Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Kriget till sjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Världskriget (Kriget till sjöss. Undervattensbåtskriget. Blockad. Minor)
260
Mardi 11, 1915", hvilken i själfva verket blef
grundläggande för de allierades handelskrigföring.
Dess syfte framgår af följande utdrag: . . . "Tysk-
lands motståndare äro därför nödgade att tillgripa
motsvarande åtgärder, på det att de i sin tur må
kunna förhindra varor af något slag att nå eller
lämna Tyskland. Dessa åtgärder skola dock af
de brittiska och franska regeringarna tillämpas
utan risk för neutrala fartyg eller för neutrala
medborgares eller nonkombattanters lif och i nog-
grann öfverensstämmelse med humanitetens lagar.
De brittiska och franska regeringarna förbehålla
sig därför att hejda och till hamn införa fartyg,
som föra last, som kan antagas destinerad till,
egas af eller utgå från fienden. Af sikten är icke
att konfiskera sådana fartyg eller laster, för så
vidt de icke af andra skäl äro hemfallna till
beslag."
Tyskland hade säkerligen räknat på, att den
internationella rättens bestämmelser skulle respek-
teras, särskildt beträffande blockad af tyska ham-
nar. För att enligt dessa bestämmelser vara giltig
och godkännas af neutrala måste blockaden (se
d. o.) vara tillkännagifven, effektiv och perma-
nent. En dylik blockad förmådde ententeflottorna
inför tyska flottans hot icke upprätthålla. De togo
därför sin tillflykt till "blockad på af stånd" jämte
stränga bestämmelser (visitationer i engelska ham-
nar m. m.) för den neutrala sjöfarten, framför
allt på Nordsjön. Följderna häraf blefvo för Tysk-
land ytterst betungande, om ej rent af ödesdigra.
Förnödenheter af mångahanda slag, i synnerhet
lif smedel, kunde icke erhållas i tillräcklig mängd.
"Blockaden på afstånd", hvilken i Tyskland med
fog kallades "hungerblockad", bidrog säkerligen
i högsta grad till att bryta Tysklands motstånd,
ej minst därigenom, att befolkningens moraliska
styrka genom svält och umbäranden, allteftersom
kriget förlängdes, blef mer och mer undergräfd.
Vid sidan af torpeden spelade minan en väsent-
lig roll i handelskrigets tjänst. Redan under 1915
kommo minläggande undervattensbåtar till an-
vändning, och 1916 kunde en engelsk tidskrift kon-
statera, "att det praktiskt taget icke fanns något
område omkring Brittiska öarna eller i Medel-
hafvet, där icke minor utlagts från undervattens-
båtar". Ännu större användning fick dock minan
i kriget mot u-båtarna. Framför de tyska u-båts-
baserna vid Nordsjökusten och i Flandern ned-
lades tiotusental af minor. Minspärrar i stor stil
utlades dock först 1918, en öfver Dover strait, en
i Kattegatt och en vid Nordsjöns norra mynning.
I denna sistnämnda minering nedlades omkr.
120,000 minor.
Med Förenta staternas deltagande i kriget från
april 1917 inträdde undervattensbåtskriget i ett
nytt skede. Den alltför optimistiska tyska sjö-
krigsledningen hade räknat med ententens utmatt-
ning inom sex månader efter l febr. 1917. Visser-
ligen hade Förenta staternas resurser icke kunnat
göra sig gällande i Europa inom nämnda tid, men
man hade underskattat sina europeiska motstånda-
res, särskildt Englands, uthållighet. En envis för-
hoppning att tvinga England på knä föranledde den
tyska ledningen att ännu våren 1918 instruera sina
u-båtschefer att icke angripa de amerikanska trupp-
transporterna, men att koncentrera sina anfall mot
do engelska handelsförbindelserna. Redan på som-
maren 1917 hade emellertid de engelska mot
u-båtarna vidtagna metoderna nått en hög grad af
effektivitet, och det om än förhållandevis ringa
understöd, som amerikanska flottan kunde lämna,
medförde, att fr. o. m. vintern 1917-18 rollerna
i u-båtskriget ombyttes: handelsfartygen blefvo
lockbetet, de allierades fartyg jägarna och under-
vattensbåtarna villebrådet. Sammanlagda antalet
engelska och amerikanska fartyg af alla slag (mo-
torbåtar inräknade), som under krigets senare
skede opererade mot fiendens u-båtar i Nordsjön,
uppgick till öfver 4,000. De tyska månatliga
sänkningssiffrorna från undervattensbåtskriget höllo
sig visserligen alltjämt uppe -, men blott på
papperet; fr. o. m. nov. 1917 öfverstego dessa
siffror de verkliga med i genomsnitt 100 proc.
Antalet sänkta u-båtar ökades däremot oafbrutet;
under 1918 sänktes 70 och under hela kriget sam-
manlagdt 184. - 22 april och 10 maj 1918
företogo engelska sjöstridskrafter (lätta kryssare,
jagare och monitorer, konvojerande 5 gamla, med
betong lastade kryssare) under befäl af amiral
Keyes anfall mot de tyska u-båtsbaserna Zeebriigge
och Ostende på belgiska kusten. Vid det första
anfallet lyckades engelsmännen sänka 2 af de
gamla kryssarna i kanalmynningen vid Zeebriigge,
h varigenom denna till större delen spärrades, och
vid det andra anfallet sänktes en lätt kryssare
vid inloppet till hamnen i Ostende, dock utan att
ändamålet vanns.
Den tyska tillbakahållande strategien, hvad huf-
vudstyrkan beträffar, innebar ytterligare en nack-
del, som dock icke framträdde förrän i krigets
senare skeden: det långa stillaliggandet i hamnarna
inverkade ofördelaktigt på besättningarnas moral
och disciplin. Redan på våren 1917 hade orolig-
heter förekommit. När högsjöflottans chef i slutet
af okt. 1918 beordrade utlöpning till en sista strid
med fienden, vägrade besättningarna på flera far-
tyg att lätta ankar. Från Jade, där flottan låg
samlad, spred sig myteriet hastigt till Wilhelms-
haven och Kiel; inom några få dagar var hela
högsjöflottan desorganiserad.
Enligt vapenstilleståndsvillkoren, hvilka under-
tecknades 11 nov. 1918, skulle Tyskland omedel-
bart utlämna alla undervattensbåtar samt dess-
utom 10 slagskepp, 6 slagkryssare, 8 lätta krys-
sare och 50 jagare. Under loppet af nov. an-
kommo de nämnda fartygen till engelska hamnar
för att längre fram med undantag för u-båtarna
förläggas till Scapa flow. Det var där, som de
tyska besättningarna själfva 21 juni 1919 sänkte
sina fartyg. Ett mindre antal af de sänkta far-
tygen har sedermera bärgats.
Liksom till lands genomgick luftvapnet äfven
till sjöss under Världskriget en betydande ut-
veckling. Vid fartygens bombardemang af befäst-
ningar i land, dels vid Dardanellerna, dels och
i synnerhet vid flandriska kusten - där delar af
engelska flottan under hela kriget voro synnerligen
verksamma -. utfördes spaning och nedslagsobser-
vation till stor utsträckning Mn luften. I Flan-
dern utfördes äfven ett mycket stort antal bom-
bardemang från luften mot Bruges, Ostende och
Zeebriigge (se d. o.), hvilka voro baser för tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
