsorgsfullt preparerad. Om detta villkor
iakttages, är det i slutet rum med ej alltför våld-
samma temperaturväxlingar möjligt att med fördel
använda hvilket som helst af de omnämnda förfa-
ringssätten. För fasaddekoration äro freskomålning
och vattenglasmålning obetingadt att anbefalla För
monumental inre dekoration synas freskomålningsn,
kaseinmålningen och oljemålningen på limmad duk
kunna täfla i betydelse, om också sympatierna mest
luta åt de båda förstnämnda. Upk.*

Väggohyra utgöres hos oss uteslutande af
vägglusen l. skäktan (Cimex lectularius L.
l. Acanthia lectularia; se Acanthia), som
numera är spridd öfver snart sagdt alla
bebodda delar af jordklotet. För att
utrota väggohyra har man sedan flera
århundraden tillbaka användt de
mest olika huskurer, af hvilka dock
de flesta vid närmare pröfning visat
sig praktiskt värdelösa. Till denna
grupp af medel höra alla de
pulver (däribland insektpulver, naftalin,
kamfer etc.) och tinkturer, som under
olika "inregistrerade" namn
salubjudas. Som verkningsfulla har man
däremot funnit såplut och kokhett
vatten; det senare dödar utan någon
tillsats alla stadier af ohyran och är säkerligen
det billigaste af alla medel, särskildt
användbart för sängbottnar, golfspringor och baksidan
af möbler. Under senare tider har man skänkt
mera beaktande åt väggohyrans hygieniska vådor,
särskildt åt möjligheten att densamma skulle
kunna öfverföra smittsamma sjukdomar, och därför
börjat vetenskapligt studera metoderna för dess
bekämpande. Man har därvid inriktat sig på
en desinfektion af hela hus eller lägenheter och
lagt mindre vikt vid behandling af enstaka
föremål eller möbler, hvilket senare så godt som
alltid visat sig ha endast tillfälligt värde, då golf
och väggar, som namnet vägglöss antyder, är ett
lika eftersökt tillhåll för ohyran som möbler. Den
tidigare använda behandlingen med formalin,
kolsvafla eller svafveldioxid har af olika orsaker visat
sig vara overksam (formalin) eller mindre lämplig.
Till sist har man funnit bästa medlet vara cyanväte,
som förenar hastig och fullständig effekt med stor
prisbillighet, och under de senare åren har
rökning med denna gas privat som offentligt börjat
tillämpas äfven i Sverige. Metoden uppfanns i

Vägglus (Acanthia lectularia). 3 ggr nat. storl.

Amerika på 1890-talet och har som vapen mot
väggohyra nu kommit till större användning än
någon annan metod. Det insektdödande giftet
cyanväte är en gas, som framställes därigenom,
att cyankalium eller bättre cyannatrium nedsänkes
i utspädd svafvelsyra (de lämpligaste
proportionerna ha befunnits vara 1 d. cyannatrium, 1,5 dlr
koncentrerad svafvelsyra och 4 dlr vatten).
Därvid frigöres den lätta gasen, som igenkännes på
bittermandelartad lukt, mycket hastigt, fyller på
grund af sin lätthet snart alla tillgängliga rum,
intränger i alla springor och dödar allt åtkomligt
lefvande, om koncentrationen och inverkningstiden
äro tillräckliga. För väggohyra har denna visat
sig ganska kort, i det att tio timmar för mindre
rum och 24 för större rum äfven i de svåraste fall
visat en fullständig effekt vid en gaskoncentration af
1 volymprocent cyanväte per kbm.
Materialkostnaden för denna koncentration är också lätt
öfverkomlig, då den belöper sig till endast några ören
per kbm. Så god metoden enligt detta låter, har
den emellertid en svårighet i begränsningen af
giftverkan, då cyanvätet är lika farligt och snabbt
dödande för människor och husdjur som ohyran,
och t. o. m. ringa kvantiteter äro dödande.
Rökningen måste därför föregås af noggrann
tillklistring eller annan tätning af alla springor och hål,
som leda till andra utrymmen, för att hindra gasen
att strömma ut och göra skada, och med stor
försiktighet måste efter slutad rökning sörjas för, att
gasen med alla i möbler och sängkläder
kvarvarande rester aflägsnas. Till följd af gasens
lätthet och karakteristiska lukt är detta i själfva
verket ganska enkelt, och utföres rökningen under
ledning af betrodda och ansvarskännande män i
enlighet med numera på laglig väg utfärdade
föreskrifter, torde i denna metod den väg vara
funnen, på hvilken den obehagliga väggohyran skall
kunna effektivt bekämpas.
N. A. K.

Väggpärk. Se Bollspel, sp. 1018.

Väggsmed är i Skåne och flera andra trakter af
Sverige ett namn, som tillägges samma skalbagge
(Anobium pertinax L.), som annars benämnes
dödsur (se d. o.). Oriktigt har man användt
namnet väggsmed äfven för att beteckna den
bekanta långhornade "timmermannen" (se
Lamiinæ), hvilken, liksom flera nära stående
långhornade skalbaggar, genom att röra hufvudet upp
och ned frambringar ett enformigt taktmässigt eller
afmätt ljud, som liknar ett knarrande. O. T. S.*

Väggspaljé, trädg. Se Spaljé.

Väggspindel, zool. Se Låckespindlar.

Väggställd, bot. Se Placentation 1.

Väggur. Se Ur, sp. 1299.

Väggön, skogbevuxen, bergig ö, 20 km. ö. n. ö.
om Valdemarsvik invid farleden från nämnda ort
norrut till Bråviken. V. sammanhänger medelst
ett ganska bredt näs med den v. därom liggande
Emtön, har ett ytinnehåll af omkr. 4 kvkm. samt
tillhör Gryts socken, Östergötlands län.
G. Brgrn.

Väghyflar. Se Vägmaskiner.

Väghållningsskyldighet. Se Väg och
Väglag.

Vägkartor, sjöv. Se Sjökort, sp. 815.

Vägkassa. Se Väglag.

Väglag, jur., lag, som i fråga om de allmänna
vägarna bestämmer väghållningsbesvärets utgörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>