Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växel, än egen växel. Postremissväxeln, som
infördes af Stockholms enskilda bank redan vid
dess grundande (1 okt. 1856, till en början mot
en mindre afgift, hvilken dock 1 okt. 1858
bortföll), adopterades snart äfven af andra banker
och har blifvit ett allmänt och bekvämt
inländskt betalningsmedel. Liknande användning
som den svenska postremissväxeln har den af de
norska bankerna utfärdade s. k.
postremissechecken.
I. Hkr. (Å. W:son M.)
Växel, jaktv. Många villebrådsarter bland dägg-
djuren företa under dygnet regelbundna
förflyttningar i terrängen, vanligen för att uppsöka
betesplatser, resp. för rofdjur jaktområden, vattningsställen
o. d. Djuret säges då .på jägarspråket "växla"
från ett område till ett annat, och de mer eller
mindre bestämda stråkvägar, som därvid användas,
benämnas villebrådets växlar. I fråga om vissa
villebrådsslag med mera regelbundna vanor kan
jägaren utpostera sig på djurets växel för att med
skott nedlägga detsamma. Detta blir beträffande
hårvildt en motsvarighet till fågelskytte "på
drag".
G. G.
Växel, järnvägstekn. Se Järnvägsväxel
och illustrationssida bd XIII, sp. 445-446.
Växel, tekn. Se Centralstation 3 och
Telefon, sp. 705.
Växelberedningen (Nordencrantzska). Se
Nordencrantz, sp. 1246.
Växelbord, tekn. Se Centralstation, sp.
1457, och Telefon, sp. 705 och fig. 12.
Växelbruk (Cirkulationsbruk,
Skiftesbruk), landtbr., växtföljd (se d. o.) med
regelbunden omväxling af grödor af olika art.
Med växelbruk betecknas särskildt sådana
växtföljder, där omväxlingen af grödor är
så fullständigt genomförd, att samma eller
likartade växter aldrig återkomma två år i följd.
I växelbruk böra därför stråsädesväxter,
kväfvesamlande baljväxter och rotfrukter ingå i jämn
omväxling och så fördelade, att den för hvardera
af dessa växtarter lämpliga gödslingen och
bearbetningen af jorden och dennas renhållning från
ogräs kunna åstadkommas och öfriga för en
rationell växtföljd gällande regler följas. Ett typiskt
växelbruk är det s. k. Norfolkomloppet:
1. rotfrukter, 2. korn, 3. klöfver, 4. hvete eller
korn, hvilket är ett ytterst intensivt omlopp, som
passar blott för bästa jord, där god afsättning finnes
för rotfrukter (eller potatis), som uppta 1/4 af hela
jordvidden. Där så ej är förhållandet och jorden
är mindre god, plägar rotfruktsskiftet delvis
ersättas af träde eller grönfoder; då klöfver ej går
bra till, då den återkommer så ofta som hvart
4:e år, brukar man på halfva klöfverskiftet odla
grönfoder, så att ett 8-årigt omlopp med klöfver
hvart 8:e år uppkommer. Åtskilliga andra
variationer af det nämnda omloppet förekomma, och
det är vanligt, att öfriga växelbruk kunna
härledas från detsamma. Jämte dylika "rena
växelbruk" och allmännare än dessa förekomma s. k.
blandade växelbruk, som bilda öfvergång till
sädes-vallbruken (se Växtföljd) och som äro
mindre arbetskräfvande, vanligen dels därigenom,
att rotfrukter odlas blott på en del af ett skifte,
dels därigenom, att 2 års vall används. Ett sådant
är det i Skåne vanliga omloppet: 1. träde eller
grönfoder, 2. höstsäd, 3. rotfrukter och potatis,
4. korn, 5, 6. vall, 7. höstsäd eller vårsäd och
stundom (efter höstsäd) 8. vårsäd.
H. J. Dft.
Växeldeputationen (Riksens ständers
sekreta växeldeputation) tillsattes af
riksdagen 1761 på bedrifvande af general Pechlin
(se denne) för att möta Nordencrantz’ (se denne)
finansplan. Deputationen upplöstes inom kort.
Växeldiskontering, hand. Se Diskont.
Växelfeber, med. Se Frossa, sp. 1488, och
Malaria, sp. 614.
Växelfyr. Se Blänkfyr och Fyr, sp. 133.
Växelkontor. 1. Affärsrum, där utbyte af olika
myntsorter (växling) eger rum, vanligen i
förbindelse med annan bankirrörelse. 2.
Frihetstidens växelkontor hade en alldeles
egendomlig betydelse och svarade ej mot den ofvan
gifna definitionen af vår tids växelkontor. De
spelade en betydande roll i Sveriges ekonomiska
och politiska historia och äro genom sin uppkomst
och egendomliga art samt sina i partilifvet djupt
ingripande öden synnerligen karakteristiska för
tidens politiska ekonomi. Hattpartiet, som kom
till makten 1739, utmärkte sig dels genom att
i sin handels- och industrilagstiftning till sina
yttersta konsekvenser tillämpa de då ännu allmänt
härskande merkantilistiska doktrinerna, dels -
och detta var det egentliga nya i förhållande till
den tidigare frihetstidens ekonomiska vishet -
genom sin penninghushållning och
kreditlagstiftning. Hattarna utgingo från grundsatsen att i
Riksens ständers bank skapa en inhemsk
penningkälla, som stod näringsidkare till buds med
kapitalförlag och gjorde dem mer oberoende af
utländska penningförhållanden, och öppnade därför
banken för lån på billig ränta och mot hypotek
ej blott af fast egendom och metaller, utan äfven
af manufakturiernas öfriga råämnen och
tillverkningar. Därjämte användes bankens medel till
lån åt offentliga institutioner, såsom
Manufakturkontoret, för att genom premier och understöd af
alla slag uppmuntra industrien, och framför allt åt
kronan, för att täcka bristen i staten och skaffa
medel till en ofta äfventyrlig utrikespolitik. All
denna frikostighet möjliggjordes därigenom, att
man utsläppte ofantliga massor af sedlar i
rörelsen, vida mer än som för landets behof af
cirkulerande mynt eller myntrepresentativ var nödigt.
Parallellt med denna ökning af sedelstocken gick
en lika kraftig minskning af bankens metalliska
kassa. Redan förut hade den svenska valutan,
hvars metalliska underlag var kopparmyntet,
blifvit föremål för en begynnande depreciation till
följd af nedgång i kopparns värde. På grund
af de stora sedelemissionerna antog depreciationen
nu hastigt en svårartad karaktär; det redbara
myntet försvann ur rörelsen, och sedlarna sökte
sig tillbaka till banken. Genom kung. 23 okt.
1745 måste banken tills vidare stängas för
inväxling af dess sedlar; endast små kopparplåtar och
slantar utlämnades som skiljemynt. Bankens
stängning hindrade icke hattarna att fortsätta med sin
penninghushållning. Tvärtom gjordes banken
därefter i ännu högre grad än förut till förläggare
för såväl den enskilda hushållningen som statens
finansiella behof genom utsändandet af nya
sedelmassor, som ytterligare sänkte sedlvärdet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
